- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
945-946

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortdistanslöpning - Historik, av redaktör Sven Lindhagen, Kortdistanslöpning under antiken av redaktör Rune Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORTD1STANSLÖPNING

Kortdistanslöb, på norska kortdistanslöp och
på finska pikajuoksu.

Olika former av det engelska verbet sprint
äro vanliga på de flesta språk, t. ex. det
svenska sprinterlopp.

Bestämda gränser för vad som skall
räknas till kortdistanslöpning finnas ej.
Vid utomhustävlingar löpas numera
sällan kortare sträckor än 100 yards (i
länder med metersystem 100 m), inomhus

dock distanser från 40 yards. I de flesta
länder hänföras numera 100—440 yards
(100—400 m) till kortdistans. De sällan
förekommande tävlingssträckorna 500 m,
600 yards och 600 m äro ett mellanting
mellan kort- och medeldistanslöpning,
men då goda 400 meterslöpare i regel
dominerat, räknas dessa sträckor vanligen
som »lång kortdistans».

INNEHALL.

Sp.

Historik, av redaktör Sven
Lindhagen,
Kortdistanslöpning under antiken av
redaktör Rune Carlsson ...... 945

Teknik och taktik, av major

Nils E. Hellsten ............ 955

Träning, av idrottsinstruktör
Gösta Holmér .............. 960

Träningsgymnastik, av
kapten Klas Sdrner ........ 961

Tävlingsregler, av Sven
Lindhagen ...................... 963

Kortdistanslöpning som
kroppsövning, av leg. läkaren

Theodor Julén .............. 963

Tävlings- och rekordstatistik 965
Se även artiklarna Fri idrott och Löpning.

HISTORIK.

Primitiva tävlingar i kortdistanslöpning
höra till de äldsta formerna av idrottsliga
kraftmätningar och ha förekommit under
den fria idrottens alla utvecklingsskeden.

Kortdistanslöpning under antiken.

Löpsträckornas indelning i forntidens
Grekland motsvarar ungefär den i
modern sport vanliga. Den kortaste
distansen för män var en stadionlängd, i
Olympia 192,27 m, i Delphi 177,50 m, i
Epi-dauros 181,so m och i Pergamon icke
mindre än 210 m.

Vid flickornas fest i Olympia, Heraea, vid
vilken en kortdistanslöpning var den enda
tävlingen, löptes en kortare sträcka, 500 olympiska
fot, d. v. s. 160,22 m. Möjligt är att kortare
distanser än en stadionlängd även förekommo
vid gossarnas tävlingar.

Stadionloppet förekom redan från början vid
de Olympiska Spelen, och dess ursprung
förklaras av Pindaros på följande sätt: Vid sina
offer förberedde eleerna offeraltaret men
tände ej elden. Löparna startade på en
stadionlängds avstånd från altaret, och den som kom
först fram ägde rätt att tända elden med en
fackla, som en präst höll i beredskap.

Jämte stadionloppet förekom ett annat
kortdistanslopp, diaulos, två
stadionlängder, i Olympia 384,54 m, vilket sålunda
motsvarar löpning 400 m i modern idrott.

Under det att stadionloppet löptes på
rak bana, sprang man vid diaulos fram
och tillbaka, med vändning troligen runt
pelare.

Bevarade vasbilder visa, att man även
under antiken löpte de kortare
distanserna i en helt annan stil än de längre
(-»-Antikens sport, pl. 1, bild 3 och 4).
Kortdistanslöparnas aktion karakteriseras
framför allt av betydligt kraftigare
armrörelser än långdistanslöparnas.

På de flesta vasbilder ha löparna, samtidigt
med att t. ex. vänster ben tar ut steget, vänster
arm framsvängd. Att man ej löpte på detta
sätt torde vara säkert, och man har försökt
förklara denna egendomlighet med att
konstnärerna för symmetriens skull ritat sina figurer
på antytt sätt.

Diauloslöparna använde — liksom 400
m-löparna nu för tiden — sprinterstil
men med mindre kraftiga armrörelser.

Enligt den grekiske författaren
Filo-stratos ansåg man under antiken män av
medellängd vara bäst lämpade för
stadionloppet. Till diauloslöpare ansågs en
något kraftigare typ än stadionlöparen
vara bäst ägnad. Under antiken var för
övrigt dubbelseger på de kortare
distanserna nära nog lika vanlig som vid de
moderna Olympiska Spelen.

Sålunda segrade den berömde längdhopparen
Chionis från Sparta även fyra gånger i stadion-

945

974

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free