- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 5. Lahtis-Röse /
841-842

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orientering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ORIENTERING

detta icke möjligt, kan en noggrann
inställning ske med hjälp av de med
nord-riktningsstrecket parallella hjälplinjerna
på kompasshusets kant (bild 1, 5).

Vid mätning av marschvinkel med kompass
med vridbart kompasshus eller med
kartvin-kelmätare behöver man ej taga hänsyn till
hur kompassnålen pekar eller åt vilket håll
kartan är inriktad — marschvinkeln blir alltid
densamma.

Sedan återstår endast att på
startplatsen taga ut marschriktningen, d. v. s. en
riktning som avviker lika långt från
kompassnålens nordspets, som
marschriktningen på kartan avviker från kartnorr.

Man håller därvid kompassen vågrätt
framför sig, så att kompassens
marsch-riktningspil (bild 1, 8, samt bild 5) pekar
rakt ut från kroppen, och vrider sig
sedan så, att kompassnålens nordspets pekar
mot kompasshusets nordriktningsmärke
(bild 5). Därefter har man endast att i
förlängningen av marschriktningspilen
söka ett lämpligt märke i terrängen, t. ex.
ett träd, en sten eller en glänta i skogen.
Dit beger man sig och tar där ut ett nytt
ögonmärke o. s. v.

Innan marschriktningen fastställes, bör
emellertid hänsyn tagas till kompassens
missvisning. Detta sker antingen genom
att öka den uppmätta marschvinkeln, om
missvisningen är västlig, eller genom att
minska den vid östlig missvisning. I förra
fallet vrides kompasshuset erforderligt
antal grader (streck) åt vänster, i senare
fallet åt höger. Missvisningen kan också
en gång för alla utmärkas på
kompasshusets kant, varvid man dock måste
komma ihåg att ändra den, när man kommer
till trakt med annan missvisning.

Vid korrigering för missvisningen måste man
alltid kontrollera, att denna är uttryckt i
samma enheter som kompassens gradering.
Missvisningen är i regel angiven i gammalgrader,
som lätt kunna omräknas i nygrader eller
svenska streck med hjälp av ett skaldiagram.
I brist på sådant omräknas missvisningen lätt,
om man kommer ihåg, att det går 10 nygrader
på 9 gammalgrader och 17,5 streck på 1
gammalgrad.

Uttagande av marschvinkeln med
kartvinkel-mätare.

Kartvinkelmätaren placeras med centrum
över utgångspunkten och så, att dess nord-

835

riktning (graderingens O-streck) pekar mot
kartans norr, d. v. s. så att mätarens båda sidor
äro parallella med kartans meridianer.
Marschvinkeln kan sedan lätt avläsas och överföres
därefter till kompassen, varvid rättelse sker för
missvisningen.

Bild 5.
Marschriktningen uttages i terrängen.
Håll kompassen vågrätt
framför er med
marschriktningspilen pekande
framåt, vrid er
därefter så, att nålens nordspets pekar mot
kompasshusets nordriktningsmärke, syfta sedan
utefter marschriktningspilen och välj i denna
riktning ett tydligt ögonmärke så långt bort
som möjligt (i detta fall den stora tallen).
Vägen dit är första delen av vägen mot målet.

Kompassmarsch.

Vid kompassmarsch gäller det icke
blott att följa den inslagna kursen, man
måste också, för att ej gå förbi målet,
beräkna, när man bör vara framme vid
detta, samt ständigt ha klart för sig var
på linjen mellan start och mål man
befinner sig, d. v. s. vilken sträcka man
tillryggalagt.

Där skogsmark omväxlar med odlad
mark, där routen korsar smärre
vattendrag eller där man passerar på kartan
tydligt angivna terrängföremål, är det
lätt att konstatera hur långt man kommit.
Ibland, framför allt i flack och
skogbevuxen terräng, ger emellertid kartan inga
hållpunkter, och då måste man tillgripa
andra metoder för att hålla reda på det
tillryggalagda avståndet.

På kortare sträckor kan man använda
stegning. Varje människa tar nämligen
under normala förhållanden samma
antal steg på en viss sträcka. En fullvuxen
man använder i medeltal vid gång 55
dubbelsteg på 100 m, vid lugn löpning

842

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/5/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free