Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridsport, av ryttmästare Frank Martin och professor E. Hohwü Christensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDSPORT
I Italien anordnades 1902 stora internationella
tävlingar i Turin, vid vilka österrikare
dominerade i prisridning, medan Frankrike och
Italien voro framgångsrikast i hoppning.
I Belgien anordnades tävlingar från 1890-talet,
och där infördes, ungefär samtidigt som i
Frankrike, en ny tävlingsform, fälttävlan, som
var huvudnumret vid de stora tävlingarna i
Bryssel.
Ridsporten i de anglosachsiska länderna.
Såväl i England som i USA höllos de
första ridtävlingarna i samband med
hästutställningar, i London (Olympia),
Dublin och New York. Vid dessa
förekom emellertid icke någon
dressyrrid-ning i modern mening.
OS i Stockholm beteckna den internationella
ridsportens genombrott.
Bristen på enhetliga bestämmelser och
bedömningsgrunder var länge ett hinder
för en internationell tävlingssport av
större omfattning, men till OS i
Stockholm 1912 tillkommo regler, som vunno
allmänt erkännande och som, vid
stiftandet av ett internationellt
->ridsportför-bund, Fédération Equestre Internationale,
1921 lades till grund för de internationella.
Vid OS 1912 gjordes programmet i
dressyr-ridning avsevärt svårare än dittills varit
vanligt, och i hoppning ersattes stilbedömningen
med automatisk bedömning. Sedan dess ha
fordringarna såväl i dressyrridning som i
hoppning undan för undan skärpts.
Under 1920- och 30-talen utvecklade
sig ett omfattande internationellt
tävlingsliv med ett 20-tal större turneringar,
av vilka de viktigaste voro de i Nizza,
Rom, Bryssel, Spaa, Berlin, Aachen,
Warszawa, London, Dublin, New York
och Washington.
Utvecklingen i olika länder.
Ridsporten har i olika länder
utvecklats efter skilda linjer.
Dressyrridningen har framför allt omhuldats
i sitt ursprungsland Österrike samt i Tyskland
och Frankrike. I Tyskland har man såväl vid
ridskolan i Hannover som utom denna på
dressyrridningens område nedlagt ett
målmedvetet arbete, som resulterade i en seger såväl
individuellt som i lag vid OS 1936. Närmast
Tyskland i lagtävlingen kom Frankrike, som där
liksom tidigare visade prov på en oöverträffad
mjukhet och elegans.
I Ungern och Tjeckoslovakien, där man byggt
på österrikiska traditioner, ägnas stort intresse
såväl åt dressyrridning som åt hoppning, under
1107
det att man i Polen försummat
dressyrridningen. I Belgien och Holland bedriver man
dressyrridningen efter franskt mönster men hyser
framför allt intresse för hoppning och
fälttävlan, i vilken senare gren Holland spelat en
framträdande roll vid OS.
I Italien ställer man sig sedan Caprillis dagar
helt avvisande mot den klassiska
dressyrridningen och ägnar sig helt åt hoppning och
ter-rängridning. Bulgarien, Rumänien, Spanien,
Portugal och från 1935 även Turkiet ha i
internationell konkurrens endast gjort sig
gällande i hoppning, vilket även är fallet med
Japan.
I England, Irland och USA saknas
traditioner på dressyrridningens område, och
intresset inriktar sig där helt på övriga grenar.
Ridsporten i Norden.
De första tävlingarna i Sverige.
År 1884 hölls, så vitt man vet, den
första prishoppningen i Sverige, en
rege-mentstävling vid Livregementets
husarkår på Sanna hed.
Tävlingen, som bedömdes efter österrikiska
principer, bestod i ridning över 8 hinder.
Höjd-hindren voro med ett undantag 1 m höga,
längdhindret 1,75 m. Av de 7 deltagarna
segrade F. v. Essen på »Hebe».
Från 1887 anordnade den året förut
stiftade Stockholms Fältrittklubb på sin
bana n. om Svea artilleriregemente
tävlingar i prisridning och prishoppning efter
österrikiskt mönster.
I den första prisridningen, maj 1887, startade
endast två ryttare, och segrare blev A. Posse
på »Damajanti». Vid prishoppningarna voro
hindren lätta, och en grav på 3,5 m ansågr
närmast oöverkomlig.
Intresset för dressyrridning vaknade 1896 —
fälttävlan infördes 1905.
Prisridningarna i Sverige fingo större
betydelse och större anslutning först
sedan de 1896 upptagits på programmet vid
hästutställningarna i Stockholm, vilket
skedde på förslag av dåvarande löjtnant
E. Linder.
Vid den första tävlingen var ett program
fastställt för de rörelser, som skulle uppvisas.
Dessa bedömdes var för sig med 1—5 poäng
och multiplicerades med en efter
svårighetsgraden bestämd koefficient. År 1908 övergick
man till att låta ryttaren uppvisa ett av honom
själv sammansatt program.
Sedan några svenska officerare deltagit
i en fälttävlan i Bryssel 1905, anordnade
Stockholms Fältrittklubb hösten s. å. den
första fälttävlan i Sverige.
1110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
