Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern femkamp, av överste Bertil Uggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN FEMKAMP
Sverige — länge det ledande landet.
De svenska segrarna i modern
femkamp vid OS 1912 stimulerade redan
från början i hög grad intresset för
denna tävlingsform inom landet. Den
inhemska konkurrensen har därför alltid
varit hård och standarden mycket hög,
bortsett från mitten av 1930-talet.
T. o. m. 1932 vunnos alla olympiska medaljer
utom två i brons av svenskar. Främst bland de
många goda femkamparna under denna period
må nämnas olympiasegrarna G. Lilliehöök, G.
Dyrssen, B. Lindman, S. Thofelt och J. G.
Oxenstierna. Ären omkring 1940 hade Sverige
åter i W. Grut, C. Egnell och L. Bratt
fem-kampare av världsklass.
Modern femkamp administreras av Sveriges
Militära Idrottsförbund, som i sitt
verkställande utskott har en särskild ledare för denna
idrott. Denna post har innehafts av C.
Silfverstolpe (1911—12), T. Wibom (1913—32), E.
Drakenberg (1933—36) och S. Thofelt (sedan
1937).
För att stimulera intresset bland de yngre
har prins Gustaf Adolf uppsatt två
vandringspris, det ena för krigsskolans årliga tävling
(1930), det andra för skolungdom (1938), som
tävlar i fäktning, skjutning och simning. Ären
efter 1912 förekommo vid Skolungdomens
hösttävlingar en femkamp (höjdhopp, spjutkastning,
skjutning, simning och terränglöpning) samt
vid vintertävlingarna en trekamp (simning,
skjutning och längdlöpning på skidor).
Stort intresse på kontinenten.
Den första tävlingen i modern
femkamp 1912 väckte i skilda länder
intresset för denna tävlingsform, men genom
världskriget 1914—18 fördröjdes
utvecklingen, och först på 1920-talet började
tävlingar anordnas mera allmänt.
I Norden var Danmark det första land efter
Sverige, som upptog denna tävlingsform, och
senare har man även i Finland med stor
energi gått in för modern femkamp. På
kontinenten blev Tyskland redan i slutet av
1920-talet det ledande landet med H. Kahl, H. Hax,
W. Remer och C. Miersch som främsta
representanter. Sedan de militära myndigheterna
efter 1933 givit den moderna femkampen ett
kraftigt stöd, har standarden avsevärt höjts och
landet i G. Handrick, H. Lemp och Garvs
haft femkampare av högsta internationella
klass. Även Ungern har flitigt deltagit i det
internationella tävlingslivet och i N. v. Orbän
och I. Petnehazy haft ypperliga representanter.
Av övriga europeiska länder böra främst
nämnas Italien, som 1936 vann en olympisk medalj
i modern femkamp genom S. Abba, samt Polen
och Schweiz,
Utanför Europa bedrives modern femkamp
framför allt i USA, som i R. W. Mayo och C.
Leonard haft representanter av världsklass.
Konkurrensen har hårdnat.
En direkt jämförelse mellan tidigare
och nu nådda resultat är endast möjlig
i fråga om två grenar, skjutning och
simning. I båda fallen visar statistiken,
att standarden avsevärt förbättrats. Detta
är särskilt fallet i simning, beroende på
att man numera allmänt använder crawl
i stället för bröstsim eller primitiv
trud-gen. Det torde emellertid icke råda något
tvivel om att standarden även i övriga
grenar avsevärt förbättrats.
Tävlingsregler.
Modern femkamp omfattar terrängritt
5 000 m i omväxlande terräng med hinder,
värjfäktning, duellskjutning på
pistol eller revolver, 20 skott i 4 serier om 5
skott mot helfigur på 25 m, simning 300 m
fritt simsätt och terränglöpning 4 000 m.
Tävling äger rum endast i en gren per dag1 och
i ovan nämnd ordning. Slutresultatet
bestämmes av summan av platssiffrorna i alla fem
grenarna. I händelse av lika poängsumma
avgör antalet segrar. Stå två tävlande ändå lika,
blir ordningsföljden i terränglöpning, simning,
skjutning, fäktning och terrängritt i nämnd
ordning avgörande.
För de olika grenarna gälla utöver
vederbörande specialförbunds reglemente följande
bestämmelser för internationella tävlingar:
Terrängritt.
Banan, som icke får överstiga 5 000 m, visas
dagen före tävlingen. Hindren äro utmärkta
med flaggor, mellan vilka de tävlande skola
passera. Storleken får ej överskrida 1,10 m för
höjdhinder, 3,50 m för längdhinder (gravar och
diken) samt 1 m i höjd och längd i proportion
till hindrets beskaffenhet för oxer. Avståndet
från sista hindret till mål skall vara minst 100 m.
Hästar med fullständig betsling och sadel
ställas till förfogande av tävlingsledningen och
tilldelas de tävlande genom lottdragning. De
få ej överlämnas till ryttaren förrän 15m före
dennes start. Klädseln är för militärer uniform
och för civila jaktdräkt. Vikten är 75 kg.
Starten är enskild med 5m mellanrum. Varje
nation äger själv bestämma ordningen mellan
sina representanter. Först startar förste man
från varje nation i den ordning
lottdragning mellan nationerna bestämmer, därefter
andre man o. s. v.
1 Vid tävlingar i Sverige ha dock flera
grenar avverkats per dag.
433
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
