Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rävjakt, av överste Bertil Burén - Rävnät - Rödingfiske →Laxöringsfiske - Röen, Sigurd Ingebriktsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖEN
gärna fram i snårig mark. Får räven däremot
stort försprång, går han ofta upp på höjder för
att lyssna och hålla reda på var förföljaren är.
Han är i så fall ej heller rädd för att gå över
öppna fält men väljer då vanligen kortaste
vägen mot utskjutande uddar och följer gärna
stora diken eller gärdesgårdar. Is, som nätt
och jämnt bär honom, går han gärna över. Han
tycker inte om att bli våt i pälsen utan följer
helst gångstigar och skogsvägar eller skidspår,
om det är regn eller snö i buskarna. Under
sådana förhållanden går han också gärna i gryt
efter högst en timmes drev. Då måste jägaren
taga till grythunden, om han ej kan driva ut
räven på annat sätt (->Grytjakt). Ibland går
räven in under lador, där hål finnes i stenfoten.
Stövarjakten på räv kan även bedrivas med
hjälp av lapptyg (->-inlappa). Härvid lappar
man in den ringade räven och lämnar en
mindre öppning, där man själv ställer sig på pass.
Man kan även helt sluta lapptyget och ställa
sig strax innanför detsamma på någon glest
bevuxen eller öppen plats. Räven vågar i regel
ej gå över lapptyget utan buktar innanför
detsamma och kommer förr eller senare i skotthåll
för jägaren.
Skytte iför glugg».
Ett av lantbefolkningen mycket använt sätt
att komma åt räven är skyttet »för glugg». Man
använder sig av rävens vana att snoka på
gödselhögar och vänjer honom vid att där då och
då hitta något ätbart. Bakom en lämpligt
anordnad glugg i ladugårdsväggen sätter sig så
jägaren en månskensnatt och inväntar räven.
Lockskytte på räv.
Med harskrikans hjälp är det mycket lätt att
få skott på räven, som icke kan motstå
frestelsen att få dela den måltid, som hägrar, då en
nödställd hares dödsskri ljuder. Bäst är att i ett
förut iordningställt skydd invänta räven på
någon av hans vanliga vägar. Antingen kan
man pröva det en ej alltför kall månskensnatt
på snö eller tidigt en vår- eller sommarmorgon.
Fördelaktigt är att vara två, som sitta med
ryggarna mot varandra, så att man har utsikt
åt alla håll utan att vända på huvudet. När
räven hör ljudet av skrikan, lokaliserar hans
skarpa hörsel genast den punkt varifrån det
utgår och riktar blicken ditåt. Vid minsta
rörelse av jägaren vänder han ögonblickligen och
betänker sig väl, när han nästa gång hör
har-skriket.
Rävens fortplantning.
Rävens parningstid infaller i februari, och
ungarna födas i slutet av april eller början av
maj. Honan väljer ett varmt gryt men flyttar
ungarna, så snart hon märker något misstänkt.
Vill man minska rävstammen, är skytte vid
grytet lätt, om man kan få en något upphöjd
plats, där man dold kan invänta föräldrarna.
Innan man skjuter honan, är man dock skyldig
förvissa sig om att man kan komma åt ungarna,
så att dessa ej lämnas att svälta ihjäl. Lyckas
man ej få en bra plats vid själva grytet, kan
man ordna ett skydd på någon plats ett stycke
därifrån, där man har översikt över den
terräng honan måste gå över för att komma till
grytet, och där använda harskrikan. Under
ungarnas uppväxttid byter honan flera gånger
gryt för hela eller en del av ungdomsskaran.
Undvik om möjligt motskott.
Den som under jakt väntar på räv bör göra
klart för sig hur liten yta en rävkropp
verkligen utgör framifrån — ungefär som en öppen
hand. Kommer räven sålunda mot skytten, bör
man därför vänta med skottet, tills han nått
fram på 20 à 25 meter. Sidskottet är det mest
verksamma. Hagelnumren få ej väljas för fina
för fullhårade vinterrävar. Nr 5—7 bruka vara
de mest använda. En skrämd räv kan skjuta
hög fart och fordrar framförhållning.
Avpälsningen.
I de nordiska länderna avslutas den lyckade
rävjakten med rävens avpälsning. Denna skall
varje jägare kunna utföra på 25—30m, och den
bör helst ske, medan räven ännu är varm.
Först skäres frambenens insida upp, och benen
flås med klorna kvar vid skinnet. Därefter
skäras bakbenen upp längs baksidan från
trampdynan till analöppningen. Även
svansens undersida uppskäres. Bakbenen flås på
samma sätt som frambenen, svansen likaså
men försiktigt, så att den ej går av. Under hela
proceduren använder man kniven så litet som
möjligt utan drar i stället och tränger med
fingrarna undan skinnet. Sedan man fått
svansen fri, hänger man upp räven i hälsenorna över
en kvist lagom högt och drar sedan av skinnet
ända ned till öronen och ögonen, där kniven
åter måste användas. Ögonlocken aktas, och
läppar och nos skäras fria från skallen.
Rävnät, jaktt., bindas av starkt,
tvinnat garn, c:a 100 m långa, 1,60 m höga
med 9 cm maskor. Erforderligt antal
dylika nätslingor upphängas på i marken
stadigt nedslagna obarkade käppar, där
man vill leda räven i viss riktning under
jakt på mindre områden eller fånga
honom levande. Dylika nät äro numera
sällan i bruk.
Rävnät med kulor däremot göras c:a 1 m
i kvadrat med 9 cm maskor av ovan nämnda
garn. I varje hörn fastbindes på korta, starka
snören en vanlig rund blykula. Nätet lägges
över grytets öppning, och då räven, trängd av
hund, rök eller brännare, hastigt rusar ut, slå
kulorna med nätet omkring honom, så att han
insnärjes och kan tagas levande. A-o C-dt.
Rödingfiske -^-Laxöringsfiske.
Röen, Sigurd Ingebriktsen,
norsk skidlöpare (f. 1909 ls/2), lantarbe-
1349
1350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
