Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mount Everest, av professor H. N. Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOUNT EVEREST
Karta över Mount Everest-massivet med den
väg, som begagnats vid samtliga
bestigningsför-sök. Baslägret och bestigningslägren längs östra
Rongbukglaciären äro utmärkta med punkter.
Baslägret 1921 uppslogs på en höjd av
omkring 4 800 m vid Rongbukglaciärens
ända, varifrån man först följde östra
Rongbukglaciärens västra sida till
sadelpasset Chang La, som förenar de båda
Rongbukglaciärernas övre dalstråk.
Passhöjden är 7 100 m, vilket var den högsta
punkt man nådde detta år. Härifrån
följer vägen sedan den i sydlig riktning
gående branta Nordkammen upp till den
s. k. Skuldran, som sammanlöper med
den i sydvästlig riktning gående
huvudkammen, på vilken vägen därefter går
fram till högsta toppen (se kartan).
Denna väg har med större eller mindre
framgång följts vid samtliga
bestignings-försök hittills. Det möter inga oöverstigliga
svårigheter att på detta sätt nå Skuldran,
ehuru den ligger avsevärt över 8 000 m,
men i fortsättningen ha oerhörda
svårigheter mött på grund av dels den stora
höjden och luftförtunningen, dels de
våldsamma vindarna, som tvinga in
besti-garen i lä nedanför den smala
toppkammen, dels ett par branta avsatser eller
hak på Skuldran, vilka äro
utomordentligt svåra att övervinna. Upptäckten av
denna väg var det förnämsta alpinistiska
resultatet av 1921 års expedition, som för
övrigt gjorde stora vetenskapliga insatser.
Allvarliga försök att nå toppen 1922 och 1924.
År 1922 företogs den andra
Everest-expeditionen, det första allvarliga
försöket att nå toppen, med general C. G.
Bruce som ledare. Det högsta lägret
lades på översta Nordkammen på
omkring 8 000 m höjd, och härifrån nådde
G. L. Mallory, E. F. Norton och T. H.
So-mervell på Skuldrans nordsida en höjd av
omkr. 8 200 m utan syrgasapparater samt
ett par dagar senare G. Finch och Geoffrey
Bruce 8 320 m med syrgasapparater.
Under väntan på bättre väder råkade
berg-bestigargruppen ett par veckor senare ut
för en lavin, som krävde sju bärares liv.
År 1924 företogs den tredje
expeditionen, även denna gång under ledning av
general Bruce, som dock på grund av sin
ålder snart fick vända och ersattes av
överste E. F. Norton. Man kunde denna
gång slå upp det högsta lägret på en höjd
av omkring 8 200 m. Vid första försöket,
som gjordes av E. F. Norton och T. H.
Somervell, lyckades man nå en höjd av
8 534 m men måste sedan vända på grund
av utmattning1. G. L. Mallory och A.
Irvine (22 år gammal) gjorde då ett
försök med syrgasapparaterna 8 juni. N. E.
Odell, som samma dag på morgonen
ensam uppstigit till det högsta lägret, såg
därifrån de två männen på en höjd av
över 8 500 m, varefter de skymdes av
dimma. Det var sista gången man såg
dem — de återvände aldrig. Hur högt de
verkligen nådde vet man icke.
1 Norton nådde ensam något högre,
sannolikt nära 8 600 m (8 572 m uppmättes). Höjden
8 572 är den hittills (1943) högsta konstaterade,
som en människa nått med egen kraft.
519
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
