Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Markham, Beryl - Marlowregattan - Marmolata - Marne Grand Prix - Marschmärket →Gångmärken - Marschtävlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M A RL 0\V n E G AT T A N
över Atlanten i västlig riktning
(~>At-lantflygning, sp. 323).
Mrs. Markham, som är född i Kenya, Afrika,
flög 1932 Östafrika—England. H. M.
Marlowregattan [ma’lå-] är Englands
näst Oxford-Cambridgerodden och
Hen-leyregattan viktigaste roddevenemang.
Regattan anordnas sedan 1913 på Themsen vid
staden Marlow, omkring 50 km v. om London,
i regel 10—12 dagar före Henley regattan. Ofta
starta såväl engelska som utländska
deltagare, vilka anmält sig till Henley, i Marlow
för att pröva formen. Ett viktigt inslag i
regattan äro tävlingarna för åttor och fyror från
Englands public schools.
Marmolata, bergmassiv i
Dolomitalper-na (3 344 m ö. h.) i Italien, är ett av centra
för Italiens alpina skidsport. Där
anordnas bl. a. Marmolatatävlingen
sedan 1933, ett av Europas snabbaste
störtlopp.
Bergets nordsida, som har en
genomsnittslutning av 32 grader, anses vara ett av de mest
idealiska terrängområden för alpin skidsport,
som finnas. Störtloppsbanan är knappt 4 km
med en höjdskillnad av 1 260 m. På tävlingens
s. k. standardsträcka satte H. Lantschner 1934
rekord med 3m 29s, vilket innebär, att han »föll»
354 m i min., en hastighet som endast
överträffats vid den s. k. flygande kilometern i S:t
Moritz. På Marmolata prövades 1935 f. f. g. en ny
form av utförstävling, storslalom (ty.
Rie-senslalom), en kombination av störtlopp och
slalom, varvid störtloppsbanan var försedd med
c:a 50 flaggportar, 5—7 m breda. S. B-n.
Marne Grand Prix [marn grans pri],
off. Grand Prix de la Marne, är en av
Frankrikes viktigaste racertävlingar för
bilar.
Tävlingen, som 1925—30 anordnades av
Automobile Club des Ardennes, från 1931 av
Automobile Club de Champagne och 1932, 38 och 39
gällde -^Frankrikes G. P., köres på en 7,826 km
lång triangelbana vid Reims. Banan är trots
tre skarpa kurvor mycket snabb (varvrekord
184,862 km/tim., satt av H. Lang,
Mercedes-Benz, 1939) och genom de långa raksträckorna
ytterst påfrestande för motorerna.
Ären 1925—31 var distansen 391 km (50 varv),
1932 kördes tävlingen 5 tim., 1935 1 tim., 1933
och 36 400 km (51 varv) samt 1934 och 1937—
39 500 km (61 varv). Ären 1936 och 37
omfattade tävlingen endast sportvagnar.
Segrare ha varit: 1925 Clause, Bignan; 1926
Les-cot, Bugatti; 1927 P. Etancelin, Bugatti; 1928 L.
Chiron, Bugatti; 1929 P. Etancelin, Bugatti; 1930
R. Dreyfus, Bugatti, 138,564 km/tim.; 1931 M.
Le-houx, Bugatti, 140,876; 1932 T. Nuvolari, Alfa-Romeo,
148,568; 1933 P. Etancelin, Alfa-Romeo, 144,054; 1934
L. Chiron, Alfa-Romeo, 145,981; 1935 R. Dreyfus,
Alfa-Romeo, 157,761; 193 6 J.-P. Wimille, Bugatti,
140,245; 1937 J.-P. Wimille, Bugatti, 145,031; 1938
il. v. Brauctiitsch, Mercedes-Benz, 162,785; 1939 H.
Müller, Auto-Union, 168,304 km/tim.; 1940—42 inga
tävlingar. B. L.
Marschmärket ^-Gångmärken.
Marschtävlingar äro i sin ursprungliga
form militära prov i uthållighet, vid vilka
det gäller att enskilt eller i grupp under
marsch med packning tillryggalägga långa
distanser. Tävlingar bruka oftast ordnas
i form av »fri gång», d. v. s. utan att
gångsportens stränga regel om »oavbruten
kontakt med marken» iakttages; i en del
länder tillåtes löpning, i andra en
»halv-lufsande» stil, som närmar sig
gångsportens; packning är icke alltid
obligatorisk. Marschtävlingar förekomma
framför allt i Tyskland, Holland, Norge och
Schweiz, varvid distanserna bruka uppgå
till 30 à 60 km.
På kontinenten voro marschtävlingar på
mycket långa distanser vanliga årtiondena före och
efter sekelskiftet. Särskild uppmärksamhet
till-drogo sig tävlingarna Berlin—Wien 1893 (som
vanns av tysken A. Elsässer på 6d 10t 30m) och
Dresden—Berlin 1902 (som vanns av K. Mann
på 26t52m). I Tyskland ha marschtävlingar
senare varit relativt vanliga, särskilt 1933—39, då
grenen fanns på programmet för den
»Wehr-sport», som bedrevs av de halvmilitära
nationalsocialistiska organisationerna. Den största
var den årliga Hindenburg-Gepäckmarsch.
I Holland arrangerades under 1920- och
30-talen av Nederlandsche Bond voor Lichamelijke
Opvoeding internationella marschprov, i vilka
norrmän och engelsmän talrikt deltogo. År 1933
startade 2 535 deltagare, därav 292 damer, från
England, Norge, Frankrike, Österrike, Schweiz
och Holland. De manliga indelades i en civil
och en militär klass. Patruller på minst 10
deltagare, som skulle hålla ihop under tävlingen,
marscherade fyra dagar i följd, 55 km
(deltagare under 19 år 40 km) per dag, och
maximitiden var för varje dagsetapp lit.
I Norden har Norge gått i spetsen för
marschtävlingar. Redan kring 1900 ingingo sådana
tävlingar i arméns utbildningsprogram. År
1920 tog SK Arild i Oslo initiativet till en civil
tävling, 30 km för herrar med 11 kg packning,
16 km för damer med 6 kg packning. Deltagare,
som nådde under en viss maximitid (4t 15m för
män, 2t 15m för damer), fingo marschmärket.
Tävlingen, som blev oerhört populär, samlade 1930
1424 manliga och 377 kvinnliga deltagare. På
grund av organisatoriska svårigheter byttes den
1935 ut mot »Turpasset», arrangerad av SK
Arild och Aftenposten. Den fick d. å. över 4 000
deltagare, vilka måste fullfölja 7 av 12
uppgjorda router för att få »turmärket». Föredrag
om traktens kulturhistoria ingingo.
»Turpasset» hölls sedan varje år till 1940. Denna form
327
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
