Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorbåtssport, av redaktör Gösta Holmström och ingenjör Gunnar Faleij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M OT ORB AT S SPORT
När man justerar motorns läge i förhållande
till båtbottnen, bör man se till, att båten går
så lätt som möjligt på förplanet, dock ej så lätt
att. detta, när man kör i motvind, kan slå över
bakåt.
Vid trimning av själva båten bör man
vara synnerligen noga med att ytan är
utan alla rispor eller ojämnheter.
För att kunna avgöra om man vunnit
något genom de olika experimenten med
motor och båt, använder man en
varvräknare, med vars hjälp farten noggrant
kan mätas. Det är emellertid av största
vikt, att man vid experimenten går
metodiskt till väga och endast gör en ändring
i taget.
Det är oftast föraren-mekanikern, som
vinner en tävling. Han har lärt sig både
att trimma motor och båt och att beakta
de många småsaker, som höra ihop med
raceråkningen.
Till dessa småsaker, som man måste beakta,
hör bl. a. att aldrig lämna svänghjulsmagneten
bar utan alltid kortsluta den med en bult
eller dylikt, ty i annat fall förlorar magneten
sin magnetism. För säkerhets skull bör den
magnetiseras om en eller två gånger under
varje tävlingssäsong. Om en kondensator blir
obrukbar, får man aldrig ersätta den med en
automobilkondensator, ty en sådan har för stor
kapacitet och bränner därför brytarspetsarna.
Körteknik och taktik.
De flesta förare köra sina båtar
knä-stående. Man får i denna ställning bättre
balans på hela ekipaget och har
möjlighet att vid kurvtagning lägga över
kroppstyngden åt innersidan.
Italienska förare ha ofta midskepps i båten
en sadeltank, på vilken de sitta gränsle som på
en häst.
Vid körning på oroligt vatten måste
föraren alltid vara mycket aktsam, så att
motorns varvtal vid båtens skutt ej går
över den kritiska gränsen, som i regel
ligger mellan 6 500 och 7 400 varv/min.
Vid kurvtagningen har den skicklige
utbordarföraren alltid chansen att genom
bättre kurvteknik gå om konkurrenter.
Kurvtagningen sker på det sätt, att
föraren strax innan han går in i kurvan
under ett kort ögonblick slår av gasen och
vrider ratten något åt vänster (banan
köres alltid i vänstervarv). Ögonblicket
därpå drages gasen åter på för fullt.
Om motorn är vältrimmad, kommer den
nästan omedelbart åter upp i sitt normala
varvtal.
TÄVLINGSSTATISTIK.
Olympiska Spel.
Vid OS 1908 förekommo motorbåtstävlingar,
varvid klass A vanns av E. B. Thubron, Fr,
Camille, samt klasserna B och C av T.
Thornycroft, Eng, Gyrinus.
Europas Grand Prix för utbordare,
sanktionerat av UIYA, anordnades för första
gången av Mora Båtklubb och
Stockholms-Tidningen på Siljan (Saxviken vid Mora) 24—
25 juni 1939. Banan var triangelformig, 1341
m (0,72 dist.-min.) lång och kördes 6 varv av
klasserna A, C och X. Tävlingarna höllos
under två dagar och med följande
poängberäkning i resp. klasser: 1. man 400 p. (20x20), 2.
man 361 p. (19x19), 3. man 324 p. (18x18) o. s. v.
Klass A: 1) M. Pinand, Ty, Johnson, 800 p.
(400+400); 2) Nils Johansson, Sv, Johnson, 650
p. (361+289). — Klass C: 1) C.-A. Lindqvist, Sv,
Evinrude, 689 p. (400+289). — Klass X: 1) C.
A. F. Ramsay, Fi, Evinrude, 724 p. (324+400);
2) K. Oldenburg, Sv, Evinrude, 722 p. (361+361).
— Dessutom höllos landskamper (se nedan).
Sveriges Grand Prix.
På Djurgårdsbrunnsviken anordnade K. M. K.,
resp. K. M. K. R. från 1928 årligen tävlingar för
497
utbordare på en c:a 1 852 m (1 dist.-min.) lång
bana. Dessa tävlingar kördes t. o. m. 1931 i heat
och med klassindelning samt 1932—34 som ett
långdistanslopp och utan klassindelning. Banan
var då 1 500 m (0,81 dist.-min.) lång och kördes
1932 40 samt 1933 och 34 50 varv. De båda sistn.
åren gingo dessa tävlingar under namnet
Sveriges internationella Grand Prix för outboards.
Tävlingarna på Djurgårdsbrunnsviken gälla
sedan 1935 SM (se nedan).
Segrare i G.P.-loppen voro: 1932 T. Hafström,
Evinrude, 59m 13s (33,0 knop); 1933 Nils G.
Nilsson, Johnson, 1.23.10 (29,4); 1934 F. Grumme,
Evinrude, 1.16.39 (31,6).
Svenska mästerskap.
SM för utbordare ha anordnats 1935—38 på
Djurgårdsbrunns viken i Stockholm. Banan var
1935 1500 m (0,81 distansminuter) samt 1936—38
1 450 m (0,78 distansminuter) lång. Klass A
körde banan 3 varv, klass C och X 6 varv.
1935: klass A G. Lindqvist, Johnson, 22,4
knop; C Ake Johansson, Hauptner-Johnson,
34,5; X T. Hafström, Evinrude, 36,5.
1936: klass A G. Faleij, Johnson, 26,6 knop; C
Bertil Nilsson, Trim, 35,1; X B. Hjorth, Elto, 37,4.
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
