Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nanga Parbat, av professor H. N. Pallin - Nansen, Fridtjof, av redaktionssekreterare Peder Christian Andersen, Oslo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NANGA PARBAT
NANGA PARBAT.
Av professor H. N. Pallin.
Nanga Parbat är ett bergmassiv i
Ka-rakorum i västra Hirrfelaja, 150 km
fågelvägen n. om Srinagar i Kaschmir. Högsta
toppen (8125 m) är en av världens på
grund av bestigningsolyckor mest kända
toppar och har blivit särskilt ryktbar
genom flera tyska expeditioner under
1930-talet. Den är alltjämt obesegrad.
Det första bestigningsförsöket utfördes 1895
av den berömde engelske alpinisten A. F.
Mummery, som därvid försvann tills. m. två infödda
bärare, troligen bortförd av en lavin.
Ar 1932 företog en tysk-amerikansk
expedition under W. Merkl och W. Welzenbach
bestigningar i massivet, varvid goda
förundersökningar gjordes och den lämpligaste vägen
till toppen fastställdes. På hemvägen omkom
amerikanen A. R. Herrön vid en bestigning av
Cheopspyramiden.
Merkl satte sig 1934 i spetsen för en ny, helt
tysk expedition, bestående av tio alpinister och
tre vetenskapsmän. Huvudlägret uppslogs vid
foten av bergets nordsida, och ovanför detta
anlades en rad mellanläger, det högsta (läger 8)
på en höjd av 7 460 m, varifrån man beräknade
ha omkring 5 timmars väg kvar till toppen.
Här utbröt en fruktansvärd storm, som varade
i tre dygn. Efter två nätter i läger 8 måste man
slå till reträtt och nedsteg i två grupper, av
vilka tyskarna i den första lyckades nå läger
4 och räddades, medan tyskarna i den andra
gruppen, bland dem expeditionens två ledare
Merkl och Welzenbach, dukade under av köld
och utmattning. Inalles omkommo fyra tyskar
och sex infödda bärare under expeditionen.
Utom det svåra ovädret synes huvudorsaken
till olyckan ha varit, att man dragit upp för
mycket folk till stora höjder och lämnat de
övre mellanlägren obemannade. Bild vid
Berg-bestigning, pl. 8.
En ny expedition till Nanga Parbat utgick
1937. Den bestod av nio tyskar samt en engelsk
förbindelseofficer, som icke deltog i
bestigning-arna. Ledare var dr Karl Wien. Man följde
med smärre avvikelser samma väg som tidigare.
Vid läger 4 inträffade nu en fruktansvärd
olycka. Där befunno sig då sju tyskar, bland
dem Wien, samt nio infödda bärare. Under
natten mellan den 14 och 15 juni begrovs hela
lägret av en islavin, varvid samtliga
därvarande omkommo. Efter denna förintande olycka
återvände de överlevande från övriga läger till
Europa.
Redan året därpå (1938) gjordes ett nytt
försök att bestiga berget, fortfarande av tyskar,
nu under ledning av dr P. Bauer. Från ett
medfört flygplan nedsläpptes förråd till olika
läger på vägen uppför berget. Man nådde en
höjd av omkring 7 000 m och återfann de
stelfrusna kropparna av W. Merkl och två bärare
från 1934 års expedition. På grund av hårt
väder nödgades man dock snart återvända, och
sedan dess ha inga försök att bestiga berget
företagits. Jfr Bergbestigning, sp. 731—32. —
Litt.: F. Bechtold, »Deutsche am Nanga Parbat»
(1935), och R. Finsterwalder m. fi., »Forschung
am Nanga Parbat» (1935).
NANSEN, FRIDTJOF.
Av redaktionssekreterare Peder Christian
Andersen, Oslo.
Den norske polarforskaren Fridtjof
Nansen (1861—1930) är en av de främsta
pioniärerna vid utforskandet av jordens
nordligaste trakter och har vid sina
under svåra strapatser fullföljda
expeditioner visat en utomordentlig både själslig
och kroppslig dådkraft. Han var den
förste, som genomkorsade Grönland på
skidor, och gjorde under sin expedition
med »Fram» även en farofylld skidfärd,
som förde honom närmare Nordpolen än
någon förut varit. Nansen visade med
sina bragder skidåkningens praktiska
värde och blev därigenom även en
föregångsman för den moderna skidsporten.
Nansen var redan som pojke god skidlöpare och
gjorde som 21-åring en märklig skidfärd från
Bergen till Oslo (omkring 400 km). Han deltog
även med framgång i såväl skid- som
skridskotävlingar och blev bl. a. tvåa efter A. Paulsen vid
en stor tävling i hastighetsåkning på skridsko
1881. Sedan han 1882 studerat arktiskt djurliv
ombord på sälfångaren »Viking», framlade han
1887 en plan att gå från öster till väster över
Grönlands inlandsis med skidor och kälkar.
Med fem följeslagare genomförde han följ. år
på 42 dagar denna färd, som bl. a. försvårades
av ofta återkommande snöstormar. Såväl
prestationen som Nansens bok om färden (»Paa
ski over Grönland», 1890; sv. övers. s. å.), vars
inledningskapitel blev det första verket om
skidsport, utgjorde en storartad propaganda
för skidan som kommunikationsmedel och
sportredskap samt för ett härdande och sunt
levnadssätt.
År 1890 framlade Nansen planen på en ny
arktisk expedition. Han ville med ett
specialbyggt fartyg låta sig frysa inne i polarisen
och driva med den ström, som han ansåg gick
västerut i Polarhavet, varvid han hoppades
passera Nordpolen. Färden med »Fram» (1893
—96), som företogs trots fackmännens avrådan,
bekräftade på ett epokgörande sätt teorin om
isdriften och därmed att Ishavet var ett
djuphav utan större landmassor i det inre. Då
»Fram» 1895 på avstånd (84°) passerade polen,
571
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
