Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pärk, av fil. kand. Åke Svahn och major Einar Råberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄRK
I slutet av l’890-talet spelades pärk vid
Gymnastiska Centralinstitutet (se d. o., bild 4), och
under 1900-talets första årtionde gåvo
gotländska pärklag vid flera tillfällen uppvisningar på
Bild 3. Spelplanen i pärk. p pärken, x stötan,
den prickade linjen utmärker gränsen mellan
de båda lagen vid spelets början, O
innemän-nen, ø utemännen, 0 ® pärkkarlarna.
Idrottsparken i Stockholm. Vid OS 1912
demonstrerades spelet av två lag, det ena
sammansatt av Visbybor (pärkkarl M.
Hejden-berg), det andra från Gotlands landsbygd (R.
Dahlgren), varvid det senare segrade efter en
timmes spel.
I en del skolor i Stockholm spelades pärk
under 1900-talets två första årtionden vid
gymnastik- och lektimmarna (utomhus).
Hur spelet tillgår.
Spelplan och laguppställning.
Pärk spelas på en någorlunda jämn plats,
t. ex. en sandplan eller en fast, kortklippt
gräsmatta — den bör vara så pass hård, att bollen
studsar bra. Spelplatsen skall vara minst 35—
40 m lång och 25—30 m bred. Äro spelarna
mycket skickliga, behövs ännu större utrymme.
Spelplanen är uppdelad i två områden,
inne-området och det större uteområdet. I
inneom-rådet ligger pärken, som utgöres av en 2,30
m lång och 0,60 m bred rektangel, vars
gränser äro markerade genom smala träribbor eller
rep (fästa i marken med järndubbar) eller helt
enkelt genom i marken uppdragna linjer.
Pär-kens långsida, som skall ligga parallellt med
planens långsida, kallas stång, den främre
kortsidan framstickan och den bakre
bakstickan.
På ett avstånd av 8 m, vinkelrätt från
framstickan och mitt framför denna, står stötan,
markerad genom en träpinne, en sten e. d.
Genom stötan, parallellt med framstickan, går
den icke markerade gränslinjen mellan
inne-och uteområdet.
Spelarna äro uppdelade i två lag, innelaget
och utelaget, vartdera om 7 man. Vilket lag
som först skall vara »inne», resp. »ute» avgöres
genom lottdragning. Varje lag utser en
lagledare, varvid man i regel väljer den
skickligaste spelaren. Denne, som kallas
pärkkarl, placerar ut sitt lag ungefär som på bild
2. Vid spelöppningen stå således lagen vända
mot varandra på var sin sida om gränslinjen,
innelagets pärkkarl alltid strax bakom
bakstickan. Utelagets uppgift är att anfalla,
medan innelaget i stort sett har en
försvarsuppgift.
Pärkbollen.
Bollen är något större än en knuten
manshand, 10 à 11 cm i diameter, och utgöres
huvudsakligen av ett hårdrullat ullgarnsnystan,
klätt med fårskinn. En god pärkboll skall efter
en någorlunda hög lyra studsa omkring en
meter från marken men ej högre.
Spelets gång.
Spelet inledes med att en av utemännen går
fram till stötan för att därifrån söka förpassa
bollen in i pärken. Han håller därvid
pärkbollen i vänstra handen, släpper eller kastar
upp den något i luften och slår den med högra
handen så, att den om möjligt tar mark direkt
inne i pärken (»stöt»). Detta kallas att göra
ett hug g.
Om bollen vid hugget hamnar utanför
pärken eller studsar mot dess gränslinjer, får nästa
uteman försöka ett hugg. Misslyckas även
denne, fortsätter utemannen nr 3 o. s. v. — Lyckas
ett hugg (bollen hamnar inne i pärken), skall
innelagets pärkkarl efter bollens första studs
med hand eller fot1 driva bollen tillbaka till
uteområdet och så långt bort som möjligt,
varefter bollen är »i spel». Missar pärkkarlen ett
regelrätt hugg, ha utemännen avgjort spelets
första del till sin fördel och lagen byta plats.
I annat fall skall den av utemännen, som står
bäst till, slå tillbaka bollen antingen direkt i
luften eller sedan den en gång studsat i
marken. Bollen drives sedan på detta sätt fram
och åter mellan inne- och utelagen —
bäddras — tills den omsider missas och blir »död».
Under bäddringen får bollen mötas med vilken
kroppsdel som helst, men vid försök att möta
eller stoppa den får endast en inom laget
ingripa och detta endast en gång. Ett under
bäddringen begånget fel medför för utemännen,
att de mista eventuell fördel av den bäddring,
som genom felet avslutas, och för innemännen,
att de förlora sina resp. »avdelningar» av
spelet (se sp. 1041).
När bollen lämnat inslagarens hand, får
gränslinjen mellan ute och inne överskridas,
och när bollen är i spel, får den slå ner var
som helst, även i pärken.
»Spela på fcas».
Spelet går under sin första del ut på att det
anfallande laget, utemännen, skola erövra bästa
möjliga k a s. En kas, som markeras med pinne
eller stenar, erövras, om bollens dödpunkt efter
1 På senaste år har man sökt införa en
bestämmelse, att endast handen får användas vid
bollens drivande, varigenom spelet blir
vackrare med långa lyror.
1039
1033 1039
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
