- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 5. Lahtis-Röse /
121-122

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ling, Pehr Henrik, av fil. kand. Åke Svahn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LING, P. il.

mentet är alltjämt den lingska
gymnastikens särmärke — samt över huvud taget
böta brister i kroppens utveckling. De
svagare delarna av kroppen borde enligt
Ling först och främst uppmärksammas
av gymnasten. För att få verkligt
effektiva rörelser för kroppens omformande
upptog han också rörelser med s. k.
rörelsegivare, vilket är en nyhet i den
moderna gymnastikens historia. (I antikens
gymnastik förekommo dock rörelser med
rörelsegivare; sådana omnämnas t. ex. hos
->Galenos.) Bland hans nyskapelser
kunna även nämnas spännböjningen och
formen för utfallsrörelserna. Om Lings
systems syften, grundprinciper och
rörelseförråd samt utbredning se vidare art.
Svensk gymnastik.

För att göra sitt gymnastiksystem känt
utnyttjade Ling också tidningarna, och i »Nytt
och gammalt» för 1808 fick han införd en
anonym artikel om »Människokroppens härdande»
och i Götiska förbundets tidskrift »Iduna» för
1814 likaledes anonymt »Några ord om
gymnastik». Därjämte använde han sommarferierna
till att genom uppvisningar och kurser i Malmö,
Göteborg och Kristianstad (möjligen också i
Simrishamn) söka intressera skolmyndigheterna
för sina idéer. För arméns representanter höll
han en demonstration på Ljungbyhed i Skåne
somrarna 1810 och 19.

Stockholmstiden 1813—39.

År 1813 utsågs Ling till fäktmästare
vid Kungl. Krigsakademien (nuv.
Krigsskolan) på Karlberg, en befattning som
var bättre avlönad än den han hade i
Lund. Genom ingripande av hans
»götiska» vänner i »uppfostringskommittén
av 1812», vilka inför konungen och
kronprins Carl Johan påpekade det nära
sambandet mellan gymnastik och försvar, fick
han 1813 även tillstånd att i Stockholm
upprätta en gymnastisk
utbildningsanstalt (-^-Gymnastiska Centralinstitutet).

Tidigare lär Ling ha vänt sig till dåv.
universitetskanslern med en anhållan om
statsunderstöd i detta syfte men skall då ha erhållit det
betecknande svaret: »Vi ha nog av lindansare
och akrobater, utan att belasta budgeten med
deras uppehälle.»

De första tjugo åren av
Stockholmstiden voro fyllda av ett rastlöst arbete
för gymnastik, diktning och — ej minst
— dagligt bröd. Under denna period ut-

vecklade han bl. a. den s. k.
militärgymnastiken — de första försöken gjordes
dock redan i Sydsverige — liksom också
sjukgymnastiken. Hur Ling kom in på
detta senare ämne är ännu ej av
forskningen fullt klarlagt (jfr sp. 116).

Utom av G. C. I., där Ling de första åren var
så gott som ensam lärare, upptogs hans tid av
undervisning vid såväl Karlberg som
artilleriskolan vid Marieberg. Under somrarna arbetade
han med sjukgymnastik vid flera brunnsorter,
bl. a. Ramlösa.

Lings personlighet.

Ling framstod redan för sin samtid som
en ytterst originell människa. Skalden
Atterbom t. ex. beskriver honom såsom »i
lynne och åthävor sällsam», och även
andra samtida betona hans excentricitet.

Att hans klädedräkt skulle väcka undran,
förstår man av uppgiften, att han ibland kom
till Centralinstitutet iklädd bl. a. sin hustrus
mantilj eller en luden vargskinnsmössa. Som
ung hade han emellertid lagt större vikt vid
sitt yttre.

Utan tvivel rymmer Lings psyke stora
motsatser, bl. a. hade han svårt att
finna sig tillrätta med människor,
samtidigt som han hade behov av förtroliga
vänner.

Brevet från hans första Stockholmsperiod
(se sp. 115) t. ex. visar en människa, som
snarast är på kant med tillvaron. Hans
motvilja mot huvudstaden gick för övrigt igen
på äldre dagar, då han sade sig »försmäkta i
den stockholmska öknen». Han sökte
ensamheten, särskilt under den senare delen av sitt
liv, samtidigt som han gav gripande uttryck
för sin längtan efter vänskap (en av dem som
under Stockholmstiden stodo honom nära var
skalden och historieskrivaren E. G. Geijer).

På gamla dagar gav Ling ej sällan
uttryck åt djup bitterhet och klagan
över brist på erkännande — han fick
dock professors titel 1825 samt blev
medlem av Svenska Läkaresällskapet 1831
och Svenska Akademien 1835. Därvid
påverkades han emellertid säkerligen av
sin tärande sjukdom. Obduktionen av
Lings kropp visade, att han alltsedan
ungdomen lidit av tuberkulos, och redan
under Köpenhamnstiden omtalas hans
vacklande hälsa. Hans fysiska spänst
intygas emellertid av flera samtida.

En hypotes (av Prytz), att Ling ej själv
gymnastiserade, har visat sig vara felaktig. Ling

122 114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/5/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free