Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljustring - Lloyd, Llewellyn - LN - Lob - Lobvolley - Locke, John - Lockfågel - Lockhart, Frank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOCKHART
mot bottennedgrävd ål, vars läge man
ungefär kan bestämma. Lax fångades
förr så, att fiskaren stötte ljustret i en
hölja, där han trodde, att laxen stod.
Ljust-ring kan ske både vid dagsljus och under
natten, i det senare fallet med t. ex. bloss.
På grund av att många fiskar skadas
av ljustret utan att fångas, är all ljustring
förbjuden inom stora delar av Sverige,
liksom det över huvud taget är förbjudet
att ljustra fiskar av laxsläktet.
Ljusterfiske idkas framför allt för fångst av
ål vid våra kuster men även andra fiskar,
såsom gädda, braxen och lake. T-m.
Lloyd [lå’d], Llewellyn, engelsk
jägare och fiskare (1792—1876), kom 1823
till Sverige, där han stannade till sin död.
Lloyd, som vistades i Värmland till 1831
och därefter även på andra platser, är en
av Sveriges mest berömda björn jägare
och fällde mer än hundra björnar.
Sina första björnar sköt Lloyd tillsammans
med en annan berömd björnjägare,
hovjägmästare Herman Falk, och företog därefter med
allmogejägare veckolånga strövtåg i de
värmländska storskogarna. Vid en av dessa
björnjakter var Lloyd nära att bli dödad av en
rasande björnhona men räddades i sista stund av
den tidens mest kände allmoge jägare, Jan
Finne, som fällde björnen med ett välriktat
skott (-^-Björnjakt, bild sp. 849).
Om sitt jägarliv i Sverige har Lloyd berättat
i flera arbeten. Mest bekanta äro »Field sports
of the north of Europé» <2 bd, 1830; sv. övers.
»Jagt-nöjen i Sverige och Norrige», s. å.) och
»Scandinavian adventures» (1854; sv. övers.
»Anteckningar under ett tjuguårigt vistande i
Skandinavien», 1854—55). R. C-n.
LN är nationalitetsbeteckning på
flygplan från Norge.
Lob [låb], eng. (av ett äldre adj., som
betyder trög, slapp), bollspelst.,
betecknar en boll, som slås eller kastas
underifrån, så att den beskriver en mer eller
mindre hög bana.
Inom sporten användes ordet lob första
gången i cricket (1875). I tennis, där lob
betecknar ett högt slag över motståndarens eller
motståndarnas huvud, förekom uttrycket första
gången i W. M. Brownlee, »Lawn-Tennis»
(1889). Lob användes för att passera en
motståndare, som gått fram till nätet.
Lobvolley, tennist., är en ->lob, som
slås, innan bollen studsat. Slaget
användes huvudsakligen i dubbelspel, när alla
fyra spelarna stå vid nätet. K. Z.
L. Lloyd, berömd björnjägare under 1800-talet.
— Bilden är hämtad ur Lloyds bok »Jagt-nöjen
i Sverige och Norrige» (1830).
Locke [låk], John, engelsk filosof och
läkare (1632—1704), var en av de första,
som i nyare tid framträdde med krav på
fysisk fostran av ungdomen. Hans ur
denna synpunkt Viktigaste arbete är
»Some thoughts concerning education»
(1693).
Lockes stora betydelse för den fysiska fostran
är, att han väckt intresset för denna. Han kom
dock ej med några positiva förslag utöver vaga
hänvisningar till den av honom för övrigt
skarpt kritiserade riddaruppfostran.
Lockfågel användes i Sverige
huvudsakligen vid sjöfågeljakt, där lockfågeln
benämnes ->-vette, och utgöres av en
uppstoppad, på träplatta fäst eller av trä
skulpterad fågel. Vid jakt höst och
vinter på orre begagnar man en ->bulvan,
gjord av tyg i form av en sittande
orrtupp. Även vid duvjakt kan man
använda en uppstoppad eller av trä gjord
duvbulvan.
En vanlig jakt med lockfågel är
kråk-skytte för levande eller uppstoppad uv.
-^Kråkjakt. B. B.
Lockhart [lå’ksrt], Frank,
amerikansk racerförare (1903—28), vann med
en Millervagn 1926 Indianapolisloppet
och omkom vid ett försök att sätta
världsrekord med »Black Hawk» på
Day-tona Beach (->-Automobilrekord, sp. 408).
B. L.
149
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
