Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scoutrörelsen, av förbundssekreterare Bertil Ekeroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCOUT RÖRELSEN
dergutt-Forbund med Dons som förste chef.
Två flickscoutorganisationer finnas, Norges
K. F. V. K.-Spejdere, st. 1920, och Norsk
Spei-derpikeforbund, st. 1921. Under den tyska
ockupationen var scoutrörelsen förbjuden.
I Finland bildades den första scoutkåren
på Åland 1913 och strax därefter en i
Helsingfors. Scoutrörelsen förbjöds 1914, återuppstod
1917 och fick en samlande organisation,
Finlands Scoutunion (Suomen Partiopojkajärjestö),
1941 (13 000 medl. 1945). Efter 1917 ha två
finskspråkiga och ett svenskspråkigt
flickscoutför-bund bildats med tillsammans 8 000 medl. (1945).
Scoutrörelsens organisation och metoder.
Scoutrörelsens framgång har i hög grad
berott på att Baden-Powell förstod vad
ungdomen behövde för att trivas. Han
utgick från att pojkar alltid samlas i gäng
eller ligor. Baden-Powell ersatte gänget
med scoutpatrullen, som själv fick utse
sin patrulledare, vilken bär ansvaret.
Patrullerna äro sammanförda till avdelningar,
grupper och kårer, kårerna i samma
landsända i scoutdistrikt, vilka sortera under en
förbundsstyrelse. I länder, där flera än ett
scoutförbund finnas, t. ex. i Sverige, äro dessa
sammanslutna till en scoutunion. Alla högre
instanser fr. o. m. avdelningen stå under ledning av
vuxna scoutledare (eng. scout masters, guiders).
Scoutledarnas (avdelningschefernas) insats i
scoutarbetet är rådgivande och vägledande.
Utbildning och instruktion sker genom s. k.
elitpatruller, som bestå av avdelningens
samtliga patrulledare med avdelningschefen som
ledare. Ledarens uppgift är sålunda att
stimulera pojkarnas själwerksamhet och
anskaffa instruktörer för sådana områden, som
han inte själv behärskar, samt hålla kontakt
med scouternas föräldrar. Han representerar
sålunda en ledartyp, som knappast har någon
motsvarighet inom andra ungdomsrörelser.
Vid ->-Gilwell i England har anordnats en
rad utbildningsläger för scoutledare från hela
världen. Efter mönster av dessa har
ledarutbildning ägt rum i olika länder.
Scoutlag och scoutlöfte.
Scoutrörelsen arbetar med många
medel. När det gäller den moraliska
fostran, vädjar man genom scoutlagen och
scoutlöftet till de ungas ridderliga
instinkter.
Scouternas dag är S:t Georgsdagen,
23 april, efter riddaren S:t Georg (S:t
Göran).
Scoutlagen lyder: En scout 1) talar sanning
och står vid sitt ord, 2) gör sin plikt mot Gud
och fosterlandet, 3) är andra till nytta och
hjälp, 4) är vänlig mot alla och en god kamrat,
5) är uppmärksam och hövisk, 6) är djurvän
och skyddar naturen, 7) lyder villigt sina
föräldrar, lärare och ledare, 8) tager alla
svårigheter med glatt humör, 9) är arbetsam och
sparsam samt 10) är ren i tanke, ord och
gärning.
Lagen är till innehållet lika över hela
världen och till sin form positiv; inga förbud
finnas i densamma. Den manar fram en
idealgestalt, som scouten skall söka efterlikna.
Scoutlöftet lyder: »Jag lovar att efter bästa
förmåga söka göra min plikt mot Gud och
fosterlandet, hjälpa andra och lyda scoutlagen».
Löftet avlägges, när pojken under högtidliga
former blir utnämnd till scout.
Scouternas valspråk och lösen äro: Var redo!
— Alltid redo!
Praktisk utbildning och lägerliv.
Bland andra medel, som scoutrörelsen
använder för att nå sina syften, märkas
klassproven, vilka avse att göra pojken
praktiskt allmänbildad och dessutom ge
honom fritidssysselsättning.
Han får sålunda syssla med sjukvård,
orientering, simning, matlagning under primitiva
förhållanden, hantverk, naturkunskap,
knopslagning och semaforering m. m. Eftei
genomgångna tre klasser har han att välja på ett
40-tal olika prov för specialmärken, varigenom
han kan ägna sig åt det som intresserar
honom och som kan komma honom att lättare
finna sin levnadsbana.
Till medlen hör även leken, som intar en
stor plats i scoutprogrammet, tävlingar i
scoutfärdighet (t. ex. Stockholms Scoutförbunds
årliga Älghornstävling), scoutdräkten, som gör
honom lika med sina kamrater, samt lägerlivet,
där han kan få sitt lystmäte på äventyr
tillfredsställt.
Flickscouternas medel äro i stort sett
överensstämmande med scouternas, dock äro proven
mera avpassade efter flickornas psyke.
Verksamhetsgrenar.
Scoutrörelsens fostran avser ungdom i
åldern 9—25 år. Samma arbetsprogram
kan därvid icke gälla för alla åldrar, utan
träningens svårighet ökas i takt med
scouternas psykiska utveckling.
I vargungeåldern 9 —11 år
(blå-vingeåldern för flickor 8—10 år) sker arbetet
mest i lekens form för att uppmuntra
självständig utveckling såväl andligt som fysiskt.
I scoutåldern 12 —16 år
(flickscout-åldern 11—16 år) föreläggas arbetsuppgifter,
som ofta fordra både allvar och uthållighet.
Leken får mera övningens form, där äventyret
spelar en stor roll. Nu utvecklas karaktären
och tjänstvilligheten.
I v a n d r a r s c o u t å 1 d e r n 16 — 25 år
75
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
