Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge, av redaktionssekr. Peder Christian Andersen, Oslo, och redaktör Rune Carlsson - Organisatorisk utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORGE
Bild 2. Fjällgården Röysheim i Böverdalen (Opland fylke)
på 1880-talet. Det gamla byggnadssättet har pietetsfullt
bevarats i denna liksom många andra fjällgårdar, och
Röysheim ser likadant ut i våra dagar, som när denna bild
togs — frånsett den höghjuliga cykeln, »Veltepettern».
förening, -^-Christiania Skiklub, som 1879
och 81 arrangerade de första
Huseby-rennene, föregångarna till
Holmenkoll-tävlingarna.
Fyra olika centralorganisationer på 80 år.
Det stigande intresset för idrott på
1850-talet ledde 1861 till stiftandet av det
första landsförbundet för sport i Norge,
Centralforeningen for udbredelse af
le-gemsövelser og vaabenbrug. År 1890
tillkom det första specialförbundet, Det
Norske Turn- og Gymnastikförbund, följt
1893 av Norsk Sköiteforbund och 1896
av Norsk Idrætsforbund (för fri idrott).
Dessa jämte senare bildade
specialförbund och Centralforeningen bildade 1910
Norges Riksförbund for Idræt, som 1919
genom stortingets beslut avlöstes av
-^-Norges Landsforbund for Idrett.
Hösten 1940 sammanslogos detta och det 1924
stiftade Arbeidernes Idrettsforbund till
->Norges Idrettsforbund. Den norska
idrotten har sålunda 1861—1942 haft fyra
olika centralorganisationer.
Centralforeningen tog sig först an
skytteföreningarna (som 1862 uppgingo till 139 med
sammanlagt 11 000 medl.), men 1864 beslöt den att
även stödja turnföreningarna, och 1867
anordnade den sin första skidtävling. Under den
följande tiden upptogos även andra idrotter, bl. a.
skridskoåkning, simning och bågskytte. Så
småningom kom emellertid Centralforeningen i
683
konflikt med de s. k.
folkbeväp-ningsföreningarna och förlorade
denna kamp — Norges första
idrottskonflikt. Sedan stortinget
1893 beslutat, att
folkbeväpnings-föreningarna och
skytteföreningarna skulle bilda en egen, av
staten kontrollerad organisation, blev
idrotten Centralforeningens enda
mål, och namnet ändrades till
Centralforeningen for udbredelse af
idræt.
Under Centralforeningens tid
stall biliserades intresset för idrott.
Skid-■ tävlingar samlade stora
åskådarmassor, skridskosporten fick
internationella mästerskap, och
gymnastikfesterna blevo en fast institution.
Även andra idrotter, bl. a. fotboll,
fingo sitt första grepp om folket.
Samtidigt bjöds emellertid
Centralforeningen konkurrens av de
olika specialförbunden, och detta
ledde till Norges andra
idrottskonflikt, som slutade med att
specialförbunden togo ledningen av den norska
sporten genom det 1910 grundade Norges
Riksförbund for Idræt, i vars styrelse såväl
specialförbunden som Centralforeningen voro
representerade. Centralforeningen kvarstod som
propagandaorganisation och främjare av idrotten.
Riksförbundet stod under nio betydelsefulla
år i spetsen för idrotten. Pioniärernas tid var
förbi. Specialförbunden hade skapat ett starkt
intresse för sina mästerskap, och samtidigt
vädjade de norska framgångarna vid
vintersportens internationella tävlingar och
sommarsportens första landskamper till publikintresset. I
och med OS 1912 i Stockholm öppnade också
dagspressen regelbundet sina spalter för
idrotten. Denna sportens frammarsch kunde ej
bromsas och ännu mindre hejdas av
världskriget 1914—18.
Under denna tid började landsbygdens och
distriktens intressen göra sig starkt gällande,
och detta blev anledningen till Norges tredje
idrottskonflikt. Denna löstes genom stortingets
mellankomst, i det att en ny organisation,
Norges Landsforbund for Idrett, bildades 1919 och
Centralforeningen samtidigt upplöstes. I det
nya förbundet ordnades maktförhållandena så,
att såväl specialförbunden som
distriktsförbunden, ett för varje fylke, underordnades
Lands-forbundet. I dettas beslutande församling,
Idrettstinget, voro två tredjedelar
representanter för distrikten och en tredjedel för
specialförbunden.
Redan vid Landsforbundets bildande fanns
emellertid fröet till en ny konflikt. År 1918 tog
Grünerlökkens Socialdemokratiske Ungdomslag
i Oslo upp tanken på en politisk idrottsrörelse,
och 1920 stiftades den första
arbetarsportför-eningen, som 1922 nekades inträde i Landsfor-
681 683
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
