- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
1017-1018

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kroppsövningar - Historik, av med. doktor Otto Jervell och major Nils E. Hellsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KROPPSÖVNINGAR

voro övertygade om att kropp och själ
måste övas samtidigt, om man ville nå en
harmonisk utveckling och god hälsa.

Den grekiska idrottsrörelsen stod på
en mycket hög nivå och var väl
organiserad. De aktiva idrottsmännen
underkastades en målmedveten, systematisk
och allsidig träning före tävlingen. De
enskilda idrotterna voro avpassade efter
ålder och kön samt efter ett system, som
visade, att grekerna fullt förstodo, att
det först och främst gällde att utveckla
kroppen harmoniskt. Statsmän,
vetenskapsmän och konstnärer lämnade
idrotten starkt stöd. Platon t. ex. säger: »Vi
kräva kroppsövningar för våra barn för
att därigenom utveckla deras kroppar, så
att dessa kunna vara ett så fulländat
redskap som möjligt för själen.» Hans
lärjunge, antikens store naturforskare,
Aristoteles, talar även om de olika
rörelsernas verkan och värde.

I samband med den grekiska kulturens
tillbakagång kom även idrotten in i en
förfallperiod och blev alltmer en
överflödig konst. Det utbildades en klass
yrkesidrottsmän, som bedrevo
kroppsövningar mera hantverks- och fackmässigt
och i ekonomiskt syfte. För dessa blev
idrotten ett mål, inte ett medel till
kroppens harmoniska utveckling.

Romarna, antikens andra stora
kulturfolk, stodo i fråga om
kroppsövningar långt efter grekerna. Även om de
unga romarna övade fäktning, simning,
bollspel och andra idrotter, hade de ej
samma djupa förståelse för
kroppsövningarnas hygieniska betydelse som
grekerna.

I Rom verkade dock den grekiske läkaren
Claudius Galenos (f. omkr. 130 e. Kr. i
Pergamon i Mindre Asien), som i talrika skrifter
förmedlat kunskapen om den sengrekiska tidens
kroppsövningar. Han använde kroppsövningar
vid behandling av sjukdomar och ville, att varje
läkare skulle ha kännedom om idrott för att
kunna ordinera sådan för sjuka och friska.

Kroppsövningar under senare tid.

Under medeltiden var intresset för
kroppsövningar ringa. Dylika ingingo
visserligen som ett led i
riddaruppfost-ran men hade mera karaktären av yrkes-

utbildning än av fysisk fostran. Även
bland de breda lagren förekommo
kroppsövningar ehuru i ringa omfattning.

Ett undantag utgjorde Norden, där
idrotten hade en blomstringstid under
vikingatiden, då kroppsövningar liksom
hos antikens greker ingingo som en
viktig del i barnens uppfostran.

I det övriga Europa väcktes intresset
för kroppskultur på nytt under 1400- och
1500-talen genom den kulturströmning,
som kallas humanism. Intresset var dock
mest av teoretisk natur. Den italienska
humanismens främsta representanter
skrevo, liksom även Luther och Zwingli,
om nyttan och nödvändigheten av fysisk
fostran men gjorde föga för att omsätta
teorierna i praktiken.

Från slutet av 1500-talet steg intresset
för kroppsövningar. Den italienske
läkaren Hieronymus Mercurialis (Gerolamo
Mercuriale) riktar i sin 1569 utgivna »De
arte gymnastica» uppmärksamheten på
den grekiska gymnastiken och dess
värde. Fransmannen M. de Montaigne
skriver i sina berömda »Essais» (1580),
att kroppsövningar och härdning äro
nödvändiga för det uppväxande släktet, krav
som också framfördes av den tjeckiske
pedagogen J. A. Comenius (1630). Även
den engelske filosofen och läkaren J.
Locke (1632—1704) framhåller
betydelsen av friluftsliv och daglig motion.
Samma tanke ligger också till grund för J. J.
Rousseaus bok »Emile» (1762), där
författaren fördömer all onatur och hyllar
naturfolkens fria och härdande liv.

Vid denna tid började även ordet
kroppsövningar komma i bruk. Vid
rid-darakademierna och universiteten skilde
man sålunda på 1600- och 1700-talen
mellan kroppsövningar, exercitia corporis, i
motsats till studia.

På 1700-talet börjar gymnastiken vinna
terräng. Tysken J. B. Basedow (1723—
90) var den förste, som införde
»gymnastik» i de av honom ledda skolorna, och
1793 utgav J. C. F. Guts Muths sitt
banbrytande verk »Gymnastik für die
Ju-gend» (se vidare Gymnastik, sp. 882 ff.).

Följande år utkom det första arbete,

1015

1018

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free