- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
1059-1060

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulstötning - Historik, av redaktör S. Lindhagen - Teknik, av major N. E. Hellsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KULSTÖTNING

Bild 2. Kulstötning från 2,13 m fyrkant. E.
Lemming stöter kula i Idrottsparken i
Stockholm 1907.

Den nuvarande tekniken infördes 1928.

R. Roses resultat stod ouppnått till
1928, då det förbättrades genom att man
började utnyttja båda benens kraft i
ut-stöten (se sp. 1064). Roses världsrekord,
som stått i 19 år, har sedan dess blivit
ett ganska ordinärt resultat.

USA har i stort sett behållit hegemonien
genom sina starka och snabba kulstötare. Bland
dessa, som nästan alla kommit från
universiteten, märkas främst G. Hartranft, J. Kuck,
H. Brix, C. Houser, L. Sexton, J. Lyman och
J. Torrance, den sistnämnde en »övermänniska»
i fråga om styrka. Hans stil, som mer liknade
ett kast än en stöt, har — liksom hans
världsrekord, 17,40 m i Oslo 1934 — utsatts för
kritik, och möjligen kan en så stark man nå
bättre resultat genom att »kasta» än att »stöta».
Att man även med regelrätt »stöt» kan nå
resultat över 17 m har visats av E. Hackney, A.
Blozis och negern W. Watson, vilka i USA 1940
och 41 flera gånger nått över 17 m.

Tyskland har varit Europas ledande nation
i kulstötning genom E. Hirschfeld, H. Woellke
och H. Trippe. Den gamla »kraftsportzonen»
i Östeuropa har frambragt flera goda
kulstötare, främst F. Douda, Tjeckoslovakien, J.
Da-rånyi, Ungern, J. Heljasz, Polen, A. Viiding och
A. Kreek, Estland, samt flera finnar.

Kulstötning i Norden.

Kulstötning infördes i Sverige av
engelska idrottsmän, som 1891 tävlade i

Bild 3. Kulstötning från lös järnring.
Kulstö-taren är Einar Nilsson, D. I. F.

Stockholm. Bäste svensk blev 7. man på
9,54 m.

Man stötte från en kvadrat med 2,13 m sida
(bild 2), och först 1909 infördes ring. Liksom
i övriga nordiska länder förekom i Sverige
huvudsakligen tävling i sammanlagt, och först
1926 slopades denna tävlingsform definitivt.

Kring sekelskiftet hade Sverige en god
kulstötare i G. Söderström, och även E. Lemming
tillhörde kring 1906 Europaeliten. Finland blev
därefter Nordens och tidtals även världens
ledande nation. Bland dess många goda
kulstötare förtjäna nämnas W. Järvinen, E.
Niklan-der, V. Pörhölä, A. Wahlstedt (Valste), K.
Järvinen och S. Bärlund, med vilka svenskarna
E. Nilsson, B. Jansson, S. Norrby och G. Bergh
blott sporadiskt kunnat konkurrera. Norges
bästa ha varit M. Mölster och B. Thoresen,
medan Danmark aldrig haft någon kulstötare
av högre klass. S. L.

TEKNIK.

Vid kast äro rörelserna i allmänhet
små, med korta rörelsebanor. Alldeles
särskilt gäller detta kulstötning. Dess
teknik måste därför vara synnerligen
väl utmejslad och noggrant inövad, då
den minsta felaktighet i vinkelställningen
mellan ben och bål eller i fråga om rytm
och rörelseföljd inverkar menligt på
resultatet.

För att bli en god kulstötare måste man

1060 34—1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free