Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelflygsport - Tävlingsformer, av Y. Norrvi - Värde, av Y. Norrvi - Svenska mästerskap, av B. Lindau - Litteratur, av B. Lindau - Segeljolle →Segelbåt - Segelkanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGELKANOT
nämnda förekomma. Som exempel
kunna nämnas uthållighetsflygning, där ju
tiden blir avgörande, målflygning med
återkomst till startplatsen, där
kombination sker med hastighets- eller
höjdflyg-ning, och flygningar på triangelbanor.
Såväl i Sverige som i övriga länder
pågå fortsatta experiment för att inom
samtliga tävlingsformer nå fram till
regler, som kunna ge absolut rättvisa utslag.
Segelflygningens värde.
Förutom det med utövandet av
segelflygning förbundna kravet på rent
kroppslig ansträngning (marktjänsten
om-händerhas av samtliga medlemmar i en
segelflyggrupp) fordrar denna sport
flygskicklighet, personlig anpassning,
uppoffring, envishet, tålamod och viljekraft.
Den som saknar dessa personliga
kvalifikationer måste antingen tillägna sig dem
eller också uppge hoppet om att någonsin
bli en god segelflygare.
Den gallring, som sker under
segelflygutbildningen, måste anses vara av
utomordentlig betydelse vid rekryteringen av
personal till såväl flygvapnet som
trafikflyget, och detta inte bara då det gäller
flygande personal, utan även, och kanske
i ännu större utsträckning, markpersonal,
tekniker, signalister, mekaniker,
flygindustriarbetare o. s. v.
Ur meteorologisk synpunkt har
segelflyget haft och kommer ständigt att ha
stort värde. De upptäckter, som genom
segelflyget gjorts av de atmosfäriska
förhållandena, ha varit till utomordentlig
nytta för den väderlekstjänst, som genom
flygets fortsatta utveckling blivit allt
viktigare.
Även ur teknisk synpunkt har
segelflyget stort värde. Många inom detta
område vunna erfarenheter ha kunnat
direkt överföras till motorflyget,
varigenom segelflyget bidragit till att utveckla
detta. Jfr vidare Flygsport, sp. 84. Y-N.
Svenska mästerskap.
Som inofficiella svenska mästerskap 1942—44
kunna ->-Allebergstävlingarna betraktas. De
första officiella mästerskapen arrangerades av
K. S. A. K. 1945. De individuella tävlingarna (klass
1 om SM) höllos på Ålleberg 19—28 juli samt
lagtävlingarna (klass 2 ej SM) vid Örebro 20—
29 juli, med Örebro Bil- och Flygklubb som
medarrangör. I klass 1, där flygplantypen var
valfri (samtliga använde dock »Weihe»),
startade 15 förare, därav endast 2 civila. Klass 2
var öppen endast för »Grunau Baby»-plan och
omfattade 28 lag, därav 14 civila.
Tävlingsreglerna grundade sig på de för OS 1940
fastställda (se ovan, sp. 114—117) men voro
betydligt reviderade.
Indiv. tävl.: 1) S. Alm, F 6, 836,3 p; 2) G. Brink,
Fil, 816,1; 3) Gunnar Carlsson, F 13, 795,8.
Lagtävl.: 1) Västerås Flygklubb (F.
Nordholm, A. Lind), 497,46 p; 2) F6 (E. Ramström,
Rune Nilsson), 428,87 ; 3) Aeroklubben i
Göteborg, lag I (Anders Johansson, P. O. Norrby),
337,40.
Litteraturanvisningar.
En rikhaltigare litteratur om segelflygsport finnes
blott på tyska språket, men flera tyska arbeten äro
översatta till andra språk.
R. Eisenlohr, »Der motorlose Plug» (1922), K.
Wegener, »Die Grundlagen des Segelfluges» (1923),
A. Gymnich, »Segelflugsport» (1925), W.
Klemperer, »Theorie des Segelfluges» (1926), B. Kronfeld,
»Kronfeld ön gliding and soaring. The story of
mo-torless human flight» (1932), B. Zinnecker,
»Segel-fliegen» (1932) och »Der Segelflug» (1934), F.
Schmidt, »Segelflugzeug» (1933), F. Stamer,
»Gleit-und Segelflugschulung» (1934), K. Wegener, »Der
Segelflug» (1934) och »Grundlagen des Segelfluges»
(1935), P. Stamer och A. Lippisch, »Handbuch fiir
den Jungsegelflieger» (1935; volym 1 »Ausbildung,
Maschinen, Werkzeug, Instrumente», volym 2
»Aerodynamik, Statik, Pachausdrücke»), W. Georgii och P.
Höhndorf, »Der Segelflug und seine Kraftquellen im
Luftmeer» (3. uppl. 1935), W. Hirth, »Die hohe
Schule des Segelfluges» (1935; eng. övers. »The art
of soaring flight», 1938), G. Brütting, »Segelflug und
Segelflieger. Entwicklung, Meister, Rekorde» (1935),
R. Italiaander, »Segelflug in äller Welt» (1936), W.
Beyer, »Konstruktion der Segelflugzeuge» (1937), W.
Hirth, »Handbuch des Segelfliegens» (1938; sv.
kompletterad övers. »Segelflyghandboken», 1944, utg. av
Svensk Flygtidning) och »Vom Segelflug und
Segelflugzeug» (1938), H. Jacobs, »Werkstattpraxis für
den Bau von Gleit- und Segelflugzeugen» (5. uppl.
1941), H. Zuerl, »Der Segelflug im Wettbewerb der
Völker» (1941), G. Brütting, »Segelflug erobert die
Welt» (4. uppl. 1942), samt T. Horsley, »Soaring
flight» (1944).
På svenska föreligga bl. a.: P. Karlson—K. G.
Molin, »Människan flyger» (1938), C. O. Hugosson,
»Praktisk handledning för segelflygare» (1944), H.
Henrikson, »Om segelflygning och dess energikällor i
atmosfären» (1944), Y. Norrvi, »Hang, termik,
cu-mulus» (1944), J. Porsslund, »Segla på vingar»
(1944), samt Ch. Birch-Iensen, »Högre
segelflygning» (1945). En god bild av arbetet inom de
svenska segelflygklubbarna ger »Svenskt flyg och dess
män» (1940, utg. av K. S. A. K.). B.L.
Segeljolle ^-Segelbåt.
Segelkanot är en kanot,
eller huvudsakligen framdrives med
se-som endast gel. ->-Kanot, sp. 672 ff.
117
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
