Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medau, Hinrich - Medaus gymnastik, av Hinrich Medau, Berlin - Medeldistanslöpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDAUS GYMNASTIK
vändande vare sig för ungdom i
uppväxtåldern eller i motionsgymnastik för
äldre. Om systemets värde i
korrek-tivt hänseende torde det vara för tidigt
att fälla ett omdöme.
Medau, som ursprungligen var folkskollärare,
studerade musik, anatomi och fysiologi i
München samt gymnastik hos Rudolf Bode, vars
medarbetare han därefter var under 7 år.
Sedan 1924 har han haft eget gymnastikinstitut
i Berlin.
Hans metod har haft grundläggande
betydelse för utformningen av gymnastiken inom
Bund Deutscher Mädel och den kvinnliga
ar-betstjänsten samt har delvis upptagits i den
moderna tyska skolgymnastiken. Även utanför
Tysklands gränser har Medaus gymnastik
vunnit erkännande. I Sverige blev den känd
genom en uppvisning vid Lingiaden 1939, och maj
1942 höll Medau i Stockholm en kurs för
svenska gymnastiklärarinnor.
Medau har skrivit »Rhythmische Gymnastik
als tägliche Kraftquelle» (1926) och »Deutsche
Gymnastik, Lehrweise Medau» (1940). R. C-n.
MEDAUS GYMNASTIK.
Av Hinrich Medau, Berlin.
Medaus gymnastik, off. kallad Deutsche
Gymnastik, Lehrweise Medau (Tysk
gymnastik, undervisningsmetod Medau), är
en form av rytmisk gymnastik, avsedd
huvudsakligen för kvinnor.
Medaus gymnastik är en
grundläggande hållnings- och rörelseskolning.
Begreppet hållning är därvid knutet till
rörelse, ej till ställning. Det är sålunda
ej den ställningsbundna upprätta
hållningen som eftersträvas utan förmågan
att fritt och otvunget röra sig med
upprätt hållning.
Kroppen är — som bl. a. Elin Falk
påpekat — ingen leddocka, sammansatt
av en mängd olika delar, utan en
organisk helhet, där icke den minsta rörelse
kan utföras, utan att det inverkar på det
hela. Systemet arbetar därför med funk-
tionella, d. v. s. naturliga rörelser i
motsats till konstruerade, som förekomma i
den lingska gymnastiken.
Övningarna omfatta gång, löpning,
hopp, vridningar, sträckningar och
böjningar, som alla utföras schvungartat och
rytmiskt. De kombineras till serier, som
dock icke få bli alltför långa och
därigenom verka tröttande.
I Medaus gymnastik användas inga
andra redskap än boll, lätt klubba och
tunnband. Deras uppgift är att
underlätta rörelsernas utförande.
Bollgymnastiken skall vara en rytmisk lek,
och när bollen kastas, får sambandet mellan
bollens bana och kroppens rörelse ej brytas.
Kroppen måste »gå med». En gummiboll har
visat sig vara lämpligast; läderbollen är genom
sina sömmar mer svårhanterlig.
Klubbans (eller klubbornas) uppgift är att
förlänga svingbanan och göra rörelsen
lättare att utföra. Den användes alltså icke på
samma sätt som i den traditionella tyska
klubbgymnastiken. Även i fråga om
klubbornas användande gäller satsen, att kroppen då
de kastas skall »följa med» i kastbanan.
Tunnbanden — som första gången användes
vid en uppvisning under OS 1936 för att
symbolisera de olympiska ringarna — användas
dels liksom klubborna för att förstärka
verkan av rörelsen, dels på samma sätt som när
man rullar tunnband.
Rörelserna ledas med hjälp av musik.
Denna måste emellertid vara härledd ur
och understödja rörelsen. Vid vissa
rörelser markeras rytmen genom
handklappningar, som ingå i rörelsen.
Vilket instrument, som är lämpligast, beror
på rörelsens art. Så t. ex. kunna marsch och
löpning på ett utmärkt sätt ackompanjeras på
munspel eller dragspel, men dessa instrument
lämpa sig däremot icke för schvungartade
rörelser. Det lämpligaste instrumentet för
programmet i sin helhet är piano. Då musiken
således endast har till uppgift att markera den
organiska rörelserytmen, ställer dess utförande
inga större musikaliska krav på
gymnastikledaren. — Litt. vid art. Medau, sp. 347.
MEDELDISTANS LÖPNING.
Medeldistanslöpning (eng. middle
di-stance running, fr. course de demi-fond,
ty. Mittelstreckenlauf, fi. keskimatkan
juoksu) utgör en underavdelning till fri
idrotts huvudgrupp -^löpning.
Bestämda gränser för vad som skall räknas
till medeldistanslöpning finnas ej. I allmänhet
brukar man dit hänföra sträckor på 800—2 000
m (tidigare 800—1609,32 m; tendensen går mot
en höjning av den övre gränsen). 3 000 m samt
2 eng. mil (3 218,63 m) kunna i stilhänseende
betraktas som ett mellanting mellan
medel-och ->-långdistanslöpning.
347
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
