Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segling, av civilingenjör Gustav Plym och optiker Gert Preisler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGLING
skotas åter, så snart vinden fyller seglen
från motsatta sidan.
Om man vid segling för öppen vind
(förlig vind) vill byta bog, är det
säkraste sättet att vända genom vinden,
stagvändning. Manövern börjar med
att rodret lägges till lovning, under det
att storskotet halas hem. I samma
ögonblick som vinden kommer in från
motsatta sidan, skiftas backstagen, och
storskotet firas sakta och jämnt ut till önskad
längd.
Ett enklare tillvägagångssätt är att
g i p a. Denna manöver inledes med att
storskotet halas in, till dess bommen
kommer midskepps, varvid backstagen
samtidigt skiftas. När bommen går över, firas
skotet lugnt och jämnt ut. Vid gipningen
vill båten göra en häftig lovningsgir, som
man måste vara beredd att möta med
rodret. G. P-m.
Segling i hårt väder.
Segling i hårt väder (->Vindstyrka)
medför materielpåfrestningar och risker,
som måste bemästras på ett efter
omständigheterna avpassat sätt.
På öppna kuster med stora vattendjup talar
man om »havssjö», d. v. s. långrullande
sjö-hävning med stora avstånd mellan vågbergen.
Motsatsen kallas »kort» eller »krabb» sjö och
förekommer vid mera skyddade kuster. Ett
och samma fartyg är sällan det lämpligaste i
både havssjö och krabbsjö. Båtägaren får
därför skaffa sig egen erfarenhet om fartygets
sjöegenskaper.
Vid segling i svår sjö gäller det att
»passa» vågorna, d. v. s. att genom smärre
kursändringar möta de värsta brotten så,
att de nå fartyget på ett fördelaktigt sätt.
Förskeppet är alltid mera lämpat att
möta sjön än akterskeppet, dels emedan
det är konstruerat för ändamålet och
dels emedan akterskeppet ofta är öppet
och kan fyllas. Att länsa undan i grov,
brytande sjö kan därför ha sina vådor —
bli brotten för svåra, kan det vara
klokare att under minskade segel vända
förskeppet mot vind.
Bränning kallas grund, som ligga i eller
just under vattenytan. Vid grov, brytande sjö
kunna bränningar och brott stundom förväxlas,
varför seglaren bör hålla ett öga på sjökortet.
Segling i byväder.
I byig vind står seglaren inför valet att
antingen ha lagom segelyta mellan
byarna och för mycket i byarna eller lagom
segelyta i byarna och för litet mellan dem.
Nybörjaren bör välja den senare vägen.
Byarna mötas antingen genom att man
lovar något, varigenom vindpressen
ned-sättes, eller genom att man i byarna
släcker litet på skoten. Den senare vägen
är den mest arbetsamma men ger vanligen
den bästa framfarten. Fasta skot i
byväder ha varit anledningen till många
drunkningsolyckor.
Heming
innebär, att segelytan minskas vid ökad
vindpress. Därvid bör man se till att
båtens balans icke äventyras. För- och
aktersegel skola minskas i förhållande till
varandra, så att lovgirighet, resp.
fallgirighet undvikes och fartyget hela tiden
villigt lyder roder.
Skiftning till stormsegel utföres
så, att fartyget lovas upp och det ordinarie
storseglet bärgas. Därefter hålles fartyget
gående för lättskotad fock i halv vind, medan
seglen skiftas. Fartyget bringas åter att lova,
och stormseglet hissas.
Biliggning
innebär, att sådan samverkan
åstadkommes mellan försegel, storsegel och roder,
att fartyget utan rorsman hålles med
förskeppet mot sjön, 50—60° från vinden
och utan att nämnvärt avancera.
Manövern tillämpas, då man på grund av
dålig sikt, hård motvind e. d. önskar hålla
sin position.
Metoden är minskad segelyta med storseglet
lätt bidevindskotat, focken skotad i lovart och
rodret surrat i lä. Storseglets drivande effekt
neutraliseras då av fockens stoppande, och
framfarten tillåter icke fartyget att gå över
stag. Rodret i lä hindrar fartyget att falla.
Drivankare.
Vid sådan vindstyrka, att segel ej längre
kunna föras, användes ofta ett s. k. -^-drivankare.
Man över bord.
Kasta omedelbart en ->-frälsarkrans eller
flytdyna till den nödställde. Eventuellt
lösgö-res även jöllen. Kan den nödställde icke
simma, eller har han skadat sig, bör om
möjligt en simkunnig genast hoppa i och söka
hålla honom flytande. Vänd undan vind,
stryk eventuella flygsegel, gå upp mot den
149
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
