Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorcykel, av kapten John Nerén och civilingenjör Folke Mannerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTORCYKEL
av den tyske ingenjören Alois
Wolfmül-ler, som 1892 konstruerade en
motorcykel driven av en liten tvåtaktsmotor och
följ. år en med tvåcylindrig liggande
motor av fyrtaktstyp.
Förtjänsten av att ha byggt den första
»riktiga» motorcykeln efter nutida
begrepp tillkommer emellertid två i Paris
bosatta ryssar, bröderna Michel och
Eugène Werner. Efter en del misslyckade
försök fingo de 1900 en maskin färdig,
där motorn intog pedalernas plats,
sålunda i stort sett samma konstruktion
som ännu efter 40 år är den förhärskande.
Bröderna Werners motorer gjordes
först ency lindriga, men snart började
man bygga tvåcylindriga motorer i
V-form. De flesta andra
motorcykeltillverkare fortsatte emellertid länge med
encylindriga motorer, och först omkring
1910 började man mera allmänt bygga
tvåcylindriga V-motorer. Den belgiska
Fabrique Nationale framställde dock
redan 1905 fyrcylindriga motorcyklar, men
på grund av svårigheter med kylningen
återgick man till encylindriga motorer.
En omfattande svensk produktion.
I Sverige började Husqvarnafabriken
tillverka motorcyklar 1903 men
importerade liksom senare även A.-B. Wiklunds
maskin- och velocipedfabrik först
motorerna. Så småningom kom vid Husqvarna
en ganska omfattande motortillverkning
till stånd, under det att Wiklunds i
fortsättningen importerade kompletta
maskiner. Senare tillkommo även andra
märken, bl. a. Rex och Suecia, under det
att Husqvarna nedlade fabrikationen 1936.
Under förra världskriget börjades också
tillverkningen av påhängsmotorer. J.N-n.
Motorcykelns konstruktion.
Motorcykelns hjul äro placerade efter
varandra och förbundna medelst ett
ramverk, med det främre hjulet såsom
styrande. Motorn är upphängd mellan
de båda hjulen så lågt som möjligt med
bensintanken vanligen placerad ovanför.
Kraftöverföringen sker via koppling och
växellåda till bakhjulet.
Motor och kraftöverföring.
Motorn är vanligen en- eller tvåcylindrig,
någon gång fyrcylindrig, och så gott som
undantagslöst luftkyld. Man särskiljer två
huvudtyper: motorer med vevaxeln placerad
vinkelrätt mot ramens längdriktning och motorer
med vevaxeln i längdriktningen.
Motorer med vevaxeln vinkelrätt mot ramens
längdriktning.
Denna typ var länge den förhärskande och
är det fortfarande i England, där den bygges
antingen encylindrig med upprättstående
cylinder eller tvåcylindrig i V-form. Den
encylindriga typen har av engelska
konstruktörer drivits till en hög grad av fulländning och
har genom sin enkelhet och driftsäkerhet fått
en oerhört stor spridning. Cylindern, som kan
vara av toppventil- eller sidventiltyp, är här
placerad på ett runt vevhus, som nästan alltid
omsluter både vevaxel och balanshjul.
Vevaxeln, vanligen helt rullagerförsedd, är
uppbyggd av flera delar på så sätt, att
vevarmarna utgöras av gjutjärnsbalanshjul (på
ra-cermaskiner eller högeffektiva sportmaskiner
av stålsmide). Vevtappändarna äro inpressade i
vardera balansen medelst konisk eller
cylindrisk anslutning, och axeltapparna fästas i
balansernas centrum på samma sätt, varvid den
drivande axeländan ofta dimensioneras
kraftigare än den andra, från vilken drivningen av
ventilmekanism, oljepump och elektrisk
utrustning uttages. Denna sistnämnda axelända
förses av denna anledning med ett litet
kugghjul, som driver en eller två kamaxlar, vilkas
kamar vanligen medelst vipparmar påverka
två ventillyftare, försedda med
ventiljusterings-mekanism. Dessa lyftare arbeta sedan mot
ventilerna (vid motorer av sidventiltyp) eller
mot stötstänger, som via vipparmarna påverka
ventilerna (vid motorer av topp ventiltyp).
Tänd-ningssystemet, d. v. s. magnet eller vid
batteri-tändning avbrytare, drives vanligen medelst
kedja eller kugghjul från ena kamaxeländan.
Hela ventilmekanismen, numera vanligen
även stötstänger, ventiler och ventilfjädrar, är
inkapslad, för att tystare gång, bättre
smörjning och skydd för damm skola erhållas.
Cylinderlocket är numera alltid utfört skilt från
cylindern, vid vilken det fästes med bultar.
För att lägre vikt och effektivare kylning skola
nås, äro cylinderlocken i regel av lättmetall.
Cylinder och cylinderlock äro kraftigt
flän-sade för att erbjuda största möjliga
kontaktyta med kylluften.
Är motorn encylindrig, är cylindern
vanligen placerad upprätt eller svagt framåtlutad.
Är motorn tvåcylindrig, bilda cylindrarna i
allmänhet 50° vinkel med varandra och ligga
efter varandra i motorns längdriktning. Bådas
vevstakar arbeta på samma vevtapp.
Kraftöverföringen på denna motortyp sker
med rullkedja till den bakom motorn place-
501
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
