- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
1089-1090

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnogymnastik, av fil. kand. Åke Svahn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KVIN NO GYMNASTIK

ser behag och höja kroppsformernas skönhet».
Flickgymnastiken bör, säger han, alltid ledas
av läkare; vid den fordras stor försiktighet.
Clias’ övningar för kvinnor upptaga olika slags
gång, löpning, en del enklare dansformer samt
övningar med trästav, ring- och bollspel, hopp
över svängrep m. m.

Clias’ arbete väckte intresset för
kvinnogymnastik, särskilt i Tyskland och
USA. I det senare landet upptogs
beteckningen calisthenie av Catherine E. B e
e-c h e r, som 1837 införde ett av enkla
rörelser bestående system, calisthenics, vid
några amerikanska flickskolor.

I Tyskland upptogos och utvecklades
Clias’ idéer av Johann Adolf Ludwig
Werner, som redan 1830 var verksam
i Dresden som gymnastiklärare för
flickor och bl. a. utgav »Gymnastik für die
weibliche Jugend» (1833).

Werner förordar för flickor bl. a. övningar
med trästav, löpning, gång, balansövningar,
klättring i lina, några enklare övningar på räck
och barr, bågskjutning, ring- och
tunnbands-kastning samt dessutom »Anstandsübungen»,
ställningar i grupper med kransar och schalar
(bild 1). Liksom Clias anser Werner, att den
kvinnliga gymnastiken »mera bör avse att
frambringa behagliga, sköna kroppsställningar och
rörelser än styrka och vighet». »Till
karlakvinnor, som utträda ur huslighetens stilla
krets, skola kroppsövningarna icke göra den
kvinnliga ungdomen», framhåller han. Werners
»Anstandsübungen» blevo skarpt kritiserade
såsom »en förskola till teaterns kör- och
balett-sujetter, en plantskola för koketter» m. m.

Spiess, banbrytaren på kvinnogymnastikens
område.

Av stor betydelse för
kvinnogymnastikens utveckling blev tysken Adolf
Spiess, som 1848—55 var ledare för
skolgymnastiken i Hessen. Han införde
i gymnastiken ett rytmiskt arbetssätt och
lät ofta rörelserna utföras under sång och
musik. Han kan härigenom sägas vara
upphovsman till den rytmiska
gymnastiken, som sedermera kommit att spela en
så stor roll inom kvinnogymnastiken1.

Om flickornas gymnastik säger Spiess, att
den självklart bör vara olik gossarnas. För
flickor förordade han sålunda blott svaga men
omväxlande armrörelser men kraftiga ben-

1 Den rytmiska gymnastiken torde dock
ytterst kunna föras tillbaka ända till schweizaren
Johann Heinrich Pestalozzi i början på
1800-talet.

rörelser, bl. a. löpning, samt särskilt
balansövningar. I ett arbete, utgivet 1842, skriver han:
»Rytmiska, harmoniskt utbildande rörelser,
dansförövningar och t. o. m. danser måste
särskilt beaktas. Därtill kommer sång, som höjer

Bild 2. Gymnastikdräkten på 1850-talet i
England (t. v.) och Tyskland. I det senare landet
ivrade man även för gymnastik i hemmen, bl. a.
med trapets.

övningarnas andliga inverkan och de övandes
sinnesstämning.» Fullvuxna kvinnor borde i
offentliga gymnastikanstalter få underhålla sin
i skolan grundlagda gymnastiska färdighet, och
även lärarinnor borde utbildas för
gymnastikundervisning.

Spiess’ gymnastik väckte på många håll stor
förtjusning. I ett samtida uttalande heter det
exempelvis: »Förtrollningen var löst. Inför våra
ögon utvecklade sig den ungdomliga kroppens
fulla liv, buren av anden. Vi förekommo oss
själva med våra gamla fri- och exercisövningar
som stela, skurna häckar och trädpyramider
bredvid den levande parkens rika naturprakt.
Spiess har gjort rytmen till bärare av de
konstgjorda kroppsrörelserna, och rytmen har
sålunda blivit gymnastikens själ eller hjärtslag.»

Linggymnastik i Preussen på 1850-talet.

Spiess’ gymnastik började på
1860-och 70-talen allmänt upptagas i
Tysklands högre flickskolor. Vid de preussiska
folkskolorna däremot användes på
1850-talet, till följd av den preussiske
löjtnanten Hugo Rothsteins verksamhet, en
något modifierad form av Lings system.

Rothstein, som 1846 genomgick Gymnastiska
Centralinstitutet i Stockholm och 1851 fick
ledningen av den centrala gymnastikskolan i
Berlin, införde, med undanskjutande av Jahns
barr- och räckövningar, svensk gymnastik.
Åtgärden framkallade åtskilliga stridigheter, vilka
1863 ledde till att Rothstein måste draga sig
tillbaka. Hans verksamhet blev dock av en viss

1089

35—NFS. IV

1090

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free