Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge, av redaktionssekr. Peder Christian Andersen, Oslo, och redaktör Rune Carlsson - Organisatorisk utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORGE
bundet. Till följd härav bildades s. å. av 38
föreningar Arbeidernes Idrettsopposisjon, ur
vilken 1924 Arbeidernes Idrettsforbund
framgick. Vid sidan av detta fanns 1931—34 även
ett kommunistiskt förbund, Kampforbundet for
Röd Sportsenhet (jfr Arbetarsportrörelsen, sp.
237). Striden mellan Landsforbundet och
Arbeidernes Idrettsforbund bilades 1936 på
statligt initiativ, varvid de båda förbunden
jämställdes i fråga om statsunderstöd. Hösten 1940
kom en definitiv lösning genom att de båda
förbunden uppgingo i det då bildade Norges
Idrettsforbund, vilket byggde på
Landsforbun-dets 19 specialförbund och
arbetarsportrörel-sens distriktsorganisationer. Med
Landsforbun-dets 2 047 föreningar (c:a 196 000 medl.) och
Arbeidernes Idrettsforbunds 1 000 (c:a 48 000
medl.) omfattade det nya förbundet sålunda
vid starten över 3 000 föreningar med c:a
250 000 medlemmar samt 33 distriktsförbund och
19 specialförbund.
Antalet föreningar och medl. i de olika
specialförbunden Vi 1938 framgår av nedanstående
tabell.
Fürh.inri Stiftelse- Antal Antal
Förbund &r föreningar medl.
N:s Bandyforbund .... 1920 76 2 400
» Bokseforbund ............1913 62 2 815
» Bryteforbund............1913 31 3 000
» Cykleforbund ............1910 58 2 500
» Fekteforbund ............1911 4 150
» Fotballforbund .... 1902 764 49 183
» Fri-Idrettsforbund. 1896 775 24 000
» Gangforbund ............1936 61 3 000
» Gvmnastikk- og
Turnforbund ............1890 160 25 465
» Händballforbund.. 1937 22 560
» Ishockeyförbund... 1934 24 460
» Kajakkforbund .... 1934 11 500
» Roforbund ..................1900 32 3 800
» Rytterforbund..........1915 6 664
» Skiförbund ..................1908 984 47 400
» Sköiteforbund ... 1893 46 4 100
» Sportsskytterforb. 1925 22 850
» Svömmeforbund ... 1910 67 6 200
» Tennisforbund............1909 94 4 916
Orienteringslöparna tillhöra Norges
Fri-Idrettsforbund, tyngdlyftarna Norges Bryteforbund.
Utanför Norges Idrettsforbund stå bl. a.
följande organisationer (stiftelseåret inom parentes):
Norsk Motor-Klubb (1916); Kongelig Norsk
Automobilklubb (1907); Norsk Aeroklubb (1928);
Det Frivillige Norske Skyttervæsen (1893); Norsk
Avdeling av Den Internasjonale Skytterunion
(1923); Kongelig Norsk Seilforening (1883);
Norsk Jockeyklubb (1933); Det Norske
Trav-selskap (1885); Norges Livredningsselskap (1906);
Norsk Tindeklubb (1908); Norges Jeger- og
Fiskerforbund (1871); Norges Sportsfiskere (1937).
Vidare existera flera sammanslutningar för
friluftslivets främjande, bl. a. Den Norske
Turistförening (1868) och Oslomarkas Friluftsråd
(1936). P. C. A.
»Nyordninge n.»
Den tyska ockupationen av Norge (från
9 april 1940) medförde stora
idrottsorganisatoriska förändringar.
681
Hösten 1940, kort efter bildandet av
Norges Idrettsforbund, började sålunda
en »nyordning» av den norska idrotten
efter tyskt mönster. Denna nyordning
möttes av en mycket stark opposition,
och trots alla försök att bryta
motståndet står den norska idrottsfronten mot
nyordningen ännu våren 1943 obruten.
Sept. 1940 bildades ett Departement for
Ar-beidstjeneste og Idrett under ledning av
statsrådet Axel Stäng. Det nya departementet
fordrade med stöd av ockupationsmaktens
representanter införandet av ledarprincipen inom
organisationerna och politisering av idrotten.
Dessa krav avvisades av Norges Idrettsforbunds
interimstyrelse, i vilken ordföranden, Olaf
Helset, representerade Landsforbundet och v.
ordföranden, Rolf Hofmo, Arbeidernes
Idrettsforbund. Dessa, liksom ordförandena i
special-och distriktsförbunden, vägrade att ställa sig
till nyordningens förfogande. De enda
undantagen voro ordföranden i brottningsförbundet,
Arthur Nord, och två distriktsordförande. Nya
ledare utnämndes, de flesta relativt okända och
utan erfarenhet av idrottens administration.
Idrettsförer blev Egil Reichborn Kjennerud. Av
specialförbundens ledare voro (utom Nord)
endast Claus Mölbach-Thellefsen (i
Fekteforbun-det) och A. Qvist (i Rytterforbundet) mera
kända.
Från 1941 började, trots ett nära nog
enhälligt motstånd från medlemmarnas sida, även en
allmän nyordning av klubbarna. Därvid
överfördes de många gånger avsevärda tillgångarna
på de nya maktägarna, som ofta måste sökas
bland utomstående. Flera gamla klubbar
upplöstes.
Maj 1942 fick den nyordnade norska idrotten
sin slutgiltiga organisation, varvid Reichborn
Kjennerud trädde tillbaka. För att samordna
hela den norska idrotten bildades Statens
Idrettsråd, vars president blev statsrådet Stäng,
som samtidigt övertog posten som Norges
idrettsförer. Ledare av Norges Idrettsforbund
blev chefen för idrottsavdelningen i
Departementet for Arbeidstjeneste og Idrett, Charles
Hoff.
De aktivas reaktion mot nyordningen har —
utom massutträde ur klubbarna — bestått i en
tävlingsstrejk, som började bland brottarna.
Vid en i slutet av 1940 utlyst uttagningstävling
i Tönsberg för en landskamp mot Danmark
ställde ingen brottare upp, och sedan man
förgäves på annat sätt sökt få deltagare till
landskampen, måste denna avlysas.
Brottarnas exempel följdes även inom andra
idrotter. Alla försök från den nya
idrottsledningens sida att få igång idrottslivet ha mer
eller mindre misslyckats. Tävlingar ha
visserligen anordnats, men dessa ha huvudsakligen
samlat deltagare från hirden och en nybildad
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
