Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorbåtsrekord, av redaktör Gösta Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTORBÅTSREKORD
Bild G. En modern rekordbåt i inbordarnas
800 kg-klass. Med »Tempo» förbättrade Hans
v. Stuck juni 1939 på Scharmützelsee
italienaren F. Venturis 1-timmas rekord i ovannämnda
klass (38,2 knop) till 44,43 knop. »Tempo» drevs
med en 16-cylindrig Auto-Union bilracermotor
om 500 hkr vid 4 000 varv/min., vilket med
växelförhållandet 1:1,8 gör 7 200 varv/min. på
propellern. Båten hade två roder, vilka
kopplats till Auto-Unions bilstyrning.
mot 4 400 hkr) gällande, och 20 sept. 1932
körde Wood på S:t Clairsjön i Michigan
108,48 knop, ett rekord som stod i 5 år.
England åter inne på rätt väg.
Medan den amerikanska
motorindustrien ej kunde ge Gar Wood den
överstarka men samtidigt lätta motor han
behövde för en ytterligare höjning av
rekordet, experimenterade man i England
vidare. Där visade Hubert Scott-Paine
vägen i konstruktivt hänseende.
Scott-Paine byggde en modern lättmetallbåt,
»Miss Britain III», som endast var 7,5 m lång
och 2,4 m bred. I denna placerade han en 450
kg tung Rolls Roycemotor om 1 000 hkr. Denna
båt gjorde över 90 knop, d. v. s. trots halv
maskinstyrka mer än »Miss England II».
Malcolm Campbell blandade sig i leken 1937.
Scott-Paines idéer fullföljdes av sir
Malcolm Campbell, innehavaren av det
absoluta hastighetsrekordet för bilar 1931
—37.
Campbells båt, »Bluebird» (uppkallad efter
en snabbflygande amerikansk fågel), som bygg-
des 1937 av Fred Cooper, var 7 m lång och
3 m bred. I denna inbyggdes en Rolls
Royce-flygmotor, som använts vid Schneider
Cup-tävlingarna 1928—31. Hela ekipaget vägde
2 250 kg, betydligt mer än »Miss Britain III»,
och därför måste motorn tas upp i effekt, för
att farten skulle bli högre. Genom att trimma
motorn lyckades man höja effekten till 2 350
hkr vid 3 200 varv per minut.
Med »Bluebird», som för den händelse
båten skulle kantra hade en last av 240
gross bordtennisbollar, satte Campbell 1
sept. 1937 på Lågo Maggiore i Italien nytt
rekord med 109,77 knop och förbättrade
detta följ. dag till 112,52 knop.
Den 17 sept. 1938 lyckades Campbell
på Hallwiler See i Schweiz, sedan han
avlägsnat celluloidbollarna, ytterligare
förbättra rekordet till 113,76 knop.
123 knop med en i USA ritad båt under engelsk
flagg.
Campbell räknade med att man med
samma motorstyrka skulle kunna nå ännu
bättre resultat och lät därför amerikanen
Adolph Apel, skaparen av de omtalade
Ventnorbåtarna, rita en ny båt,
»Bluebird II», som byggdes på Vospers varv i
Portsmouth.
Båten (se plansch) fick en längd av 8,23 m
och en bredd av över 3 m. Liksom andra
Vent-norkonstruktioner löpte »Bluebird II» vid full
fart ej på hela bottnen utan gick upp på de
likt skidor formade, stegförsedda sidoplanen,
varigenom friktionsytans storlek nedbringades
till ett minimum.
Av kanske ännu större betydelse än den
konstruktiva utformningen blev byggnadssättet.
Man använde ett fanér av hård kanadensisk
alm i många lager med konstharts som
bindemedel. Spanten byggdes av flerlagerfanér, och
1 de bakåt öppna »skidorna» användes dural.
Körklar vägde båten 2 225 kg, en vikt som med
2 350 hkr ger ett gynnsammare
effektbelastnings-tal än någon båt tidigare haft att uppvisa.
Med »Bluebird II» satte Campbell 19
aug. 1939 på Coniston Water i England
nytt rekord med 123,17 knop. Det några
dagar senare utbrytande kriget avbröt
tills vidare alla rekordförsök.
UTBORDARREKORD.
Hastighetsrekordet.
De första utbordarna nådde icke en
fart av 7 knop, och först i mitten av
1920-talet förbättrades resultaten av italienare
479
Tryckt 10/B 43
samt senare även av engelsmän och
amerikaner. År 1929 passerades
30-knop-strecket.
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
