Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lampert, Ernst - Lampinen, Raine - Landbeck, Lise-Lotte - Landbris (landvind) - Landelius, P. Fredrik - Landén, Sven - Landhockey, av fil. doktor Albert Hirn och redaktör Rune Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDHOCKEY
2/7), nådde 1941 i diskusk. 53,35 m, men
resultatet godkändes ej som världsrekord.
Lampert, som är relativt kortvuxen, kastar
med stor schvung men är osäker i större
tävlingar. Han vann tyska mästerskapet 1935, 38
och 39 samt har nått 15,98 m i kulstötning. J-t.
Lampinen, R a i n e, finsk
motorcykelförare (f. 1912 13/i), medlem av
Helsingfors Motorcykelklubb, vann C-klassen i
Sveriges T. T. 1935 samt i
Djurgårdslop-pet 1934 på Rudge och 1939 på Norton.
Lampinen har 1936—39 vunnit 7 finska
mästerskap och satte 1935 flera finska rekord, bl. a.
på 1 km och 10 km. B. L.
Landbeck, Lise-Lotte,
österrikiskbelgisk skridskoåkerska (f. 1917),
tillhörde under 1930-talet den internationella
eliten i konst- och hastighetsåkning.
Landbeck, som t. o. m. 1935 tävlade för
Österrike, där hon 1934 vann mästerskapet i
konståkning, och därefter för Belgien, åkte
smidigt och kraftigt samt behärskade de
svåraste figurerna i fri åkning men förföll ofta
till posering. Hon satte 1932—34 fem
världsrekord på 500 m och 1 000 m och vann 1933 ett
inofficiellt VM i hastighetsåkning. Sal.
Landbris (landvind) liksom
sjöbris (sjövind) framkallas av dygnets
växlingar i temperatur över land och
vatten. W.
Landelius, P. Fredrik, skytt (1882—
1931), källarmästare i Borås, var på sin
tid Sveriges ledande jaktskytt, känd för
sin fenomenala snabbhet. Han
understödde även ekonomiskt j aktsky ttets
utveckling.
Landelius tillhörde det
svenska lag, som vid
OS 1920 vann
bronsmedalj i lerduveskytte.
Han vann EM 1927 och
blev tvåa i både VM
och EM 1929 samt vann
SM 1925—28 och 30.
Han var även
framgångsrik i hjortskytte
och tillhörde de
svenska lag, som vunno
silvermedalj i
dubbel-skott vid OS 1920 samt
silvermedalj i
enkel-skott och bronsmedalj
i dubbelskott vid OS
1924. I hjortskytte vann
han även SM i
dubbelskott 1923 och 1. pris i .
enkelskott vid
Göteborgsspelen s. å. H.L-g.
Landén, Sven,
gymnast (f. 1905 26/5),
tjänsteman,
Stockholm, är medlem av
K. F. U. M.-truppen,
vars fanbärare han varit i många år.
Han fick 1939 Svenska Gymnastikförbundets
silvermedalj för deltagande i följande
utlandsfärder: Norge 1930, England 33, Danmark 34,
Holland-Belgien-Frankrike 35, OS i Berlin 36
och Norge 38. Landén är även god simmare,
medl. av Stockholms Kappsimningsklubb. H. B-s.
LANDHOCKEY.
Av fil. doktor Albert Hirn och redaktör Rune Carlsson.
Landhockey är ett lagspel, som spelas
av 11-mannalag med klubbor och en
liten, massiv boll.
Spelet betecknas såväl på engelska, franska
som tyska samt på danska rätt och slätt som
Hockey. I Canada och USA kallas spelet field
hockey till skillnad från ice hockey.
En irländsk variant av landhockey är
->-hur-ling. Från modern ->bandy skiljer sig
landhockey, bortsett från att bandy spelas på is,
huvudsakligen därigenom, att bollen endast får
slås med ena (den flata) sidan av klubban.
Avsevärt större olikhet med landhockey
företer ett annat på is spelat lagspel, -^-ishockey.
Ett annat modernt tävlingsspel, ->-lacrosse, har
fått sitt namn av en föregångare till modern
9
landhockey, crosse, men har historiskt sett
ingenting att skaffa med detta utan har
uppstått ur ett hos Nordamerikas indianer
förekommande spel, baggataway.
Till »hockeyspelen» kan vidare det isländska
->knattleikr räknas.
I olika delar av Asien ha tidigare
land-hockeyliknande spel förekommit. Dessa spel
omnämnas alltid i samband med ->-hästpolo,
som förr var mycket populärt och utbrett över
så gott som hela Asien. De böra därför
snarare betecknas som hästpolo till fots. Dylika
spel ha bl. a. förekommit i Kina under
Tang-perioden (618—907), i Japan (900-talet) och
under senare århundraden även i Egypten,
Persien och Indien. En bild av ett dylikt spel i
Japan återges på pl. 1.
10
F. Landelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
