Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olympiska spel - Moderna Olympiska Spel, av redaktörerna Sven Lindhagen och Rune Carlsson - Statistiska uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLYMPISKA SPE L
5) Tyskland 446 Ve; 6) Finland 353 Vj. - Norge
148 V2; Danmark 121 V2. Troligen hade Tyskland
placerat sig före både Sverige och Frankrike,
om ej tyskarna varit uteslutna från deltagande
i spelen vid OS 1920 och 24.
Lika överlägset som USA vid
sommarspelen har Norge (20 guld-, 21
silver-och 18 bronsmedaljer) varit vid
vinterspelen.
Ordningsföljden mellan de bästa nationerna
är: 1) Norge 116 Ve P-; 2) Finland 44 V.; 3) USA
42 V3; 4) Sverige 36; 5) Österrike 27; 6) Canada 18.
Räknar man sommar- och vinterspel
samt vintertävlingarna 1908 och 20 (sp.
816), ändras endast ordningen från
sommarspelen så till vida, att Sverige går
förbi Frankrike till 3. plats.
Ordningsföljden mellan de bästa nationerna
är sålunda: 1) USA 1 524 Ve p.; 2) England 677 V6;
3) Sverige 541 V»; 4) Frankrike 504 Ve; 5)
Tyskland 468 Ve; 6) Finland 400 V3. — Norge 269 V5;
Danmark 121 V2.
Olympiska Spelens framgångsrikaste
idrottsmän.
De framgångsrikaste idrottsmännen vid
OS äro specialisten i stående hopp R.
Ewry, USA, med 10, och löparen P.
Nurmi, Finland, med 9 guldmedaljer. Ewry
vann 10 individuella segrar i sina
specialgrenar 1900—08, Nurmi 6 individuella
och 3 lagsegrar 1920—28. Räknar man
samtliga erövrade medaljer, står Nurmi
främst med 9 guld- och 3 silvermedaljer.
Räknar man poängen (3, 2, 1; poängen i
lagtävlingar delad med övriga
lagmedlemmar), leder Ewry med 30 poäng före
Nurmi med 27.
Nurmi får emellertid betraktas som den
främste idrottsmannen vid OS, då han
vunnit sina segrar i grenar, där
konkurrensen varit ojämförligt mycket hårdare
än i hopp utan ansats.
Närmast efter Nurmi och Ewry följa skytten
M. Fisher, USA, med 7 segrar 1920—24 (2
individuella och 5 i lag) och fäktaren N. Nadi,
Italien, med 6 segrar 1912—20 (3, resp. 3).
Därefter följa med 5 segrar:
friidrottsmannen M. Sheridan, USA (5 individuella segrar
1904—08), skridskoåkaren C. Thunberg, Finland
(5 individuella segrar 1924—28), simmaren C. M.
Daniels, USA (4 individuella och 1 lagseger 1904
—08), skytten G. Skatteboe, Norge (4, resp. 1
segrar 1906—08), friidrottsmannen W. Ritola,
Finland (3, resp. 2 segrar 1924—28),
simmaren J. Weissmuller, USA (3, resp. 2 segrar
1924—28), skytten L. Richardet, Schweiz (2,
resp. 3 segrar 1900—06), pistolskytten A. P. Lane,
USA (2, resp. 3 segrar 1912—20), jaktskytten O.
A. Lilloe-Olsen, Norge (2, resp. 3 segrar 1920—
24), skytten L. A. Nuesslein, USA (1, resp. 4
segrar 1920), och skytten C. Osburn, USA (1, resp.
4 segrar 1920).
Bland friidrottsmän, som vunnit 4
guldmedaljer, märkas M. Prinstein, A. Kraenzlein, A.
Hahn, J. D. Lightbody, M. Sheppard och J.
Owens, USA, H. Kolehmainen, Finland, samt E.
Lemming, Sverige. Av idrottsmän från de
nordiska länderna ha dessutom jaktskyttarna O.
Olsen och E. Liberg samt skridskoåkaren I.
Bal-langrud, alla norrmän, vunnit 4 guldmedaljer.
Bland svenskarna är Lemming
framgångsrikast med 4 individuella segrar 1906—12.
Närmast följa med 3 segrar skridskoåkaren G.
Grafström (3 individuella segrar 1920—28),
brottarna C. Westergren (3 individuella segrar 1920
—32) och Ivar Johansson <3 individuella segrar
1932—36), skytten W. Carlberg (1 individuell och
2 lagsegrar 1912) samt jaktskyttarna O. G. och A.
Swahn (1, resp. 2 segrar 1908—12). Räknar man
även med silver- och bronsmedaljer, står
Lemming alltjämt främst med 14 V8 p., följd av
Grafström med 11 samt Westergren, Johansson och
Carlberg, alla med 9. Den sistnämnde står dock
främst i fråga om antalet olympiska medaljer
(1 guld-, 1 silver- och 1 bronsmedalj
individuellt samt 2 guld- och 3 silvermedaljer i lag,
sammanlagt 8).
Bland damerna stå simmerskorna E.
Bleib-trey, USA, M. Norelius, USA, H. Madison,
USA, och H. Mastenbroek, Holland, samt
konst-åkerskan S. Henie, Norge, främst med var och
en 3 guldmedaljer. Den sistnämnda är den mest
framgångsrika med 3 individuella segrar (9 p.),
medan Mastenbroek har 8 Va p., de övriga 6 V,.
OS-segrare vid 14 års ålder — och vid 56 år.
Flertalet olympiasegrare har varit i
åldern 20—30 år. Yngst var segraren i
1 500 m fritt simsätt vid OS 1932, K.
Kita-mura, Japan, som vann sin olympiska
guldmedalj vid 14 års ålder. Äldst torde
O. G. Swahn, Sverige, ha varit. Han var
64 år, då han vid OS 1912 deltog i det
segrande laget i skjutning mot löpande
hjort, enkelskott. Äldste individuelle
segrare var likaledes Swahn, som var 60 år,
då han segrade i skjutning mot löpande
hjort, enkelskott, vid OS 1908. Näst äldst
var E. Linder, Sverige, som segrade i
prisridning 1924 vid 56 års ålder.
Föga äldre än Kitamura, 15 år, var Sonja
Henie, Norge, när hon vann sin första
guldmedalj, vid OS i S:t Moritz 1928. Vid samma
ålder segrade A. Riggin, USA, i raka hopp för
damer vid OS 1920.
Räknar man samtliga pristagare, är Inge Sö-
821
822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
