Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelflygsport - Historik, av red. Bertil Lindau och fil. kand. Elsa Sjöman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGELFLYGSPORT
låtit tala om sig förrän på 1930-talet, möjligen
beroende på konkurrensen från sportflyget
med dess lätta, billiga motorflygmateriel.
År 1927 beslöt American Motorless Aviation
Club att inbjuda några tyska segelflygare till
USA för att popularisera segelflygsporten, men
först några år senare vaknade intresset på
allvar. Sedan Soaring Society of America bildats
1932, anslöt sig det amerikanska segelflyget till
det internationella förbundet. Amerikas Rhön,
Elmira, ligger 300 km v. om New York och är
sedan 1930 platsen för stora årliga nationella
tävlingar. Bland kända amerikanska flygare
kunna nämnas W. A. Cocke, som 1931 slog
världsrekordet i uthållighetsflygning, och R. du Pont.
Flygsportens hemland, Frankrike, var
den första nation, som bjöd tyskarna verklig
konkurrens. Under åren 1923—25 överträffades
världsrekorden upprepade gånger av fransmän
(->Segelflygrekord, tab. 3 och 4), bl. a. vid
Vauville, dit de förnämsta nationella
tävlingarna voro förlagda 1923—30. Följ. år
flyttades dessa till Banne d’Ordanche, i Auvergne,
som visat sig erbjuda ännu större möjligheter
för termikflygning än Wasserkuppe. Till 1936
var Arta riksomfattande organisation, men
sedan segelflyget sistn. år ställts direkt under
luftfartsministeriet, har sporten kunnat
populariseras och läggas mer på bredden.
Den förste store segelflygaren i England
var P. Pilcher, som 1895—99 byggde och flög
en mängd glidplan. Fram till 1921 är ingen
engelsk segelflygverksamhet känd, men
inspirerad av de första Rhöntävlingarna anordnade
tidningen »Daily Mail» 16—21 okt. 1922 en
tävling vid Itford Hill, där bl. a. holländaren
Anthony Fokker gjorde några uppmärksammade
prestationer och fransmannen Maneyrol satte
världsrekord i uthållighetsflygning. . Vid
samma tillfälle satte engelsmannen Olley med en
flygning på 49m världsrekord i uthållighet för
flersitsiga plan. Först 1929 bildades emellertid
det engelska segelflygets första organisation,
och under 1930-talet sanktionerade British
Gli-ding Association årliga nationella tävlingar. Är
1937 lyckades Fox-Murray vid Rhöntävlingarna
sätta världsrekord i uthållighetsflygning med
ett tvåsitsigt plan, »Falcon III», och följande
år överträffades rekordet ånyo, av
Murray-Sproule, som vid Dunstable Downs med samma
plantyp gjorde en flygning på 22tl3m. — En
av världens bästa segelflygare i slutet av
1920-och början av 30-talet, österrikaren R.
Kron-feld, är numera bosatt i England. Kronfeld,
som bl. a. satte flera världsrekord
(->-Segel-flygrekord, tab. 1 och 3), har genom sina
uppvisningar över Europa stor del i förtjänsten av
segelflygets uppsving på 1930-talet.
I intet land växla de klimatiska och
meteorologiska förhållandena så snabbt som i
Schweiz, främst beroende på att alpkedjorna
ligga så tätt intill varandra, och särskilt
sträckflygningen har därför betydligt sämre förut-
sättningar där än i grannländerna. Mest känt
har landet blivit för sina prestationer inom
alpflyget (H. Schreibers flygning 1935 över
Jungfraujoch, där internationella tävlingar
anordnades på hösten samma år) och för sina
plankonstruktioner, t. ex. »Moswey»- och
»Spa-linger S-»-planen, av vilka de förstnämnda
tillkommo under isoleringen på grund av kriget
1939—45.
Förutsättningarna äro i Italien idealiska
för segelflyg, vilket omfattats med stort
intresse av den fascistiska staten. År 1936
grundades segelflygskolan vid Asiago (37 km s. ö.
om Trient, 1 000 m ö. h.), där den första årliga
segelflygveckan anordnades i aug. s. å. Vid
sidan av denna är Sezze Littoria (öppnad 1937)
i närheten av Rom den mest kända.
Centralorganisation för det italienska segelflyget blev
1939 Reale Unione Nazionale Aeronautica.
Ungern erbjuder med sitt kontinentala
klimat goda möjligheter för både hang-,
termik-och frontflygning, och 1929 bildades inom
ungerska flygförbundet en kommission för
segelflyg. Centrum för de ungerska
segelflygningarna är Harmashatar i närheten av
Budapest. Bland ungerska segelflygare märkes L.
Rötter, som 1936 vann en målflygning (Berlin—
Kiel), anordnad i samband med Olympiaden.
Den första segelflygskolan i Jugoslavien
öppnades 1932 i närheten av Belgrad. Landet
deltog i de första internationella
segelflygtäv-lingama på Jungfraujoch (1935), där det genom
A. Stanojevic belade andra plats i
uthållighetsflygning.
Segelflygsporten i Norden.
Under 1920-talets första år fanns bland
segelflygentusiasterna på Rhön även en
svensk, Rolf Bergwik, vilken under
Rhön-veckan 1923 blev den förste i världen,
som erövrat C-diplom utan att förut ha
erhållit motorflygutbildning. Efter
hemkomsten försökte Bergwik införa
segelflygning i Sverige men utan större
framgång.
År 1926 kom en tysk segelflygare, W.
Pelzner, till Sverige, där han företog
propagandauppvisningar på olika platser
och någon tid bedrev en flygskola i
Hammars backar utanför Ystad. Senare ha
flera framstående tyska segelflygare
besökt Sverige.
Från början av 1930-talet kan man
konstatera ett ökat intresse för
segelflygning, men först sedan krigsutbrottet
1939 lamslagit det privata motorflyget,
kom segelflygsporten på allvar igång.
Under 1930-talets senare hälft gjordes flera
försöksexpeditioner till olika delar av landet,
145
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
