Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelbåt, av civilingenjörerna Bengt och Gustav Plym
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGELBÅT
Man skiljer emellan två huvudtyper av
kappseglingsbåtar, regelbåtar och
entypsbåtar. Regelbåtarna äro
byggda efter av segelsportorganisationerna
antagna ->mätningsregler, som medge
möjligheter att inom vissa gränser variera
konstruktionen, medan entypsbåtarna
byggas efter standardritningar. En del
regelbåtar (t. ex. R-jakter) och
entypsbåtar (->Starbåt och ->01ympiajolle) äro
internationellt antagna och förekomma
vid OS, andra däremot ha godkänts som
tävlingsbåtar enbart av nationella
förbund eller sällskap.
Segelbåtens utveckling.
Vid sportsegling på 1800-talet
förekommo främst den engelska kuttern och
kostern. Båda båttyperna voro sjövärdiga
och relativt snabba samt hade goda
utrymmen inombords.
Den engelska kuttern (bild 1) var en
rakstävad båt med ganska lång häck och med
långt kölparti. I regel hade den s. k.
kutterrigg, som utgjordes av ett brett, lågt
gaffelsegel och ett toppsegel. Som försegel
användes utom fock även klyvare, varför båtarna
hade lång klyvarbom.
Kosterbåten var en bred båt med korta
överhängen, kraftigt språng och tillspetsat
akterskepp. Rodret var placerat på akterstäven.
Vanligen förde den sprisegel.
Båtarna ha utvecklats genom mätningsregler.
När man började anordna regelrätta
kappseglingar, visade det sig snart nödvändigt att
mäta vissa mått på båtarna för att kunna
beräkna ett mätningstal, efter vilket
tidsgottgö-relse för mindre båtar gentemot större kunde
fastställas. Utvecklingen av båttyperna
inleddes, då man på 1850-talet antog den första i
raden av mätningsregler.
I den första mätningsregeln mättes endast
längden och bredden, men sedan ändrades
regeln så, att även ett invändigt djupmått
ingick. Denna regel skapade smala, tunga båtar
med kolossala segelytor, och typen döptes till
»planka på kant». I England och USA
framkommo emellertid snart mätningsregler, som
grundade sig på längden i vattenlinjen och
segelarean i vissa kombinationer. Dessa regler,
som antogos i Sverige på 1880-talet, visade sig
leda till helt nya båtformer.
I stället för den djupa, rakstävade kuttern
framkommo låga, platta båtar med skedformade
ändskepp och en kort, djup köl (bild 2). Snart
började man utbyta kölen mot centerbord, som
kunde vinschas upp på undanvindsbogarna,
Bild 1. Den engelska kuttern var dominerande
segelbåtstyp under 1800-talet. — »Fulvia», byggd
1883 i Southampton, hade framgångar bl. a. i
Kiel, Öresund och Stockholm. — Teckning av
J. Hägg.
varigenom motståndet minskade. Dessa s. k.
»skimming-dishes» (skumslevar) voro föga
önskvärda annat än vid ren kappsegling, och man
sökte sig därför tillbaka till kölbåtarna.
Urtypen för den moderna segelbåten skapades
1891.
Som urtypen för den moderna segelbåten kan
man beteckna den 1891 av den amerikanske
båtkonstruktören N. G. ->Herreshoff ritade
»Gloriana» (bild 2). Denna båt visade sig, trots
sin sjövärdighet och beboelighet, överlägsen de
tidigare »skumslevarna» i synnerhet på
bidevind, och båttypen fick många efterföljare även
i Sverige. På 1890-talet byggdes här en mängd
goda och vackra båtar, som ifråga om linjer
ännu stå sig gott.
Då mätningsreglerna fortfarande medgåvo
byggandet av extrema »racers», vilka under
vissa förhållanden voro alltför överlägsna de
sundare båttyperna, började man söka nya
Bild 2. En banbrytande segelbåtskonstruktion
gjordes 1891 av N. G. Herreshoff genom
»Gloriana», kännetecknad av stabilitet genom låg
placering av barlasten och liten friktionsyta.
81
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
