- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
959-960

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortdistanslöpning - Teknik och taktik, av major Nils E. Hellsten - Träning, av idrottsinstruktör Gösta Holmér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORTDISTANSLÖPNING

Loppet skall ske »löst», d. v. s. utan
spänning. Ofta ser man en löpare utan synbar
ansträngning överlägset vinna ett heat på god
tid för att därefter i finalen, då han »arbetar
för fullt», nå sämre tid.

Löpning 200—400 m.

200 meter löpes i regel med första
hälften av loppet i kurva. Man måste här
börja loppet utan att försöka nå
maximi-fart. Ingen orkar »springa för fullt» från
början. Full kraftutveckling försvårar
dessutom strävan att i kurvan hålla sig
intill banans inre begränsningslinje.
Genom kurvan löper man därför med något
avkortade steg.

400 meter startas som regel i eller vid
ingången till en kurva. Löparen gräver
därför sina gropar (eller placerar sitt
startblock) vid sin banas yttersta gräns
för att kunna »skära» sin bana till
in-nerkurvan och därigenom få så rak
startsträcka som möjligt.

Ingen kan löpa 400 m i full sprinterfart,
och man måste därför hushålla med
krafterna. Den mest kraftödande delen av ett
sprinterlopp är den första, då man
trummar på för att få upp full fart och reser
kroppen endast så småningom. Denna
trumning måste därför bli av mycket
kortare varaktighet på 400 m, och
löparen skall så snart som möjligt övergå till
ett mera ekonomiskt löpsätt, där
höftdraget och den därmed följande
benpendlingen framåt kunna utnyttjas.
Arm-föringen är något lägre än i kortare lopp.

Det gäller för 400 m-löparen att genom
träning så småningom komma därhän, att
han kan prestera full kraftinsats i en
jämn löpning, som ej bör avbrytas av
några spurter. En sådan skall komma
först i sista delen av loppet. Hur långt
från mål den bör börja, kan blott
träningen utvisa. Börjar den för tidigt,
riskerar löparen att mot slutet »mala
tomt». Som allmänt mått kan angivas
att den bör börja omkring 40—60 m från
målet.

För att löpa på ungefär 48s skall man
passera 200 m på ungefär 23s. N.H-n.

959 Tryckt

TRÄNING.

Hos många kortdistanslöpare förefinnes
en panisk förskräckelse för att löpa längre
sträcka än specialdistansen. De ha den
uppfattningen, att träning på mycket korta
sträckor (startövningar) är det enda
medlet att främja snabbheten och att »längre
sträckor» göra idrottsmannen långsam.
Denna uppfattning är felaktig. För en
sprinters löpträning gälla samma lagar
som för andra löpares: det gäller att
träna upp styrka, snabbhet och uthållighet.

Konditionsträning.

Styrka skaffar sig en sprinter genom
promenader, gymnastik och genom att
bedriva andra idrotter än specialgrenen.
De andra idrotter, som därvid främst
komma i fråga, äro olika bollspel, t. ex.
bandy på vintern och rugby på
sommaren. Att då och då spela rugby ger
snabbhet, smidighet och djärvhet och innebär
en nyttig omväxling i träningen.

Det är främst efter och före
tävlingssäsongen, d. v. s. under hösten, resp.
senvintern, som löparen skaffar sig styrka
och uthållighet. Även sedan
banträning-en börjat, få emellertid ej de övningar,
som främja styrka och uthållighet,
försummas.

Banträningen.

Uthållighetsträningen fortsätter i form
av en långpromenad en gång i veckan.
Denna promenad bör förläggas till
mjuka skogsstigar och ej till hårda
landsvägar. En annan god metod att öka
uthålligheten är att två gånger i veckan
löpa den dubbla tävlingssträckan på bana
med halv eller trekvarts fart.

Sedan banträningen börjat, dominerar
emellertid snabbhetsträningen. Denna
måste ske enligt två, vitt skilda metoder,
vilka båda äro nödvändiga, för att
löparen skall nå sin maximala hastighet. Den
ena omfattar startövningar och rusher
över korta sträckor. Dylika måste ingå
i det dagliga träningsprogrammet.

Denna träning gör emellertid
muskulaturen hård och stel, och detta söker
sprintern liksom andra löpare motverka
med hjälp av massage, som gör musk-

’/„ 41 960

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free