- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
931-932

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konståkning på skridsko, av grosshandlare Ulrich Salchow, leg. läkaren Theodor Julén och ingenjör Erik Carlén - Modern konståkning - Tävlingsformer, tävlingsregler och bedömning - Teknik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONSTÅKNING PÄ SKRIDSKO

Bedömningen.

Bedömningen sker av i regel 5 eller 7
domare. För att göra det möjligt för
publiken att under den obligatoriska
åkningen följa tävlingens gång infördes 1936
på förslag av Sverige s. k. öppen
bedömning, d. v. s. domarna visa efter varje figur
sina poängsiffror medelst små skyltar.

Bedömning av den obligatoriska åkningen.

Vid poängens sättande tages i första
rummet hänsyn till figurens riktiga
teckning på isen, i andra rummet till hållning
och rörelse, därefter till den ungefärliga
spårningen vid det trefaldiga utförandet
och i sista rummet till figurens storlek.

Om figurens teckning icke kan få minst
betyget »bra åkt» (poäng 4), kan ingen hänsyn
tagas till hållning, jämn fart och rörelse, lika
litet som till spårning och storlek.

Varje figur bedömes med poäng från 0 till 6,
vilka betyda: 0 = icke åkt, 1 = dåligt åkt, 2
= otillfredsställande, 3 = godkänt, 4 = bra
åkt, 5 = mycket bra åkt, 6 = utmärkt.
Tiondels poäng äro tillåtna som mellangrader.

Vid enskild åkning multipliceras på varje
protokoll den givna poängen med den för
ifrågavarande figur gällande värdesiffran,
vilken återfinnes i förteckningen på sp. 928—30
över de obligatoriska figurerna.

I fråga om teckningen tages framför allt
hänsyn till bibehållande av längd- och tväraxel
vid 2. och 3. åkningen av en figur, symmetrien,
skär utan inbuktning och mjuka övergångar
i skärombytena.

Farten skall vara god och jämn, hållningen
rak utan stelhet och inböjning i höften,
huvudet upprätt. Den fria foten skall blott
obetydligt vara upplyft över isen med utåt och
nedåt vänd skridskospets. Armarna skola
röras otvunget och kunna liksom den fria foten
understödja rörelserna, dock utan att
armbågar och händer höjas. Häftiga, kantiga eller
stela rörelser, ävensom starkt utpräglade
understödjande rörelser, böra undvikas.

Bedömningen av den fria åkningen.

Vid den fria åkningen tages hänsyn dels
till innehållet, d. v. s. svårighet,
mångfald, harmonisk sammansättning och
utnyttjande av banan, dels till u t f
ö-r a n d e t, d. v. s. säkerhet, hållning, jämn
fart, rytm och rörelser i takt med
musiken. För innehållet sättes 0—6 poäng, för
utförandet likaså. Beträffande hållningen
gäller i tillämpliga delar detsamma som
för den obligatoriska åkningen.

Fastställande av resultatet.

Poängbedömningen är endast ett medel för
var och en av domarna att fastställa
ordningsföljden mellan de tävlande.

Detta sker på följande sätt. Till
sammanlagda poängsumman i den obligatoriska
åkningen lägges en summa, som erhålles genom
att multiplicera poängsumman i den fria
åkningen med en i inbjudan till tävlingen
tillkännagiven multiplikator. Denna avpassas så,
att högsta möjliga poängsumman i den fria
åkningen utgör i det närmaste, men ej mer än
Va av högsta möjliga poängsumma i den
obligatoriska åkningen.

För fastställande av resultatet gälla mycket
komplicerade regler. Klassificeringen sker
huvudsakligen på grundval av platssiffrorna och,
endast om ordningsföljden ej går att fastställa
på detta sätt, med hjälp av poängsiffrorna.

I första hand tar man hänsyn till den
absoluta majoriteten, d. v. s. segrare blir den, som
av domarnas absoluta majoritet (t. ex. 4 av 7)
satts på främsta plats. Nr 2 blir den, som av
absoluta majoriteten satts på andra (eller
bättre) plats o. s. v.

Finnes ingen absolut majoritet, söker man
genom en invecklad procedur på i reglerna
angivet sätt konstruera en (relativ) majoritet.

Kan ordningsföljden ej fastställas efter
majoritetsprincipen, bestämmes placeringen genom
sammanräkning av de av samtliga prisdomare
givna platssiffrorna.

Om flera tävlande ha samma
platssiffer-summa, så avgör den högre totalpoängsumman
och, om även denna är lika, vid enskild
tävling totalsumman i den obligatoriska åkningen,
vid paråkning totalsumman för utförandet.

TEKNIK.

Grundläggande för tekniken äro de
elementära figurerna, de enkla skären.

Ytterskäret framåt börjar med
en kraftig sats med skridskons hela
glid-yta. Kroppen böjes lätt framåt, axeln på
det fria benets sida drages väl tillbaka,
och åkbenet böjes, så att kroppsvikten
kommer att vila på mellersta delen av
skridskon. Den får under inga
förhållanden vila på bakre delen (hälen).
Kroppen lutas väl inåt cirkeln.

Det fria benet, med vristen sträckt,
höjes i början av skäret, svänges därefter
ned mot åkbenet och passerar detta, när
omkring 3/, av bågen tillryggalagts.
Samtidigt därmed föres axeln över det fria
benet framåt. Under skäret reses
kroppen så småningom till upprätt ställning
(vid fotombytet).

931

918

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free