Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnogymnastik, av fil. kand. Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOGYMNASTIK
Bild 6. Flickgymnastik i Hjalmar Lings utformning sådan
den utövades i bl. a. Stockholms folkskolor på 1880-talet;
t. v. »vingframbågliggande huvudvridning å pulpet», t. h.
»fritt språng framåt med ett ansteg». Teckningarna liksom
de på bild 7 äro hämtade ur C. H. Liedbecks »Gymnastiska
dagöfningar» (1881).
funnit unga kvinnor ovan höfterna
söndersargade och betäckta av sår, vilka snörlivet
åstadkommit — uppgifter vilka säkerligen äro
belysande för 1800-talets hälsovårdsbegrepp. I ett
1866 utgivet arbete, »Gymnastik för unga
qvinnor och skolflickor», framhåller Santesson, att
balansövningar bäst överensstämma med
kvinnans väsende, emedan de utbilda
»finkänslighet, harmoni och beräkning».
Redskapsrörelserna samt »lekar» och tävlingar anser han böra
vara i stort sett desamma för flickor och
gossar, men däremot skall man »ej länge pina och
uttrötta» flickorna med fristående gymnastik.
Ett särskilt kapitel ägnar han åt simning, som
varmt rekommenderas. Även estetisk
gymnastik, förberedande till dans, förordas, »ty emot
mannens styrka och mod svarar kvinnans
böjlighet och behag».
Kvinnogymnastiken i Sverige under 1800-talet
är i stort sett en skapelse av Hjalmar Ling.
Kvinnor ha — i jämförelse med män —
framhöll denne, mindre förmåga av hastighet vid
vissa rörelser, ävensom mindre fallenhet för
bundna hopp, överslag, längd- och
djuphopp samt löpning. Men att på dessa grunder
helt och hållet utesluta nämnda rörelser ur
kvinnornas gymnastik vore att göra sig
skyldig till överdrift; man har endast att inskränka
dem till antalet samt utesluta de svårare. Lika-
ledes bör man vid valet av
häv-rörelser iakttaga en viss
försiktighet på grund av skulderpartiets
svagare konstruktion såväl ifråga
om benbyggnad som muskulatur.
Lämpliga hävrörelser vore sådana,
vid vilka benen medverkade till
rörelsens utförande, såsom
änt-ringar och slingringar.
I praktiken blev emellertid
under 1800-talet kvinnogymnastiken i
Sverige i stort sett lik
mansgymnastiken.
Elli Björkstén gav den nordiska
kvinnogymnastiken nytt liv.
Med den lingska
gymnastiken som grund ha emellertid
framträtt flera olika, speciellt
för kvinnor avpassade gymnastikmetoder,
av vilka främst kan nämnas finskan Elli
Björkstén s, utarbetad i början av
1900-talet. Utmärkande för denna är
framför allt det rytmiska utförandet av
rörelserna. Hennes metod har vunnit
utbredning främst inom hela Norden men
även demonstrerats på kontinenten och i
Nordamerika. -^Björkstens gymnastik.
En dansk utformning av kvinnogymnastik.
En kvinnogymnastikens nydanare på
Lings grund är även danskan Agnete
->-B e r t r a m, som — påverkad främst av
den danske gymnastikteoretikern J. P. J.
Lindhard — från 1915 efter hand
utformat en kvinnogymnastik, vilken
utmärker sig för estetiskt tilltalande,
kvinnliga rörelseformer. Hennes gymnastik,
som i regel sker efter musik, har
upptagits i Danmark på flera håll och även
fått spridning utomlands. ->Bertrams
gymnastik.
Bild 7. Exempel på rörelser i Hjalmar Lings flickgymnastik, som av hans systerson C. H.
Liedbeck infördes i folkskolorna i Stockholm; fr. v. »stående fritt språng framåt»,
»vingmot-sittande ryggfällning», »grenstupsittande sidovridning».
1105 1095
1095
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
