Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksidrottsförbundet, av generallöjtnant Gösta Lilliehöök och redaktör Sten Thunvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSIDROTTSFÖRBUNDET
grafiskt verksamhetsområde, även något
av dess 23 distriktsförbund.
RF:s största specialförbund är Svenska
Idrottsförbundet (c:a 233 000 medl.), dess minsta
Svenska Skridskoseglingsförbundet (246 medl.).
Största distriktsförbund är Stockholms
Idrottsförbund (76 013 medl.), minsta Gotlands
Idrottsförbund (5 895 medl.). Största föreningen
(Stockholms Studenters Idrottsförening1) har
5 000 medl., minsta blott 5.
HISTORIK.
RF förbereddes i Jönköping 1902.
Vid sekelskiftet började den unga men snabbt
växande svenska idrottsrörelsen att bli en
samhällsfaktor att räkna med. Allt flera
föreningar och även specialförbund bildades, men
någon organisation för administration av
idrottens tekniska frågor och samarbete mellan
olika föreningar och förbund existerade icke.
Idrottslivet företedde i organisatoriskt avseende
»närmast en härva av om varandra löpande
trådar». Den 1897 bildade -^-Sveriges
Centralförening för Idrottens Främjande (till 1899
Sveriges Allmänna Idrottsförbund) var nämligen
övervägande inriktad på att stödja idrotten
ekonomiskt, och därtill kom bl. a. att en av de
idrottsgrenar, som omfattades med största
intresset, fri idrott, hade två konkurrerande
specialförbund. Dessa voro det 1891 bildade
Svenska -^-Gymnastikförbundet för gymnastik och
fri idrott, som omfattade föreningar från s. v.
Sverige (omorg. 1896, varvid namnet ändrades
till Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet)
och vars ordf. var V. G. Balck, samt Svenska
Idrottsförbundet, bildat 1895
(^Friidrottsförbund). Även mellan andra
idrottsorganisationer rådde motsättningar.
I detta läge lyckades det J. S. Edström, som
1901 blivit ordf. i Svenska Idrottsförbundet, att
i samverkan med Svenska Gymnastik- och
Idrottsförbundets ordf., V. G. Balck, få till
stånd en överenskommelse om gemensamma
mästerskapstävlingar. Dessa ägde rum 1902 i
Jönköping i form av en stor nationell
idrottsfest, och vid en sammankomst 31 aug. i
samband med denna upptogs frågan om en
enhetlig överledning för den svenska idrottsrörelsen.
En kommitté tillsattes, bestående av G. Drake
och K. Nordenvall från Svenska
Gymnastik-och Idrottsförbundet samt J. S. Edström och I.
Berger från Svenska Idrottsförbundet. Vid
sammankomsten närvoro utom dessa V. G. Balck,
W. Friberg, C. Helgesson, L. Englund och
Jönköpingsidrottens ledande män.
Kommittén utarbetade under ingående
diskussioner stadgar etc. för den blivande
organisationen, varvid I. Berger med biträde av G.
Drake i stort sett svarade för stadgeförslagets
1 Skidfrämjandet, som har över 34 000 medl.,
ingår enligt särskild överenskommelse i RF
med 5 000 medl.
utformande. Man enades bl. a. om att
riksorganisationen skulle begränsas till att omfatta
idrottsgrenar, som för sitt utövande icke
krävde dyrbara redskap — en linje som med viss
modifikation hittills följts. I mars 1903 hade
arbetet fortskridit så långt, att kommittén kunde
utsända en inbjudan till gymnastik- och
idrottsföreningarna i Sverige, även undertecknad av
Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet (V.
G. Balck), Svenska Idrottsförbundet (J. S.
Edström), Svenska Velocipedförbundet (G. Drake),
Göteborgs Idrottsförbund (I. Berger),
Stockholms Idrottsförbund (G. H. Andersson),
Stockholms Allmänna Skridskoklubb (V. G. Balck)
och Stockholms Amatörförening (G. Drake)
genom organisationernas ovan namngivna ordf.
RF bildades på G. C. I. 1903.
Vid RF.s bildande 31 maj 1903 på
Gymnastiska Centralinstitutet i
Stockholm voro 35 föreningar företrädda. En
interimistisk överstyrelse tillsattes, som i
sin tur valde ett förvaltningsutskott.
Detta kom dock icke i arbete förrän i
december, men därefter höllos flera
sammanträden. Kommittéer tillsattes för utarbetande av
amatör-, rekord-, mästerskaps-, pris- och andra
tävlingsbestämmelser, och förslag till sådana
godkändes preliminärt vid sammanträde med
Överstyrelsen 23 mars 1904. Vid extra
ordinarie förbundsmöte 24 april s. å. valdes ordinarie
Överstyrelse, en tidigare företagen uppdelning
av idrottsgrenarna i sektioner godkändes med
vissa ändringar, och styrelser tillsattes för
dessa. Därvid — liksom i organisationsarbetet
under flera år framåt — spelade J. S. Edström
och I. Berger en dominerande roll.
Sektionerna voro: 1) Gymnastik och fäktning
(uppdelad 1904), 2) Fri idrott och atletik (1909
delad i fri idrott och atletik; sistn. 1920 i
tyngd-lyftning och brottning), 3) Skridsko- och
annan isidrott (från denna avskildes 1906
isseg-ling), 4) Skidlöpning, 5) Simning och annan
vattenidrott, 6) Rodd och kanotidrott
(uppdelad 1904), 7) Velocipedidrott, 8) Fotboll och
hockey (bandy, uppdelad 1925), 9) Lawntennis,
10) Golf, 11) Pärk (senare nedlagd). Om RF:s
nuv. 23 specialförbund se sp. 1135.
Sektionerna hade till en början inga egna
stadgar utan ingingo som del i RF. Vid
riksförbundsmötet nov. 1904 antogos dock särskilda
instruktioner för dem, varigenom de erhöllo
karaktär av specialförbund.
Stark centralisering 1903—09.
RF:s första organisationsform
karakteriserades av en stark centralisering —
förklarligt nog, då antalet
idrottsorganisationer till en början var ringa. Vid
riksförbundsmötet utövades sålunda
rösträtten direkt av föreningarnas represen-
1141
1132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
