Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortdistanslöpning - Tävlings- och rekordstatistik - Kortdistansskytte, av redaktör K. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORTDISTANSSKYTTE
Damer.
60 meter.
8,0 M. Sundberg, Enskede 28
80 meter.
10,7 L. Alsterlund, IFK Gävle 29
10,4 H. Jacobsson, Göta 30
10.2 L. Roger, IFK Luleå 31
9,9 M. Wretman, Göta 37
100 meter.
13,1 M. Sundberg, Enskede 28
12,7 M. Sundberg, » 28
12.3 M. Wretman, Göta 37
200 meter.
27,9 D.Karlsson, Sthlms Kv. BK 28
27,5 A. Lundin, IFK Gävle 28
27,i M. Jacobsson, Göta 30
26,4 R. Dahlin, Artemis 33
26,0 M. Wretman, Göta 34
25,3 M. Wretman, » 37
KORTDISTANSSKYTTE.
Det moderna sportskyttet.
Av redaktör K. A. Larsson.
Med kortdistansskytte (eng. miniature
rifle shooting, ty. Kleinkaliberschiessen)
i inskränkt bemärkelse menas skjutning
med s. k. miniatyrgevär, d. v. s. gevär,
avsedda för omantlade kulor om högst
6 mm kaliber.
Vid bildandet i Stockholm 1913 av
Föreningen för Olympisk Kortdistansskjutning
användes termen som sammanfattande benämning på
de dittills löst organiserade grenarna
miniatyr-gevärsskytte, pistolskytte med sportskyttevapen,
hjortskytte och lerduveskytte. Denna
beteckning förekommer numera sällan i praktiken
men kvarstår alltjämt i namnet Riksförbundet
för Kortdistansskjutning, varför man på senaste
åren börjat benämna miniatyrgevärsskyttet
korthållsskytte. Denna term har dock
sedan länge använts inom armén som
beteckning på övningsskjutning på korta avstånd med
armégevär.
Kortdistansskytte förekommer i det
internationella tävlingsprogrammet som en
nästan exakt kopia av -Hrigevärsskytte.
Normalavståndet är 50 m. I de
anglo-sachsiska länderna bedrives
kortdistansskytte huvudsakligen i liggande på 25—•
200 yards och till stor del med
användande av kikarsikte. Även för
utbildning av skyttar, såväl i sportsligt som i
militärt syfte, har kortdistansskyttet (i
regel med enklare standardgevär) fått
stor utbredning, speciellt i Ryssland och
Tyskland, i vilket senare land det ingår
i den förberedande militära utbildningen.
Kortdistansskyttet är av engelskt ursprung.
Kortdistansskyttet utvecklades på
1890-talet i England och fick ett starkt
uppsving i samband med boerkriget. Det har
där nått en väldig omfattning med
omkring 100 000 skyttar, organiserade i
So-ciety of Miniature Rifle Clubs.
Amerikanerna, som började upptaga denna
skyttegren omkring 1900 och på allvar efter
975
OS i Stockholm 1912, överträffade dock
snart sina läromästare i fråga om vapen,
ammunition, skjutskicklighet och
vind-läsning och ha i allmänhet vunnit det 1909
stiftade Dewar-priset, en lagtävling på 50
och 100 yards mellan England och USA.
I både England och USA förekomma i
stor utsträckning inomhustävlingar.
Versaillesfördragets bestämmelser
ledde tyskarna in på kortdistansskyttet. Ären
1921—24 grundades i alla delar av
landet föreningar för kortdistansskytte, och
1926 fingo dessa en gemensam
organisation. Då denna gren ej fanns på
Internationella Skytteunionens program och
dennas ledning för övrigt var fransk, sökte
tyskarna kontakt med bl. a. England,
Polen och Sverige, och i början av 1929
höllos i Berlin stora europeiska
inomhustävlingar. Redan då hade emellertid på
svenskt initiativ kortdistansskyttet
upptagits på programmet vid VM i
Stockholm (1929). Sedan dess har
kortdistans-skyttets ställning vid VM blivit allt
starkare.
Den tekniska utvecklingen.
I tekniskt avseende har
ammunitionen förbättrats endast i fråga om
kvaliteten, medan gevären utvecklats från de
engelska, lättare vapnen, vilka med visst
fog kunde benämnas miniatyrgevär, till
matchvapen av samma typ som i
frige-värsskyttet med snälltryck, specialgjorda
kolvar och en vikt på upp till 9 kg. De
senaste åren ha dock medfört en
reaktion mot överdrifterna. Finnarna visade
vägen till enklare men dock förstklassiga
vapen, och esterna lyckades omkring 1935
få fram det gevär, som numera allmänt
anses vara det bästa.
Kortdistansskjutning i Norden.
I Norden ha danskarna ägnat stort
intresse åt kortdistansskyttet, som numera
tagit överhanden över armégevärsskyttet.
976
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
