Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långdistanslöpning - Teknik och taktik, av idrottsinstruktör Gösta Holmér - Träning, av Gösta Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANGDISTANSLÖPN1NG
Bålens och huvudets hållning.
Bålens hållning under löpningen lär sig
löparen bäst, om han stående med hälarna
tillsammans skjuter fram höfterna och
låter bålen följa med i rörelsen. I det
ögonblick löparen, för att icke falla framstupa,
tvingas taga ut ett steg framåt, har bålen
en obetydlig lutning framåt. Denna
obetydliga lutning ger en god balans i
löpningen och underlättar benens
frånskjut-ningsarbete.
Foten tar mark omedelbart framför
höften, men benets frånskjutningskraft
(genom bensträckningen) verkar först
sedan höften passerat fotbladet.
Många löpare tro, att man skall eftersträva
ett långt steg och att man bäst når detta genom
fotisättning långt framför höften. En dylik
teknik verkar emellertid direkt bromsande på
rörelsen. Vill en löpare få ett långt steg, skall
detta i stället ske genom hårdare frånskjutning.
Skuldrornas och armarnas arbete skall
balansera höfternas och benens. Den rätta
armföringen är den, då löparen känner,
att armrörelserna ej genera honom. För
de flesta löpare är den bästa
armställningen med ungefär i rät vinkel böjda
armar, armbågarna nära två
handsbredder från kroppen och handen lätt knuten
med insidan mot marken. Armarna röras
icke fram och tillbaka i löpriktningen
utan framåt—inåt mot bröstet och bakåt
— något inåt mot ryggen. Därigenom
underlättas en riktig hållning av bålen.
Huvudet påverkar genom sin relativt
stora tyngd bålens hållning. Det skall
därför hållas rätt över bålen utan böjning
framåt eller bakåt.
Avslappning och rytm.
För varje idrottsman, vilken gren han
än utövar, är det mycket svårt att under
kontraktion (sammandragning) hos de
muskler, som arbeta, uppnå fullständig
avslappning hos deras antagonister.
Denna avslappning är ett absolut villkor för
att en långdistanslöpare skall nå sin
maximala prestationsförmåga.
Rörelserna, framför allt benens, måste
ske rytmiskt. Benen skola pendla fram
och tillbaka och ideligen ge kroppen nya
stötar framåt.
Taktik.
Taktiken under ett långdistanslopp
måste baseras på löparens egen och
motståndarens förmåga. En spurtstark
löpare söker man besegra genom hård fart
under loppet, och en hård farthållare
söker man följa under loppet och besegra
i spurten. Det är alltså nödvändigt, att
löparen lär känna vad motståndarna gå
för. Den egna förmågan kontrolleras
under träningen med hjälp av klocka.
Snabbheten kontrolleras på kortare
sträckor, 400 och 800 m, uthålligheten genom
att avläsa varvtider. Ju mindre
tidsskillnaden är per varv, desto bättre är
uthålligheten. En 10 000 m-löpare måste
kunna löpa 10 varv (omkring 4 000 m) på
så gott som lika varvtider.
I taktiken ingår att taga kurvorna snålt,
d. v. s. att löpa så nära sargen som möjligt.
En löpare bör dock aldrig löpa rätt bakom
en motståndare utan något utanför för
att undvika att få stybb och smörja
uppsparkade på sig. Farten bör i början ej
hållas hårdare än att andra hälften av
loppet kan löpas något snabbare än första.
TRÄNING.
Konditionsträningen börjar i slutet av
oktober, specialträningen först i april eller
maj. Sedan konditionen grundlagts, går
träningen ut på att bibringa löparen
uthållighet och snabbhet samt att lära in
teknik och taktik.
Uthålligheten måste först tränas upp,
ty hastighet är värdelös, om löparen ej
förmår fullfölja loppet. Redan under
konditionsträningen söker man genom
långa promenader i skog och mark (2—51
en gång i veckan) och lätta löpningar tre
ggr i veckan på mjuka stigar under 30—
50m träna upp uthålligheten, och detta
program bibehålles under hela den tid
specialträningen varar. Det är under
konditionsträningen och de första veckornas
specialträning, som grunden till senare
framgångar lägges.
Snabbhetsträningen ägnas större
uppmärksamhet först sedan uthålligheten
grundlagts och sker på två vitt skilda
sätt. Det allmänt kända består däruti, att
196
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
