Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nurmi, Paavo - Nuvolari, Tazio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUVOLAR1
sätta de rekord han torde varit mäktig. Han
nådde därefter aldrig mer samma löpstyrka,
delvis beroende på reumatism. Sina dittills
enda allvarliga nederlag led han 1926 i Berlin
på 1500 m mot tysken O. Peltzer och Edvin
Wide och på 2 eng. mil mot Wide. Vid OS 1928
vann han 10 000 m men förlorade 5 000 m mot
Ritola och hinderloppet mot T. Loukola,
Finland. Hans avsikt var att i likhet med H.
Koleh-mainen avsluta sin löparbana med en olympisk
seger i maraton, och vid uttagningstävlingarna
till OS 1932 löpte han 40 200 m på 2.22.03,8,
vilket var inofficiellt världsrekord på distansen
(bild vid Maratonlöpning, sp. 315). I Los
Angeles blev han emellertid av Internationella
Idrottsförbundet förklarad för icke amatör och
fick ej deltaga i loppet. Osäkert är för övrigt
om han förmått vinna, då han led av en svår
benskada. Nurmi tävlade därefter ett år som
»nationell amatör».
Nurmi satte följande världsrekord: 1500 m
3.52,6 (1924), 1 eng. mil 4.10,4 (1923), 2 000 m
5.26,4 (1922) och 5.24,6 (1926), 3 000 m 8.28,6
(1922), 8.25,4 och 8.20,4 (1926), 2 eng. mil 8.59,6
(1931, hans sista världsrekord), 3 eng. mil 14.11,2
(1923), 5 000 m 14.35,6 (1922) och 14.28,2 (1924),
4 eng. mil 19.15,6 (1924), 5 eng. mil 24.06,2 (1924),
6 eng. mil 29.36,4 (1930), 10 000 m 30.40,2 (1921,
hans första världsrekord) och 30.06,2 (1924),
15 000 m 46.49,6 (1928), 10 eng. mil 50.15 (1928),
20 000 m 1.04.38,4 (1930) samt entimmeslöpning
19 210,8 m (1928), av vilka endast rekorden på
5 och 10 eng. mil samt i entimmeslöpning gälla
ännu (Ve 1943).
Han vann finska mästerskapet på’ 800 m 1923
(1.56,3), 1 500 m 1920, 22 och 33, 5 000 m 1920, 21,
26 och 27, 10 000 m 21, 24, 26 och 30,
hinderlöpning 1922, terränglöpning 1920—22, 26, 28, 30 och
32 samt 2 mästerskap i stafettlöpning. Han vann
amerikanska inomhusmästerskapet på 2 eng.
mil 1925 och engelska mästerskapet på 4 eng.
mil och i hinderlöpning 1922.
Nurmi, som sedan 1934 tillhör Finska
Idrottsförbundets träningsutskott, har som
amatörtränare nedlagt ett betydelsefullt arbete. Han
har för sina idrottsbragder tilldelats
riddar-tecknet av Finlands vita ros samt fick Suomen
Urheilulehtis guldmedalj för 1931. Ett
monument av honom, utfört på beställning av
Finlands regering 1924 av V. Aaltonen (avbildat
i art. Finland, sp. 1074), är uppställt i Ateneum
i Helsingfors men är avsett att flyttas till
Stadion. — Bild vid art. Medeldistanslöpning, pl. 3.
— Litt.: T. T. Kaila, »Boken om Nurmi» (1925).
På tyska föreligger en romantiserad skildring,
»Nurmi» (1937) av W. F. Könitzer. P. L-m.
NUVOLARI, T A Z I O.
Italienaren Tazio Nuvolari [novåla’ri],
född 16 nov. 1892 i Mantova, är världens
segerrikaste racerförare. Sina flesta
triumfer har han firat på Alfa-Romeo.
Nuvolari började tävla som cyklist men
övergick 1919 till motorcykelsporten, inom vilken
han företrädesvis körde Bianchi- och
Sunbeam-maskiner. Han vann på förstnämnda märke
bl. a. B-klassen i Europas G. P. 1925 samt blev
italiensk mästare i klass C 1924 och klass B 1926.
Redan 1924 började han som privatförare på
Bugatti deltaga i biltävlingar och vann sin
första större seger på Alfa-Romeo i Tripolis G. P.
1928. Fr. o. m. 1929 tävlade han huvudsakligen
på Alfa-Romeo och engagerades kort därpå av
Scuderia Ferrari, som han tillhörde till 1938
med undantag av 1933—34, då han tills. m.
landsmannen M. Borzacchini bildade eget racerstall,
med Maserativagnar.
Bland hans segrar åren fram till 1935 må
främst nämnas: 1930 Englands T. T. för bilar
och Mille Miglia (tills. m. Guidotti); 1931 Targa
Florio, Coppa Ciano och Italiens G. P. (tills. m.
G. Campari); 1932 Monaco G. P., Targa Florio,
Italiens G. P., Frankrikes G. P., Coppa Ciano
och Coppa Acerbo; 1933 Tunis G. P„ Mille Miglia
(tills. m. D. Campagnoni), Bordino G. P. i
Alessandria, Eifelloppet, 24-timmarsloppet vid Le
Mans (tills. m. fransmannen R. Sommer) och
Belgiens G. P. (på Maserati), Coppa Ciano, Nizza
G. P. (Maserati), Coppa Acerbo, Englands T. T.
för bilar (M. G. Magnette); 1934 Modena G. P.;
1935 Pau G. P., Tysklands G. P., Coppa Ciano.
Nizza G. P., Modena G. P. och Biellaloppet.
Sistn. år 15 juni satte han med Alfa-Bimotore
på autostradan vid Florens internationella
rekord i klass B på 1 km och 1 eng. mil, flygande
start, med 321,429, resp. 323,125 km/tim.
Genom konkurrensen med de betydligt
snabbare tyska racervagnarna Mercedes-Benz
och Auto-Union tvingades Nuvolari efter 1934
att taga stora risker, som vid flera tillfällen
resulterade i svåra missöden. Sedan han våren
1934 brutit ett lårben, körde han under större
delen av säsongen i en speciellt iordningställd
vagn. Trots flera segrar på Alfa-Romeo under
åren 1936—37, bl. a. Pena Rhin G. P., Coppa
Acerbo, Ungerns G. P., Modena G. P. och
Van-derbiltloppet i USA 1936 samt Milano G. P. 1936
och 37, kunde han inte göra sig gällande mot
de båda överlägset snabba tyska märkena. År
1937 debuterade han i aug. i Auto-Unionlaget
som hjälpförare i Schweiz G. P.
Efter att vid Pau G. P. 1938 på Alfa-Romeo
ha råkat ut för ännu en kullkörning övergick
han helt till Auto-Union och vann 1938 detta
märkes två enda Grand Prixsegrar, Italiens
G. P. och Donington G. P., samt blev följande
år tvåa i Eifelloppet och vann 3 sept.
Jugoslaviens G. P., den sista tävlingen före det andra
världskrigets utbrott.
Nuvolari är en körteknikens mästare, och
särskilt som kurvtagare står han i särklass. Vid
ingången till en kurva saktar han farten i sista
ögonblicket och går sedan igenom kurvan i en
serie väl avvägda sladdningar, varigenom den
ökade friktionen mellan däcken och banan ger
725
726
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
