Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksidrottsförbundet, av generallöjtnant Gösta Lilliehöök och redaktör Sten Thunvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSIDROTTSFÖRBUNDET
tanter, och Överstyrelsen ägde rätt att
tillsätta sektionsstyrelserna.
Vid ordinarie förbundsmötet nov. 1904
företrädde N. Thisell, som var sekr. i RF april 1903
—05, ensam 31 föreningar av 59 representerade,
men redan 1907 närvoro representanter för 198
föreningar, varför Idrottsriksdagen hade
utvecklat sig till en besvärlig och vansklig
institution. Thisell var representant för
Idrottsföreningen -»-Kamraterna, en organisation som i
egenskap av organiserat landsförbund kom att
spela en väsentlig roll under RF:s första år.
Överstyrelsens befogenhet att utse
specialförbundens styrelser medförde svårigheter bl. a.
vid fotbollsspelets (-»-Fotboll, sp. 141—142, samt
Fotbollsförbund) samt senare roddsportens
fullständiga inlemmande i RF (->-Roddförbund).
Redan 1904 sökte sektionen för simning få bort
denna bestämmelse, som emellertid kvarstod i
stadgarna till 1911. Sektionerna medgåvos dock
redan dessförinnan rätt att själva välja sina
styrelser.
Omorganisation 1909.
RF omorganiserades 1909 så, att varje
specialförbund skulle ha 2 representanter
vid riksförbundsmötet och att
föreningarnas representation vid detta skulle
utövas av föreningsombud valda
distriktsvis för ett år i sänder. Vid denna
tidpunkt hade nämligen en 1906 beslutad
(redan 1904 föreslagen) indelning av
landet i idrottsdistrikt (se sp. 1136)
förverkligats, dels genom att utanför RF stående
distriktsförbund inlemmats i detta, dels
genom att nya upprättats. Med dessa
förändringar hade RF i huvuddrag erhållit
den organisation, som fortfarande består.
Dock ha förslag till genomgripande
omorganisation upprepade gånger framlagts.
Fortlöpande stadgerevidering.
En framträdande förändring i RF:s
uppbyggnad utgöra de successivt tillkomna
specialdi-striktsförbunden. Redan 1905 indelade
Fotbollförbundet landet i fotbollsdistrikt, men de
upprättade fotbollsförbunden miste sin
självständighet vid genomförandet av RF:s
distriktsindelning. Inom distriktsförbunden erhöllo
idrottsgrenarna viss självstyrelse i sektioner och
underavdelningar. I flera distrikt bildades
gymnastikkommittéer, och från 1914 kunde
distriktsförbund för gymnastik infogas inom ramen av
RF. Distriktsförbund för fotboll upprättades
ånyo inom ett flertal distrikt 1917, och 1929
tillkommo de första för bandy. På 1930-talet
bildades distriktsförbund för flera andra grenar,
varjämte specialdistriktsförbundens
befogenheter preciserades (se sp. 1141). Ännu ha dock
endast fotboll och gymnastik fullständigt ut-
byggda distrikt. För rodd gäller särskild
distriktsindelning (->Roddförbund).
Nu gällande -»-amatörbestämmelser
fastställdes 1929 (med ändringar 1930 och 42). De äro
— i motsats till vad i regel är fallet i utlandet
— gällande för samtliga specialförbund.
Under perioden 1906—21 behandlades de olika
förslagen till omorganisation främst av ett
permanent stadgeutskott, men numera förberedes
den fortlöpande stadgerevideringen —
huvudsakligen berörande RF:s underorganisationer —
av Förvaltningsutskottet eller tillfälliga
kommittéer.
Riksidrottsförbundet och Centralföreningen —
från dualism till samverkan.
En oklar fördelning av arbetsuppgifterna
mellan idrottens båda huvudorganisationer
föranledde åtskillig friktion under
Riksidrottsförbundets första kvartsekel. För att
undanröja dualismen träffades bl. a. 1909 ett avtal om
samarbete, enligt vilket RF skulle utgöra
högsta myndighet beträffande idrottens
organisation och ledning och Centralföreningen utöva
samma befogenhet i dess ekonomiska frågor
men inhämta yttrande av RF vid utdelande av
understödsmedel. Vidare tillsattes en
samar-betsnämnd, och man enades om att RF skulle
genom Centralföreningen ansöka om statsanslag
och föreslå disposition av sådana. I
organisationskommittéerna för Nordiska Spelen och
Olympiska Spelen ingingo redan tidigare
representanter för såväl RF som Centralföreningen,
och år 1918 tillsattes gemensamt Sveriges
Idrottsplatskommitté, som fungerade till 1927. Från följ.
år svarade RF ensamt för de tekniska frågorna
beträffande idrottsplatserna. Efter en på
Centralföreningens initiativ träffad
överenskommelse 1930 (i kraft V? 1931) handhar RF
utan inskränkningar den frivilliga
idrottsrörelsens statsmedel i enlighet med av Kungl. Maj:t
utfärdade bestämmelser (jfr sp. 1142), under det
att Centralföreningen helt ägnar sig åt
stödjande verksamhet. Båda organisationerna ha
ombud i varandras styrelser och utse var för
sig visst antal representanter i Sveriges
Olympiska Kommitté (-»Olympiska Kommittéer).
RF:s stabilisering är i mycket kronprinsens
förtjänst.
Alltsedan Riksidrottsförbundet började
sin verksamhet, har undan för undan
friktionen beträffande rent
idrottstekniska frågor undanröjts. I och med att
även dualismen hos den centrala
idrottsledningen nära nog bringats ur världen,
har ett storartat enhetsverk kunnat
fullföljas. Synnerligen stor förtjänst därav
har kronprins -^-Gustaf Adolf, som
skickligt och med stark hand ledde förbundet
i egenskap av ordf. från stiftandet till
1933, då han valdes till hedersordf.
1141
1134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
