Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridsport, av ryttmästare Frank Martin och professor E. Hohwü Christensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIDSPORT
segrare. Vid lika tid sker omhoppning över
högst halva banan efter samma grunder.
Vid bedömning efter antalet
felfritt övervunna hinder avbrytes
ritten och tid tages, då fel göres, dock senast
efter 2 minuter. Segrare är den som övervunnit
största antalet hinder. Vid lika antal felfritt
tagna hinder och lika tid sker omhoppning på
1 minut efter samma grunder.
Specialformer.
Av specialformerna äro
terränghoppning och höjdhoppning de internationellt
viktigaste.
Terränghoppning äger rum i terräng
men i övrigt efter samma grunder som de för
hoppning på bana gällande. Bana och hinder
äro utstakade, resp. utmärkta med flaggor.
Bedömning sker efter felpoäng eller efter tid.
Omkullridning bestraffas endast om den
inträffar vid hinder.
Höjdhoppning sker över ett hinder,
vilket skall vara minst 3 m brett och något
lutande (understa delen helst en häck) samt
försett med minst 2 m höga infångare. Hindret
höjes med 10 cm för varje gång till 1,70 m och
därefter med 5 cm. Ryttaren måste hoppa varje
höjd senast vid andra försöket, och den som
felfritt övervunnit högsta höjden är segrare.
Vid lika höjd är den segrare, som gjort minsta
antalet misslyckade försök.
I barriärhoppning utgöras hindren
av 4—6 likartade, enkla höjdhinder (bommar,
koppolräck o. d.) av minst 1 m höjd, uppställda
på rak linje med ett inbördes lika avstånd
(7, 10 eller 13 m) och ordnade i lika eller
stigande höjd. De ryttare, som göra fel, gallras
undan för undan ut. De övriga rida på nytt,
varvid hindren höjas med 10 cm varje gång.
Den ryttare, som har minsta felpoäng i den
hoppning, där hindren höjts sista gången, är
segrare.
Vid grupphoppning består gruppen av
minst två ryttare, som rida banan på ett led
eller i ström bakom varandra. Varje fel, som
någon av gruppens ryttare gör, bestraffas
enligt vanliga grunder för hoppning. Göra flera
ryttare fel på samma hinder, sättes dock
felpoäng endast för en av dem. Rida ryttarna på
led, bedömes dessutom gruppens
sammanhållning. Felpoäng sättes därvid för varje gång
gruppens djup under ritten uppgår till (2
felpoäng) eller överstiger (4 felpoäng) två
hästlängder. Den grupp, som erhållit minsta
antalet felpoäng, är segrare.
Laghoppning är en tävlan, i vilken ett
visst antal ryttares sammanlagda individuella
resultat avgör ordningsföljden. Den är
numera, t. ex. vid OS, samtidigt vanligen också
individuell tävlan. Laghoppningen rides ofta,
dock icke vid OS, i två omgångar för att göra
tävlingen mera spännande för publiken, varvid
varje ryttare rider samma häst bägge
omgångarna. Laget består av minst tre, högst fyra ryt-
1117
tare (vid OS tre), beridna på var sin häst. Det
lag, som erhållit lägsta felpoängsumman, är
segrare. Vid lika antal felpoäng sker
omhoppning om första pris av resp. lags tre främst
Bild 2. Hinder för höjdhoppning.
placerade ryttare, tills avgörande vunnits. Vid
OS avgör dock tiden. I S. R. C:s reglemente
1943 ha två nya tävlingsformer upptagits: h i
p-podromhoppning (i ridhus) och s t
a-fetthoppning.
Förberedelser för och genomförandet av en
hoppning.
Tävlan i hoppning kräver grundlig
utbildning av hästen och noggranna
förberedelser. En hoppningshäst vinner
sällan tävlingsvana förrän vid 10—12 års
ålder, och många av världens bästa
hopphästar ha varit i omkring 20-årsåldern.
Hästen måste göras lydig och smidig,
även om han inte behöver bibringas
högre grad av dressyr.
Minst en månad före första
tävlingsdagen måste hästen vara så utbildad, att
han kan hoppa över hinder av den
storlek, som förekommer vid tävlingen.
Under veckorna före tävlingen måste hästen
även genom galoppträning bringas i
kondition. Övning i hoppning bör icke
förekomma varje dag. Av vikt är att hästen
är utvilad och inte trött på att hoppa
före tävlingen. Det är också av betydelse,
att ryttaren omedelbart innan han skall
börja sin hoppning värmer upp hästen
genom galopparbete och lösgörande
arbete samt hoppning över mindre hinder.
Ofta är det nödvändigt att strax före
tävlingen »barra» hästen, så att han har nyss
inplantad respekt för hindren. Denna barrning
måste emellertid ske med försiktighet och
avpassas så, att hästen icke avskräckes.
Under tävlingen får ryttaren icke ha
uppmärksamheten riktad endast på det
hinder han närmast skall rida över utan
1107 1117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
