Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längdhopp utan anlopp, stående längdhopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄNGDHOPP UTAN ANLOPP
Upphoppets slutfas. — Bilden visar Flått Adams,
silvermedaljör vid OS 1912.
Historik.
Längdhopp utan anlopp förekom redan
under antiken (-^-Längdhopp med anlopp,
sp. 224). I modern tid började grenen
bedrivas i Skottland vid mitten av
1800-talet. Även tävlingar för professionella
förekommo, och som rekord för dessa
noteras alltjämt 369,5 cm, satt 1890 av J.
Darby, England.
Grenen var 1900—12 upptagen på
programmet för OS. Sedan dess har den
strukits från tävlingsprogrammet i de
flesta länder och utövas på 1940-talet
huvudsakligen i Sverige, Finland och Norge
samt i ringa utsträckning i USA, där med
en del avbrott mästerskap arrangerats
1893—1931. Under det att grenen som
idrott för män endast förekommer
inomhus, ingår den i utomhusprogrammet för
damer, t. ex. vid SM, samt förekom bl. a.
vid de ->Kvinnliga idrottsspelen.
Världens dominerande stående längdhoppare
har varit R. Ewry, som i denna gren 1900—
08 vann fyra olympiska guldmedaljer och som
1904 nådde det alltjämt gällande världsrekordet
347,6 cm. Av hög klass ha greken C. Tsiclitiras
och under senare år norrmannen O. Berg varit.
Den senare satte 1935 norskt rekord med 347 cm.
Bland de många goda svenska specialisterna
må främst nämnas R. Ekberg, G. Malmsten, E.
Möller, G. Nielsen, L. Dahlgren, S. Nordman
och K.-E. Ekman samt bland damerna Siv
Dahlgren och B. v. Wovern. S. L.
Tävlingsregler.
Enligt tävlingsbestämmelserna skall
längdhopp utan anlopp utföras från en på marken
eller golvet liggande minst 7 cm tjock och 30
cm bred ansatsplanka med lodrät framsida.
Nedhoppet skall ske i lös mark eller på matta
i samma plan som plankan. Den tävlande får
stå med främre delen av fötterna över
ansatsplankans ytterkant, men beröres den
framförliggande marken eller golvet med någon del av
fötterna, räknas detta som ogiltigt hopp. I
övrigt gälla i tillämpliga delar samma regler
som för längdhopp med anlopp (sp. 227).
Teknik.
För utförandet av hoppet ställer man
sig på plankan med fötterna något
åtskilda och vända rakt framåt, tåspetsarna
något utanför plankans främre kant, dock
ej så mycket att de vid upphoppet beröra
marken (golvet). Kroppen hålles rak
utan spänning och armarna löst sträckta
framåt-uppåt.
För att kontrollera stadgan och
balansen i ställningen svängas armarna utan
spänning nedåt och uppåt under böjning
och sträckning av höft- och knälederna
men utan hävning på tå.
Sedan detta upprepats ett par gånger,
intar man utgångsställning för själva
upphoppet: armarna svängas löst men
behärskat nedåt och bakåt förbi höfterna,
samtidigt som benen böjas i fot- och
knälederna, och kroppen fälles framåt genom
böjning i höftleden. Kroppstyngden skall
nu vara väl framme över fotbladets
främre del, utan att hälen lyftes från marken.
I upphoppet svängas armarna med fart
framåt—uppåt. Ungefär när de passera
kroppens sidor, sträcker man denna i
höft-, knä- och fotleder och ger i sista
hand fart med tåspetsarna. — I det
ögonblick kroppen endast med tåspetsarna
vidrör marken, är den fälld framåt-uppåt,
sträckt ända upp till händerna och i
bålen lätt böjd bakåt (se bild).
Under luftfärden vrides kroppen kring en
tväraxel genom höftlederna, så att hopparen före
marktagningen effektivt kan kasta benen framåt.
235
237 235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
