- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 5. Lahtis-Röse /
439-440

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern sport, av fil. dr Albert Hirn, Strassburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MODERN SPORT

renässansen — tidsskedet på gränsen
mellan medeltid och nyare tid — förgäves
sökte återuppliva. Det då väckta intresset
för antiken levde emellertid kvar, och de
gamla grekernas sport blev förebilden för
den moderna gymnastiken (-^-Gymnastik,
sp. 883), ehuru långt senare, i slutet av
1700-talet.

Medeltidens sport försvann ej helt.

Fullständigt försvann emellertid ej
medeltidens sport. Böndernas kraftprov och
spel höllo sig kvar i avlägsna bygder.
Även de speciella riddaridrotterna levde
sedan tornerspelen försvunnit kvar som
sport i form av karusellridning och
stöt-fäktning. Såväl karusellridningen som
den tidens fäktning präglades starkt av
det i Frankrike utbildade och i övriga
kontinentala länder antagna manliga
idealet, le galant komme, ett uttryck som
närmast skulle kunna översättas med den
elegante hovmannen. Även jakten, det
medeltida ridderskapets främsta sport,
utvecklades på kontinenten under franskt
inflytande på 1600- och 1700-talen till ett
tomt ceremoniel (^-Jakt, sp. 414). Med
franska revolutionen 1793 utplånades den
samhällsklass, som gjort galant
homme-idealet till sitt, och därmed försvann
också på kontinenten de sista resterna av
det medeltida ridderskapets sport.

I England var utvecklingen en annan.
Där var adeln ej i samma utsträckning
som på kontinenten som officerare och
funktionärer knuten till hovet utan levde
i stor utsträckning på sina gods. Denna
lantadel, gentry, var ett betydligt mera
robust släkte och hade även mer tid att
ägna sig åt förströelser — disports. Dessa
utgjordes främst av jakter till häst och
kapplöpningar, vilka redan i början av
1700-talet i stort sett fingo den form de
ännu i dag ha.

Från början av 1700-talet kom
begreppet gentleman, som tidigare endast haft
betydelsen adelsman, att bli nära nog
liktydigt med sportsman. Till sport
räknades emellertid då endast olika former
av jakt samt kapplöpningar. Så
småningom utvidgades dock begreppet att

även omfatta andra grenar, främst
boxning, löpning, rodd och cricket.

»The patronized sport».

Tävlingar i boxning och löpning hade
förekommit redan tidigare, men från
början av 1700-talet blev det allt vanligare,
att gentlemen uppträdde som beskyddare,
»patrons», för de tävlande — män ur de
breda lagren — och sinsemellan avslöto
höga vad på sina skyddslingar. Ofta höllo
t. o. m. rika adelsmän betalda boxare och
löpare. Vidare var det vanligt att låta
»watermen» — yrkesroddare, som
ombesörjde trafiken på Themsen — tävla i
rodd mot varandra, och ur sådana matcher
uppstod bl. a. en ännu existerande
tävling, ->Doggett’s Coat and Badge Race.
Från mitten av 1700-talet började rika
och förnäma engelsmän även understödja
de i många byar bildade cricketlagen.

Gentlemannasporten.

Omkring 1770 inträdde en förändring.
Under det att det dittills varit fråga om
en primitiv professionalism, började från
denna tidpunkt de förnäma att själva
tävla, varvid det icke längre gällde
penningpriser och vad utan endast äran.
Detta skedde framför allt i London, som
vid denna tid blev storstad och där
samtidigt en social utjämning mellan
adelns och det rika borgerskapets
ungdom ägde rum, icke minst tack vare
sporten. Man började bilda klubbar, t. ex.
den ännu existerande -^-Marylebone
Cricket Club, och ungefär samtidigt
grundades de första sporttidskrifterna.

Över skolor oeh universitet spred sig sporten i

allt vidare kretsar.

I Englands ledande skikt är det sedan
gammalt brukligt, att man skickar sina
söner till några internatskolor, public
schools, främst Eton, Harrow, Rugby och
Winchester, och genom ungdomens
strävan att efterlikna de äldre vann sporten
i början på 1800-talet insteg i dessa
skolor. Efter att i början ha varit illa ansedd
av skolmännen blev den några årtionden
senare officiellt erkänd.

De första grenar, som upptogos i sko-

439

438

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/5/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free