Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långfärdsåkning på skridsko, av fil. kand. Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅNGFÄRDSÅKNING PÅ SKRIDSKO
Bild 3. Med hjälp av isdubbarna halar man sig
fram över svag is. — Foto Å. Blomqvist.
om isens tjocklek och beskaffenhet. Helst
bör man även medföra räddningslina
(-^-Livräddning, sp. 139). Nybörjaren bör
aldrig ge sig ut på en långfärd utan att
vara åtföljd av en fullt iskunnig person.
->Iskunskap.
Ett riskmoment finns även för den
välutrustade och iskunnige. Åker man ned sig i en
vak på tunn is, kan man, särskilt vid god fart
eller om det är ström i vattnet, komma in
under isen. En skrymmande, med ett par
swea-ters e. d. packad ryggsäck tjänar emellertid som
flytboj och kan hindra nedpressning under
isen. En dylik ryggsäck, som måste ha en
livrem, vilken skall fästas om midjan, bör
framför allt användas av den som åker ensam.
Teknik.
Medan t. ex. bandy- eller
ishockeyspelaren tar korta och snabba skär, gör
långfärdsåkaren långa skär på normalt
5 à 6 m. Om isen är god eller om man
vill öka farten, göras skären betydligt
längre. Man vilar på stegen och ger fart
med den raka delen av skenan;
därvid skall man akta sig för att föra den fot,
med vilken farten ges, för långt bakåt,
emedan man då kan få tån i isen,
varigenom farten minskas.
När man kommit underfund med
tekniken, blir nästa steg att vänja sig åka
Bild 4. Vid långfärdsåkning skall man taga
långa, vilsamma skär. — Foto W. Juhlin
Dannfelt.
utan någon som helst spänning, med
fullkomligt lösa muskler. Med någon vind i
ryggen behöver den tekniske åkaren
bara stå och pendla med benen för att
komma fram med behaglig hastighet.
Vid knottrig eller på annat sätt
besvär Hg is är ispiken en god hjälp liksom
också vid motvind.
»Den härligaste av idrotter.»
Få idrotter omfattas med sådan
entusiasm av sina utövare som
långfärdsåkningen, och när general Balck hösten före
sin bortgång höll ett tal till en församling
idrottsledare, slutade han med orden:
»Kom ihåg, att den härligaste av alla
idrotter är skridskoåkningen och särskilt
långfärder på skridsko.» Otvivelaktigt är
långfärdsåkningen en utomordentligt
värdefull idrott. Man kommer naturen
omedelbart in på livet och får uppleva de
underbaraste skönhetssyner. En stor tjus-
Bild 5. Skall isen hålla? Nyss hopfrusen ränna passeras.
219 220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
