Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland, av redaktör Axel Eriksson - Rytmisk gymnastik, av gymnastikdirektör Ruth Key-Åberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYTMISK GYMN ASTIK
medlemmar. Medlemsavgifterna äro mycket
låga, och all materiel bekostas av staten.
Samtliga medlemmar måste två gånger årligen
underkasta sig läkarundersökning.
I skolorna är fysisk fostran obligatorisk på
alla stadier och börjar redan vid 5—6 års ålder.
För utbildning av lärare och instruktörer
finnes en 1920 inrättad sporthögskola i Moskva,
uppkallad efter fysiologen P. F. Lesgaft, som på
1890-talet i S:t Petersburg grundade ett privat
institut för utbildning av sport- och
gymnastiklärare. Utom det centrala institutet firmas
sammanlagt 25 utbildningsanstalter, delvis av
högskoletyp, för sportinstruktörer och lärare.
Idrottsmärken.
Är 1931 instiftades ett idrottsmärke i tre
grader med inskriptionen G. T. O. (»Beredd till
arbete och försvar»). För erhållande av detta
fordras att vederbörande avlägger prov på
snabbhet, uthållighet, vighet, skjutskicklighet,
mod (simhopp, backhoppning på skidor,
fallskärmshopp, störtlopp) och styrka. För pojkar
och flickor mellan 14 och 15 år har ett särskilt
märke instiftats med inskriptionen B. G. T. O.
(»Var beredd till arbete och försvar»). Sam-
manlagt ha till 1941 utdelats omkring 8 mill.
märken av de nämnda typerna. Dessutom
finnas särskilda märken för skyttar och
fallskärmshoppare.
Idrottsanläggningar.
Före krigsutbrottet 1939 funnos i
Sovjetunionen mer än 7 000 idrottsplatser, därav 650 större,
45 000 planer för handboll, basketboll och
vol-leyball, 350 simsportanläggningar, 1600
idrottshallar, 3 000 skidbackar och 105 cykelbanor.
Moskvas största stadion är Dynamo-stadion
med plats för 80 000 åskådare (bild 2). Utom
själva stadion omfattar anläggningen 3
träningsplaner för fotboll, gymnastikplats, 7
tennisbanor, hall för tennis och annan
inomhusidrott med plats för 5 000 åskådare, sportklinik
och hotell för gästande idrottsmän. En ännu
större anläggning, Ismailow-stadion, med plats
för 105 000 åskådare, var 1941 under byggnad.
I Sovjetpalatset i Moskva skall en idrottshall
inrymmas med plats för 21 000 åskådare.
I 12 städer, däribland Leningrad, Kiev, Odessa
och Tiflis, firmas stadionanläggningar med plats
för 30 000-50 000 åskådare. De största
skidbackarna finnas i Skhodinje utanför Moskva, i
Sverdlovsk och Krasnojarsk.
—
RYTMISK GYMNASTIK.
Av gymnastikdirektör Ruth Key-Äberg.
Rytmisk gymnastik betecknar
systematiskt ordnade kroppsövningar, vid
vilka rörelserna utföras i rytmisk
växling. Det rytmiska förloppet av rörelsen
är beroende av att ingen kroppsdel
hålles onödigt bunden, utan att hela
organismen samverkar och att därvid det
aktiva muskelarbetet endast kommer den
effektiva rörelsen till godo.
Föregångsman för den rytmiska
gymnastiken var den i USA levande fransmannen F.
Delsarte, som på 1850-talet grundade ett
rytmiskt gymnastiksystem och fick efterföljare
både i USA och Europa (-»-Gymnastik, sp.
902). Av större betydelse blev emellertid E.
Jaques-Dalcroze (-»-Dalcrozemetoden), som
från omkring 1910 använde den rytmiska
övningen som pedagogiskt hjälpmedel, ehuru för
musikutbildning och ej för fysisk fostran.
Den impuls, som Dalcroze gav, upptogs av
de tyska gymnastikpedagogerna R. Bode och
H. Medau (-»Medaus gymnastik) i deras
huvudsakligen för kvinnor avsedda gymnastik.
I Norden har rytmen upptagits som ett
hjälpmedel i Lings gymnastik av dansken N. Bukh
(->-Bukhs gymnastik) och av finskan E.
Björk-stén (^-Björkstens gymnastik), vilka dock i
stort sett bibehållit den enkla ledrörelsen.
Däremot har danskan A. Bertram (-vBertrams
gymnastik) i sina »naturliga rörelseformer»
helt tagit rytmen i sin tjänst.
Den som i Sverige inom ramen av Lings
gymnastik först framförde kravet på mera
naturliga rörelseformer och ett rytmiskt
rörelsesätt var Elin Falk. Under strävan efter
avspänning och lösgörande övningar kom hon så
småningom fram till rytmen som hjälpmedel
härtill (-»-Falk). Inom svensk gymnastik har
Maja Carlquist bäst förstått att omsätta
rytmens idé såväl praktiskt i den enskilda
rörelsen som metodiskt och pedagogiskt. Hon söker
att så långt det är möjligt använda lingska
rörelseformer såsom ägande ett speciellt och
enastående värde, men hon omgestaltar dessa
efter kraven på ett rytmiskt rörelsesätt.
Bland övriga svenska gymnastikpedagoger,
som hävdat den rytmiska rörelsens betydelse,
må nämnas Greta Adrian och J. F. Thulin.
Den rytmiska rörelsen bör utföras utan
större muskelspänning än den som är
oundgängligen nödvändig för
rörelseförloppet och under ständig växling mellan
kraftutveckling och vila, mellan spänning
och avspänning. Härigenom befrias
rörelsen från onödig eller överdriven
muskelspänning liksom från den vid statiskt
muskelarbete förekommande ihållande
spänningen.
Den rytmiska gymnastikens målsmän
likställa den rytmiska rörelsen med den
naturliga, i motsats till den s. k. meka-
1329
1330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
