Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridning - Ridningens teknik, av Frank Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RID NING
Hästen sättes i hållning genom att ryttaren
med skänklarna driver honom mot en mjukt
mothållande hand, så att det uppstår en säker
förbindelse mellan ryttarens hand och hästens
mun. Nästa steg är, att ryttaren driver hästen
ytterligare mot tygeln, så att han »ger efter»
i hals och nacke och hopskjutningen blir mer
utpräglad. Denna eftergift får ej framtvingas
genom dragning i tyglarna. Drives bakdelen
ytterligare med krökta ledgångar in under
hästen, medan handen förhindrar sänkning av
halsen (»uppresning»), får hästen därigenom en
bättre jämvikt samt friare och mer energisk
gång; ryttaren behärskar honom lättare.
Skritt och trav.
Vid övergång från stillastående till
skritt skjuter ryttaren genom tryck av
båda skänklarna hästen in i rörelsen,
medan händerna ge efter så mycket, att
hästen kan taga ut steget obehindrat.
Hjälperna vid övergång till trav äro
likartade.
Sedan en väl inriden häst satts i trav,
behöver ryttaren endast övervaka, att han med
schvungfull gång bibehåller tempot och med
riktig hals- och huvudställning går »på
tygeln».
Lättridning i trav har intet dressyrvärde utan
användes för att skona hästens rygg och
ledgångar. Lättridning tröttar också ryttaren
mindre än nedsittning.
Halvhalter, halter.
Halvhalter användas för att förbättra
hästens hållning och öka samlingen samt
vid övergång till en långsammare
gångart. Ryttaren driver hästen med
skänklarna mot handen och gör samtidigt en
förhållning. Halt utföres efter samma
grunder som halvhalt.
Förhållningen skall ske mjukt med
upprepade förhållningar och eftergifter. Så snart
hästen står still, skall ryttaren ge efter på
hand och icke ligga kvar i tygeltaget. I
starkare takter förberedes övergången till halt så
småningom.
Hästens rakriktning.
Bakdelens påskjutning kan verka i rak
riktning endast om bakfötterna följa
framfötternas spår. Fram- och bakdel
måste vara inriktade på varandra, om
tygeltagen skola verka rätt och om
verklig hållning och samling skola kunna
uppnås. Därför måste hästen rakriktas.
Med få undantag har hästen svårt att sätta
högra bakfoten rakt in under kroppen och
sätter den i stället ut åt höger. Med högra
skänkeln hindrar ryttaren högra bakfoten att träda
1093
ut åt höger, håller hästen rak med vänstra
tygeln, så att vänstra bogen ej faller ut, och
för med högra tygeln framdelen inåt, så att
högra framfoten blir inriktad framför den
högra bakfoten.
Ställning och böjning.
När hästen är obetydligt böjd i
föreningen mellan hals och huvud, så att
ryttaren ser inre näsvingen och
ögonbå-gen, säges han vara ställd åt höger eller
vänster.
Vid böjning vänder hästen huvudet och
böjer nacken åt sidan, följande tygeltaget.
Yttre tygeln bestämmer i vilken grad
halsen skall deltaga i böjningen.
Böjning avser att förbättra eftergiften
särskilt i sidorna och bidrar rätt utförd att
förbättra hållning och gång och förbereda
samling. Den är liksom »ställning» även en
förberedelse för vändningar och sidvärtsrörelser.
Vändningar.
Vändningar på stället kunna utföras på
framdelen eller bakdelen.
Vändningspunkten vid vändningar på framdelen är
inre framfoten, vid vändningar på
bakdelen inre bakfoten.
Vändning på framdelen sker genom att
ryttaren ställer hästen åt vändningssidan och för
samma sidas skänkel steg för steg driver
bakdelen runt framdelen.
Vid vändning på bakdelen ställer ryttaren
hästen åt vändningssidan, inre tygeln leder
framdelen steg för steg omkring bakdelen,
under det att yttre skänkeln hindrar yttre
bakfoten att falla ut. Båda skänklarna hindra
hästen att träda bakåt. Vid vändning under
rörelse ställes hästen åt vändningssidan, inre
tygeln leder hästen in i vändningen, inre
skänkeln driver fram inre bakbenet, yttre tygeln
reglerar huvudställningen genom mothållning
Bild 9. Vändningar, t. v. på framdelen, t. h. på
bakdelen.
1081 1093
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
