Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lettland, av redaktör Bertil Hanzon, Riga - Leva - Levad, pesad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEV A
skilt under 1930-talet, då flera letter
tillhörde världseliten.
Ar 1940 införlivades Lettland med
Sovjetunionen, och sedan sommaren 1941 är landet
besatt av tyska trupper.
Av den till nära 2 millioner uppgående
befolkningen äro 1,5 millioner letter. Av
minoriteterna spelade endast den tyska någon roll
inom sporten.
Redan i slutet av 1800-talet började modern
sport bedrivas i Lettland, framför allt i Riga,
där den äldsta lettiska idrottsföreningen,
Lat-vijas Sporta Biedriba, stiftades 1891. Från
sekelskiftet började fotboll, fri idrott och
cykelåkning utövas i större utsträckning. År 1907
stiftades cykelklubben Marss och två år senare
idrottsklubben Olimpija.
Sedan Lettland blivit självständigt,
grundades föreningar för de flesta
idrotter, och 1939 voro 167 idrottsklubbar
inregistrerade i ett förbund, Latvijas Sporta
Organizacijas Savieniba. Sporten, som
tidigare uteslutande funnits i städerna,
spred sig då även till landsbygden, främst
genom den lettiska
skyddskårsorganisationen. I Latvijas Olimpijade, Lettlands
olympiska spel, som anordnades vart
fjärde år, året före OS, fick den lettiska
sporten sitt förnämsta evenemang.
Gångsporten organiserades i Lettland av
tränaren J. Kalninsj, som varit rysk mästare i
denna gren och i början av 1920-talet var
lettisk mästare. Framgångsrikaste gångare ha
varit J. Dalinsj, landets kanske mest kände
idrottsman, A. Bubenko och specialisten på
korta distanser P. Bernhards. Bland övriga
gångare märkas Jakovitskis, A. Liepkalns,
Zirdzinsj, Zeikarts och A. Kruklinsj. Av 5
landskamper i gång mot Sverige har
Lettland vunnit 1 och förlorat 3, varjämte 1 blivit
oavgjord.
Fri idrott har aldrig blivit särskilt populär,
och endast några få letter ha varit av hög
europeisk klass, främst mångkamparen J.
Dimza och spjutkastarna O. Jurgis och
Stends-niek. Goda voro även långdistanslöparen A.
Motmillers och hinderlöparen V. Vitols.
Nämnas bör att ryske mästaren i stavhopp Ozolin,
den bäste som funnits i Europa i denna gren,
är lett till börden.
Av bollspel är basketboll mest populärt,
och i denna idrott tillhörde letterna den
europeiska eliten. Lettland vann sålunda EM 1935
och segrade i en internationell turnering i
Berlin 1938.
Liksom i övriga baltiska länder är
spelstandarden i fotboll ej särdeles hög. Av 12
landskamper mot Sverige har Lettland endast
vunnit den första och spelat oavgjort 3 ggr. Aug.
1942 återupptogos de traditionella landskamperna
med Estland. Av 34 matcher ha 14 vunnits av
letterna och 8 av esterna (12 oavgjorda).
Intresset för brottning, boxning och
tyngd-lyftning är sedan gammalt stort, men endast i
brottning har Lettland haft representanter
av internationell klass, E. Bietags i lätt tungvikt
och K. Kundzinsj i fjädervikt. Bland
tyngd-lyftarna är tungviktaren Jurmalietis mest känd.
Inom vintersporten har Lettland
internationellt kunnat hävda sig endast i
hastighetsåkning på skridsko. Den förste lettiske
åkaren av klas* var A. Rumba, senare överste
och ledare för lanciets idrott. I slutet av
1930-talet, då hastighetsåkningen även visade en
anmärkningsvärd bredd, fick landet i A. Berzinsj
en man av världselitklass. Vidare må nämnas
J. Andriksons, E. Bite och A. Tabaks.
Sportens organisation.
Den lettiska sporten var statsunderstödd och
leddes sedan 1936 av en sportnämnd, Fiziskas
Kulturas un Sporta Komité ja, med säte i Riga.
Under de sista åren av 1930-talet gjorde
myndigheterna mycket för att främja sporten.
Idrottsplatser förbättrades, och 1937 uppfördes
i Riga av sportnämnden en stor anläggning för
inomhussport med 4 hallar.
Fysisk fostran, huvudsakligen i form av
gymnastik efter tyskt system, var obligatorisk
vid alla skolor. Lärare utbildades dels vid ett
till Rigas universitet anslutet institut för fysisk
fostran, Fiziskas Audzinasanas Instituts, dels
vid 6—8 veckors sommarkurser.
Sedan 1942 är simning obligatorisk i skolorna;
icke simkunniga flyttas ej till högre klass.
En av statlig propaganda understödd
insamling till byggande av ett jättestadion i Riga,
Uzvaras Laukums, inbragte 5 millioner lats (c:a
4 mill. kr.). Det påbörjade arbetet avbröts 1940.
Efter den ryska ockupationen
omorganiserades sporten, och högre funktionärer ersattes av
okända förmågor, som sorterade direkt under
idrottsledningen i Moskva. Under tysk ledning
blev den lettiska idrotten våren 1942
förstatligad och styres f. n. av en centralorganisation
med en sportledare, sporta vadonis, i spetsen
(R. Plume, tidigare känd bl. a. som grundare
av den akademiska idrotten i Lettland). I
idrottsligt avseende är landet nu självständigt,
och dess idrottsmän få vid tävlingar i t. ex.
Tyskland tävla under lettisk flagg.
_^_
Leva säges ett segel göra, då vinden
träffar det ömsom från ena och andra
hållet, så att det varken står fullt eller
back utan fladdrar. W.
Levad eller pesad, ridsportt., är en
rörelseform i höga skolan, vid vilken hästen
på ryttarens anmaning lyfter framdelen
med böjda knän och med väl krökta
bakben, till dess balans uppnåtts.
->Rid-ning. C. C.
60
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
