- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 5. Lahtis-Röse /
953-954

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pig-sticking, hog-hunting - Pihkala, Lauri - Pihl, John - Pihlajamäki, Hermanni - Pihlajamäki, Kustaa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIHL AJ AMÄKl

Pig-sticking, som upptogs av engelsmännen
i Indien omkring 1800, är en typisk
anglo-indisk sport och förekommer i övrigt endast
i Tanger. Den är en kombinerad drev- och
hetsjakt. I trakter, där man kan räkna med
att vildsvin finnas, låter man en drevkedja gå
fram, och med denna följa jägarna till häst i
patruller, heats, om tre eller fyra man. Så
snart ett vildsvin stötts upp och flyr, följer den
närmaste patrullen, tills vildsvinet upphinnes
eller sätter sig till motvärn. Den som lyckas
få in den första stöten, the first svear, får
rätten till vildsvinets huvud. Tre olika modeller
av spjut förekomma: ett kort (omkring 1,50 m),
som uteslutande stötes från ovan, ett långt (upp
till 3,50 m), som användes som en lans, och ett
medellångt (2 m), som kan användas på båda
sätten.

Jakten är långt ifrån ofarlig. Vildsvinet
vänder ofta snabbt och angriper. Det händer
därvid ej sällan, att häst och ryttare kastas omkull
och falla offer för djurets fruktansvärda betar.

Pig-sticking bedrives av s. k. tältklubbar,
tent clubs, som även anordna tävlingar.
Deltagarna delas upp i tremanspatruller, som var
och en förföljer ett vildsvin. Den i patrullen
som får in »the first spear» går vidare i
tävlingen, som till sist avgöres i ett finalheat.
Den förnämsta tävlingen av detta slag gäller
den 1873 stiftade Kadir Cup, vilken tävling är ett
av brittiska imperiets främsta sportevenemang.

Pihkala, Lauri, finsk idrottsman och
idrottsledare (f. 1888 5/i), major, chef för
idrottsbyrån vid skyddskårernas
huvudstab, Helsingfors, har under fyra
årtionden synnerligen förtjänstfullt verkat för
finsk idrott på olika områden och är
skapare av Finlands nationella bollspel,
^-boboll.

Han har stor andel i införandet av moderna
träningsmetoder i fri idrott samt (tills. m. T.
Äro) i genombrottet för terränglöpning på
skidor i svår terräng. Av hans övriga insatser
kan nämnas att han är initiativtagare till
pojk-idrotten, fältskjutning på skidor i dess finska
form, Salpausselkäspelen och
idrottsmärkes-systemet. Han har även varit verksam för
tillkomsten av Suomen Latu (finska
skidfrämjan-det) och idrottsinstitutet i Vierumäki.

Pihkala var aktiv i fri idrott 1905—13 (i
Hel-singin Kisa-Veikot), vann finska mästerskapet
på 200 m 1911 och 12, på 400 m 1910—12 och på
800 m 1911 och 12 (personligt rekord 1.58,1). Han
representerade Finland vid OS 1908 och 12.

Pihkala var idrottsinstruktör i Finlands
gymnastik- och idrottsförbund 1913—17, sekr.
för idrottsärenden i krigsministeriet 1918—21,
idrottsinstruktör och chef för
idrottsavdelningen inom skyddskårerna 1921—26 och från 31 samt
vid försvarsministeriet 1926—27. Han var medl.

av Finlands
gymnastik-och idrottsförbunds
sektion för fri idrott 1924—
28 (ordf. 27—28).

Pihkala är en av
Finlands mest kända
idrottsskribenter (sign.
Tahko). Han har
intresserat sig för
idrottens historia och bl. a.
1924 framställt en teori
för hur den antika
-^-femkampen
avgjordes, vilken upptagits av
Gardiner o. a. I tjugo år (1909—29) var han
redaktör för Suomen Urheilulehti och startade
sedan idrottstidningen Kiri. Han har även
medarbetat i flera utländska idrottstidningar, bl. a.
Idrottsbladet, Stockholm. — Han har utgivit
flera arbeten om idrott, av vilka främst må
nämnas »Urheilijan opas» (»Idrottsmannens
vägvisare», 1908), »Poikain urheiluopas»
(»Pojkarnas idrottsbok», 1914), »Pitkäpallo»
(»Långboll», 1917) och »Pesäpallon, säännöt» (»Regler
för boboll», 1922).

Pihl, John, boxare (f. 1899 24/io),
köpman, Stockholm, vann SM i flugvikt 1927
och 28 samt deltog 1924—28 i 5
landskamper.

Pihl, som tillhörde Djurgårdens IF, var en
ypperlig dubbelhandsboxare. Han var 1936—41
sekr. i Ringeliten, boxningens elitmärkesmäns
sammanslutning. P. B.

Pihlajamäki, Hermann i, finsk brottare
(f. 1903 ll/n), polisman i Vasa, kusin till
Kustaa P., vann i fribrottning guldmedalj
i fjädervikt vid OS 1932 och bronsmedalj
i lättvikt 1936.

Pihlajamäki, som började brottas 1923, vann
1927—37 finska mästerskapet i fri stil 5 gånger
och i grekisk-romersk stil 1 gång. Han blev
tvåa vid EM i fri stil i lättvikt 1931 och 35 och
i grekisk-romersk stil i fjädervikt 1935. — Han
var en elegant och tekniskt skicklig brottare
med stor grepprepertoar. P. L-m.

Pihlajamäki, Kustaa, finsk brottare
(f. 1902 7/t), överkonstapel vid
Helsing-forspolisen, kusin till Hermanni P., är en
av världens mest framgångsrika brottare.
Han vann i fri stil guldmedalj i
bantam-vikt vid OS 1924, silvermedalj i fjädervikt
1928 samt guldmedalj i denna klass 1936.
Han vann vidare 9 EM, därav 6 i
grekiskromersk stil, samt 28 finska mästerskap
(1924—43).

Pihlajamäki började brottas 1921 i sin hemby,
Nurmo, anslöt sig 1924 till Helsingin
Kisa-Vei-kot, som han representerade till 1933, då han

953

954

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/5/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free