Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scherstén, Otto E. - Schiavio, Angelo - Schillerstövare - Schlosser, Imre - Schlytter, Boye Hamilton - Schmeling, Maximilian (Max)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHIAVIO
överste, var årtiondena omkring
sekelskiftet en av Sveriges bästa fäktare och
den mest mångsidige.
Efter att ha genomgått G. C. I. 1876—78
studerade Scherstén ett halvt år vid
Joinville-le-Pont, var biträdande
lärare i fäktning vid
G. C. I. 1880—87 samt
lärare i militärgymnastik
där 1895—1903. Han var
även gymnastiklärare
vid flera skolor (vid
Krigsskolan på Karlberg
1885—95) samt instruktör
i Stockholms
Gymnastik- och Fäktklubb. —
Schersténs styrka och
smidighet gjorde, att
dåtidens tunga fäktsabel
blev som en leksak i hans hand, och på
bajonett var han utan jämförelse Sveriges bäste.
Hans älsklings vapen var dock floretten. —
Scherstén intresserade sig också för annan
idrott, särskilt skidlöpning. Han var en av
stiftarna av Styrelsen i Stockholm för militär
idrott (1893) samt av Sveriges Allmänna
Idrottsförbund, nuv. Sveriges Centralförening för
Idrottens Främjande (1897). Scherstén var 1910
—16 chef för Strömbadet, ordf. i Föreningen
för Fäktkonstens Främjande under någon tid
efter dess stiftande samt 1903—05 led. av
Riksidrottsförbundets överstyrelse. S. D-g.
Schiavio [skia’viå], Angelo, italiensk
fotbollsspelare (f. 1905 15/io), affärsman i
Bologna, är en av de bästa
centerforwards Italien haft.
Schiavio, som 1925—34 deltog i 52
landskamper, tillhörde de italienska lag, som vunno
bronsmedalj vid OS 1928 och VM 1934. I
Bologna AGC, som han tillhörde under hela sin
tid som aktiv, vann han italienska
mästerskapet 1929, 36 och 37. Sistn. år slutade han som
aktiv. R. C-n.
Schillerstövare är en efter sin skapare,
lantbrukare P. Schiller, Stenungsund,
uppkallad stövarras. -^-Jakthundar, sp.
446.
Schlosser, I m r e, ungersk
fotbollsspelare (f. 1888), spelade 1906—27 icke
mindre än 68 landskamper för Ungern,
mer än någon annan ungersk spelare.
Schlosser började som innerforward i
Ferenc-våros och spelade vänsterinner i det ungerska
lag, som vid OS 1912 vann tröstturneringen.
Han övergick sedan till M. T. K., där han
huvudsakligen spelade centerforward och bl. a.
1921 deltog i klubbens svenska turné. Efter att
en tid ha tjänstgjort som tränare i Polen
spelade han 1926 som professionell i Wiener
Athle-tiksportclub. Han har därefter verkat som trä-
nare i olika länder, bl. a. 1923 för IFK
Norrköping. P. B.
Schlytter, Boye Hamilton, norsk
bergbestigare och roddare (f. 1891 22/io),
disponent, Oslo, har bl. a. gjort den första
och hittills enda vinterbestigningen av
Store Skagastölstind.
Schlytter har vunnit två NM i rodd. Han är
styrelseled. i Norsk Tindeklub (v. ordf. 1926—
28, ordf. sedan 1929) och i Christiania Roklub
(sekr. 1918—19 och 1921—25, v. ordf. 1928—37,
ordf. sedan 1937). P. C. A.
Schmeling, Maximilian (Max), tysk
professionell boxare (f. 1905 2S/9), var
1930—32 världsmästare i tungvikt och är
den europeiska boxningens hittills bäste
tungviktare.
Schmeling blev efter 30 matcher som amatör
professionell 1924 och vann en rad k. o.-segrar,
bl. à. över engelsmannen Larry Gains och
fransmannen Francis Charles. År 1926 blev han
tysk mästare i lätt tungvikt och 1928 i
tungvikt. Han reste 1928 till USA, vann bl. a. över
Johnny Risko och Paolino Uzcudun samt mötte
12 juni 1930 i New York Jack Sharkey i en match
om VM i tungvikt. Schmeling segrade genom
att Sharkey i 4. ronden diskvalificerades för
ett för lågt slag, som fällde tysken. Sharkey
hade dessförinnan varit mycket överlägsen, och
den amerikanska expertisen hade svårt att
erkänna »the horizontal champion», som dock
1931 i Cleveland visade sin mästarklass genom
att besegra amerikanen Young Stribling på
teknisk k. o. i 15. ronden. Juni 1932 i New York
förlorade Schmeling i en match om VM-titeln
mot Jack Sharkey, som vann på poäng efter
15 ronder. Sharkeys seger mottogs med
våldsamma publikprotester, och en så gott som
enhällig expertis betecknade domslutet som
felaktigt. Bland Schmelings senare matcher
märkes en k. o.-seger i 12 ronder i New York
1936 över Joe Louis, mot vilken han senare
förlorade i en match om VM i New York 22
juni 1938 på k. o. i 1. ronden. Juli 1939 vann
han i Stuttgart EM i tungvikt genom att slå
ut sin landsman A. Heuser i 1. ronden. Han har
sedan dess icke boxats samt avstod 1942 från
titeln.
Schmeling slog blixtsnabba och oerhört hårda,
korta slag med bägge händer och hade ett
mycket snabbt och flytande fotarbete. Han
boxades hopkrupen i en vaggande och om
Dempseys »crouching style» påminnande stil.
Genom sin oavbrutna forcering och okuvliga
stridslust blev Schmeling stor publikfavorit i
USA. Han är hängiven jägare och god
ler-duveskytt.
Schmeling har skrivit »Mein Leben — meine
Kämpfe» (1930). — Litt.: R. Nürnberg, »Max
Schmeling. Die Geschichte einer Karriere»
(1932), och A. Hellmis, »Max Schmeling, Die
Geschichte eines Kämpfers» (1938).
48
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
