Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pistolskytte, av diplomingenjör Torsten Ullman, redaktör K. A. Larsson och major N. E. Hellsten - Skjutning med tjänstevapen - Pistolskjutningens värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P1ST0LSKYTTE
bern. Det är liksom om man måste skjuta
in sig med en ny pistol. Till detta bidrar
helt visst den kraftigare rekylen, det
kortare avståndet mellan sikte och korn och
det i regel ganska hårda trycket. Med en
kraftig rekyl följer att trycket aldrig kan
justeras till samma snäva gräns som på
en 6 mm pistol. En lätt över justering
medför, att hela magasinet tömmes, då
man skall lossa första skottet.
Fältskyttetekniken.
Avståndsbedömning och uppskattning av
vindavdrift, två stötestenar vid fältskjutning
med gevär, bortfalla till stor del vid
fältskjutning med pistol. Dock måste man i synnerhet
på avstånd över 50 m korrigera för sänkning av
träffpunkten. Det svåra ligger huvudsakligen
i fältmässigheten och de ofta korta skjuttiderna.
Skytten bör lära känna sitt vapen och ha
siktmedel, med vilka han är fullständigt
belåten. Dessa måste alltid framstå väl med
figuren, både i den skumma belysningen i en tät
granskog och i bländande motsol. Såsom förut
är påpekat äro alla bjärta färger riskabla —
man ser korn och sikte bra, men man kan
inte skjuta bra.
Pistolen bör aldrig vara så lågt skottställd,
att man måste hålla upp högt i figuren. Man
kommer nämligen då att skymma den med
kornet. I allmänhet är det tillfredsställande,
om pistolen är så skottställd, att den slår 10 cm
för högt på 50 m. Ett pyramidformat korn med
en bredd av omkring 1,5 mm och en U- eller
V-formad siktskåra av omkring 3 mm bredd och
ungefär samma djup passa i de flesta fall bra.
Några goda råd.
Det är god regel att fylla magasinet
omedelbart efter skjutningen på varje station. I
synnerhet vid kallt väder slipper man då
genom påfyllningen bli stelfrusen om fingrarna,
innan man skall börja skjutningen. Den som
har svårt att under vandringen mellan
stationerna hinna med utan att bli andfådd bör
hålla sig väl framme i täten, varigenom han
kan hinna fram i så god tid, att han får pusta
ut ett tag, innan skjutningen börjar. Då det
ofta är knappt om utrymmet mellan skyttarna,
kan det vara lämpligt att ha bomull i öronen.
PISTOLSKJUTNINGENS VÄRDE.
Allt skytte bygger på att
koordinationen, d. v. s. samarbetet mellan hjärna,
nerver och muskler, uppdrives så
mycket som möjligt liksom också känslan för
rörelsens styrka och hastighet, vilka skola
kunna avpassas efter de finaste nyanser.
Av största vikt är att pistolskytten
såsom förut framhållits driver sin träning
därhän, att avfyringen, som han till att
börja med utför under medvetandets
kontroll, så småningom kommer att utföras
nästan rent reflektoriskt, d. v. s. nästan
utanför medvetandets kontroll.
I pistolskjutning arbetar man med fina
medel, och framstegen äro ofta föga
märkbara. Det drar mycken tid och
kräver mycken övning, innan nervbanorna
bli uppbanade, och träningen kommer
därför ofta att sätta skyttens vilja och
uthållighet på hårda prov.
Viktigt att kunna isolera rörelsen.
Men inte nog härmed. I skytte liksom
i all idrott är det viktigt att kunna
isolera rörelsen, d. v. s. denna skall kunna
utlösas utan att flera muskler träda i
funktion än de som behövas för rörel-
983
sens utförande. I skytte är detta kanske
ännu viktigare än i andra idrotter, ty
sättas vid en avfyring flera muskler i
verksamhet än behövligt, medför detta
en rubbning av vapnet, och denna får sitt
största utslag vid mynningen, vilket i sin
tur har ett dåligt skott till följd. Alldeles
särskilt gäller detta vid pistolskjutning,
där vapnet vanligen endast hålles med en
hand, varvid man ej har hjälp av den
andra och ej heller kan taga stöd mot
kroppen eller, som i liggande skjutning
med gevär, mot marken.
»En pistolskytt får ej ha några nerver»
är ett uttryck, som man ofta hör, men
rättare torde vara att han måste ha sina
nerver under absolut kontroll. Den
framsträckta handen, som håller vapnet, är
en ypperlig visare, som ger utslag för
även den minsta form av okontrollerad
»nervositet», vilken givetvis har
benägenhet att öka i förhållande till den
förestående skjutningens betydelse. Genom
träning kan förmågan av nervkontroll
stärkas i oanad grad, och häri ligger
kanske pistolskyttets största betydelse,
om man undantar det militära värdet.
984
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
