Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rugby, av Yves Gyldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUGBY
Bild 6. »Place kick», som användes vid
straff-och frispark samt vid målspark efter försök.
spelet i stort sett — utom då bollen
sparkas — försiggår på en rörlig frontlinje
med lagen på var sin sida därom. Hela
laget förflyttar sig alltefter frontlinjens
läge, vid spel på egen planhalva mer på
bredden, vid spel nära motståndarens
mållinje alltmer på djupet.
Sparkar en spelare bollen, äro samtliga
medspelare, som befinna sig framför
honom, offside, vilket innebär, att de ej få
befatta sig med bollen, innan den som
sparkat hunnit upp i jämnhöjd. De få ej
heller på minsta sätt hindra eller ens oroa
en bollfångande motståndare, innan denne
sprungit minst fem steg med bollen.
Offside bestraffas med straffspark, som
Bild 7. Klunga. Det svarta lagets klunghalv har kastat in
bollen från den sida, som är närmast, och därefter intagit
sin plats i klungan. Framför klungan står domaren och
utanför linjen linjemannen.
utföres som bild 6 visar och enligt regler,
vilkas huvudsyfte är att giva det
ickefelande laget största möjliga fördelar vid
igångsättandet.
Offsideregeln medför, att sparkaren
söker vinna terräng fore eller omedelbart
efter sparken samt att nedslagspunkten
beräknas så, att egna — bredvid eller
bakom stående — medspelare hinna fram
före eller samtidigt med motståndarna.
Eljest medför spark framåt olägenheten
att skänka bollen åt motståndaren och
möjliggöra dennes anfall. Offsideregeln
gäller även vid dribbling.
På grund av terrängvinstens stora
betydelse i rugby gäller det att stoppa
motståndarnas anfall på så tidigt stadium som
möjligt. Försvararna äga därvid tackla
den bollbärande spelaren, men endast
denne och endast så länge han bär
bollen. Dribblande spelare får sålunda
aldrig tacklas.
Tackling innebär stöt med axeln, i regel mitt
på låret, samt därmed kombinerat grepp med
armarna. Spark, krokben och slag på
motståndaren äro t. o. m. vid tackling ytterst strängt
bestraffade, i regel med omedelbar utvisning.
Den angripne bollbäraren söker genom att
ändra hastighet eller rörelseriktning (genom
side-step), finta passning eller spark undgå
tacklaren. Han får även använda den lediga
armen, fullt utsträckt i anslagsögonblicket, för
att med handen mot angriparens axel avvärja
tacklingen.
Tacklingsreglerna äro så stränga,
att avsiktligt springande i vägen
framför och i samma riktning som
icke-bollbärande motspelare, även
flera meter framför, medför
straff-spark.
Lyckas tacklaren få grepp på
den bollbärande spelaren, så
att denne under något
ögonblick varken kan spela eller
passa bollen, måste
bollbäraren omedelbart släppa bollen,
som därefter först måste
spelas med foten.
Vid klungbildning, som
beordras av domaren för
lindrigare förseelser mot
spelreglerna, bilda vartdera lagets
forwards en sluten formation
(bild 7), vanligen med tre man
i första ledet, med den s. k.
1279
Tryckt Vs 43
1280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
