Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturfolkens sport, av redaktör Rune Carlsson och fil. kand. Thure Månsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURFOLKENS SPORT
Bild 7. Boxningskamp på Hawaii. — Efter en teckning av J. Webber, som deltog i J. Cooks
expedition 1776.
moderna vattensporten i skuld till
naturfolken: ->-surfing är direkt övertagen från
Polynesiens infödingar.
Rodd och segling.
Naturfolkens båtar äro utan undantag
av kanottyp och paddlas eller seglas.
Särskilt för öbefolkningen i Stilla havet har
kanoten spelat och spelar delvis
fortfarande en viktig roll (->■ Kanot, sp. 662).
Den användes där icke endast som
nyttofarkost utan även vid tävlingar i
padd-ling (se bild vid Kanotsport, pl. 2).
Likaså tävla ofta Nordamerikas
indianer i sina lätta, av näver byggda kanoter
(bild 8), en typ, som varit förebild för
den moderna kanotsportens kanadensare.
Den andra moderna kanottypen, kajaken,
leder också sitt ursprung till ett
naturfolk, eskimåerna, vilka äro mycket
skickliga paddlare (-^-Grönland, sp. 840).
övrig idrott.
Jakt och fiske bedrivas av naturfolken
uteslutande som näringsfång, aldrig som
sport. Ett av deras jaktvapen,
austral-negrernas bumerang, har emellertid
införlivats med den moderna sportens
redskapsförråd. ->Bumerangkastning.
Ett omnämnande förtjänar en tidigare
på Hawaii förekommande sport, ett slags
kälkbacksåkning på barmark (->-Hawaii).
I denna översikt ha lapparna icke
berörts. De äro av ålder kända som
skickliga skidlöpare, men denna färdighet
tjänade uteslutande praktiska syften.
Däremot spelade de en betydelsefull roll
under den moderna skidsportens
genombrottsår i Sverige (-^-Längdlöpning på
skidor, sp. 240, och Lappar).
Naturfolkens idrottsliga prestationsförmåga
överskattas ofta.
De stora insatser i den
internationella tävlingssporten, som negrer och i
några fall även indianer gjort under de
senaste årtiondena, ha väckt frågan om
det ej bland naturfolken finns krafter,
som av kolonialstaterna skulle kunna
utnyttjas i den allt hårdare konkurrensen.
Redan tidigare har emellertid frågan
om naturfolkens prestationsförmåga inom
sporten diskuterats, och vid OS 1904 i S:t
Louis gjordes ett intressant försök. Då
anordnades två s. k. Anthropologic days,
under vilka representanter för olika
naturfolk fingo mäta sina krafter i några
friidrottsgrenar och i speciella tävlingar,
som ansågos böra lämpa sig särskilt väl
för dem. Resultaten tyda på att
naturfolkens idrottsliga prestationer icke ens
tillnärmelsevis kunna mäta sig med
kulturfolkens.
Ett sprinterlopp vanns t. ex. av en
halvcivi-liserad indian. Resultatet, 11,8S på 100 yards
(91,6 m), är ej imponerande men dock betydligt
bättre än de som nåddes av de afrikanska
bushmännen. Den bäste av dessa nådde ej
bättre tid än 14,6s, vilket betyder, att han skulle
behövt springa bortåt 3s bättre för att nätt
och jämnt klarar provet för idrottsmärket (13,2s
på 100 m). En annan bushman löpte 440 yards
(402,34 m) på lm 10,6s, vilket också är mycket
sämre än vad som fordras för idrottsmärket
(lm 5s på 400 m).
Ännu sämre voro resultaten i hopp och kast.
I kast hade man väntat sig mycket av pata-
589
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
