- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
977-978

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortdistansskytte, av redaktör K. A. Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORTDISTANSSKYTTE

I Finland och Norge har en bättre
avvägning skett.

I Sverige ha de flesta skytteledare
saknat insikt om kortdistansskyttets
obestridliga men klart begränsade betydelse,
och från skyttarnas sida har det ej
framträtt något starkare behov att frångå
ar-mégevärsskyttet, som kunnat bjuda
förstklassig vapen-, ammunitions- och
ban-utrustning till billigt pris.

Vid OS 1912 hade några medlemmar
av Stockholms Pistolklubb tränat upp sig
till aktningsvärd skicklighet i en
egendomlig form av miniatyrgevärsskytte,
som gav rik medalj skörd (se sp. 983).

Under de följande 15 åren sysslade
endast ett fåtal svenska skyttar med denna
gren. Sedan den danska firman Schultz
& Larsen 1928 framställt matchgevär
med utbytbara pipor, började
frigevärs-skyttarna med miniatyrgevär på allvar,
och resultaten pressades upp till en högre
nivå. Då två svenskar 1929 togo de två
första VM på 50 m, syntes möjligheterna
öppna för fortsatt utveckling. Starka
krafter bromsade dock den
nödvändiga organisatoriska nyordningen, som
tog jämnt 10 år, och först 1939 — under
genom kriget försvårade förhållanden —
lades grunden för en vidare utveckling,
bl. a. genom att denna skyttegren lades
under Svenska Skytteunionen.

Tävlingsregler.

Gemensam för alla länder är bestämmelsen
om ammunitionen: omantlad kula och högst 6
mm kaliber. I praktiken är den överallt 5,6 mm
(cal. 22 long rifle). I övrigt finnas variationer
i fråga om vapen, skottantal, avstånd, mål och
ställningar.

Internationella Skytteunionens reglemente för
VM har samma bestämmelser för
kortdistans-skytte som för ->frigevärsskytte i fråga om
vapen (dock med begränsning av kalibern till
högst 6 mm) och skjutställningar.
Tävlingsprogrammet omfattar sålunda 40 skott i varje
skjutställning, men skillnaden är, att på 50 m
nytt lag får anmälas i varje ställning.

Målet är 10-ringad internationell
miniatyr-gevärstavla med 1 cm ringbredd och 14 cm
diameter på pricken (ring 10—4). Tiden för varje
skjutställning är i liggande IV2—2t, i
knäståen-de omkring 2t och i stående minst 2t. Skydd
för sol och vind får användas. Efter detta
program skjutes även SM.

Det nya, ännu ej tillämpade olympiska
programmet upptar två tävlingar, en halvmatch
(20 skott i varje ställning) samt en
liggandeskjutning om 60 skott, egentligen ämnad att, om
banförhållandena tillåta, skjutas med 30 skott
på 50 och 30 på 100 m. Därmed är man
tillbaka vid det ursprungliga svenska förslaget av
1929, som avsåg att anknyta till den viktigaste
anglosachsiska tävlingsformen, 20 skott på
vardera 50 och 100 yards. Då praktiskt taget blott
liggande ställning förekommer i England och
USA, har man där i stället i hög grad varierat
avstånd, skottantal etc. I USA förekommer i
stor omfattning skjutning med kikarsikte.
Mi-nimiviktbestämmelser för avtrycket förekomma
även.

I Tyskland har man strävat att hos
kort-distansgevären bibehålla en viss likhet med
armégevären. De ojämförligt flesta tävlingarna
skjutas därför med vapen om 4 kg vikt med
öppna siktmedel och 1,5 kg avtryck. Danmark
och numera även Sverige ha liknande
bestämmelser för standardgevär, varvid dock
diopter-sikte är tillåtet. I Sverige användes härvid även
5-ringad tavla, och skjutprogrammet upptar
»juniorserie» om 20 skott liggande och
»standardserie» om 5 skott i varje ställning.

Utrustning.

Från de ursprungliga lätta
salongsgevären, som gjorde skäl för benämningen
miniature rifle, har utvecklingen lett fram
till fyra typer av kortdistansgevär: 1)
enkla och lätta rekrytgevär,
avsedda att i både sportsligt och militärt syfte
utbilda unga skyttar, 2)
standardgevär av ungefär samma tyngd och
storlek som ett svenskt armégevär och
lämpliga som tävlingsvapen för den stora
mängden utbildade skyttar, 3)
elitgevär med alla vid VM tillåtna finesser
samt 4) a n g 1 o s a c h s i s k a
specialgevär för liggandeskjutning, mest lika
standardgevär men oftast tyngre och
försedda med kikarsikte. Vid sidan av
dessa må ytterligare nämnas
allroundbeto-nade salongsgevär, avsedda att användas
för jakt samt som rekryt- och
standardgevär.

Bland dessa typer eftersträva blott nr
3 och 4 fulländning, och av dem bjuder
den förstnämnda de ojämförligt största
problemen. Här har emellertid
pioniär-arbetet utförts av frigevärsskyttet, som
ställer exakt samma krav på vapnet.
Dessa krav äro också vida lättare att till—

977

975 977

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free