Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simning, av Erik Bergvall och fil. lic. Albert Wiberg - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIMNING
simmade över Rhen; frankerna och
alemannerna simmade i skydd av sina sköldar över
Rhåne, och en bataver vid namn Soranus sam
inför kejsar Hadrianus fullt beväpnad över
Donau. Romarna läto soldater av germansk
stam gå främst över Tigris vid de stora
fälttågen mot öster, och i det anglosachsiska
poemet Beowulf (omkr. 600 e. Kr.) beskrives
hjälten som en skicklig simmare.
Efter Roms fall togo de kristna folken
avstånd från allt, som hade beröring med
den hedniska kulturen, bl. a. idrott och
offentliga bad. Intresset för simning
fortlevde dock i Norden, och vikingasönerna
undervisades i simning, som var en
nödvändig konst vid härnadståg och sjöstrider.
Simkunnigheten torde ha varit lika stor som
nu, därom vittna många isländska sagor om
simmarbragder. Simkunnigheten var allmän;
man samlades i skaror vid stränderna och
tumlade om med varandra, och stundom anställdes
även uppvisningar inför åskådare. I utlandet
åtnjöto vikingarna stort anseende för sin
färdighet i simning.
Under medeltidens slut gick
simkonsten tillbaka, delvis beroende på att den
ej längre fyllde samma behov. Broar
hade slagits över vattendragen och
vägarna förbättrats. Simning förekom dock
— Olaus Magnus talar bl. a. därom i
sin 1555 utgivna historia.
Tidig simundervisning.
Krigsfolkets behov av färdighet i simning
föranledde redan de gamla babylonierna och
assyrierna att upprätta simskolor för sina
soldater, och detsamma gjorde greker och romare
(jfr art. Italien, sp. 372). Under den tidigare
medeltiden torde dylik undervisning dock ej
ha förekommit. Med den avtagande
simkunnigheten ökade emellertid
drunkningsolyckor-na. Under nyare tid existerade sålunda på flera
håll förbud mot badning i floder och sjöar,
men en del framsynta män, bl. a. W. Locke och
J. J. Rousseau, ivrade för simundervisning som
ett bättre botemedel. Guts Muths satte denna
i system, och bl. a. P. H. Ling undervisade i
simning.
Den första kända boken om simning,
»Colym-betes», utgavs på latin 1538 och var skriven av
schweizaren N. Winnmann, vilken bl. a
påvisade, att flickor ha lika lätt att simma som
pojkar. Den första engelska boken om simning
skrevs av E. Digby och utkom 1587. Benjamin
Franklin, som själv simmade mellan Chelsea
och Blackfriars, har även skrivit om simsport.
Olaus Magnus nämner, att nordborna iförda
full rustning kunde taga sig över vattendrag,
vilket förutsätter, att de använt bröstsim, nå-
Bild 1. »Crawl» för 1750 år sedan. Ett grekiskt
mynt från 193 e. Kr., som visar Leander
simmande över den 2 km breda Hellesponten.
Jfr art. Crawl, sp. 333.
got som även framgår av illustrationerna. Digby
beskriver bl. a. färdigheter som rundsimning,
kullerbyttor, tumlingar och vändningar samt
flytningsprov. Han talar även om sidsim. Guts
Muths beskriver i sin 1798 utgivna »Kleines
Lehrbuch der Schwimmkunst» bl. a.
vatten-trampning och förflyttningsflytning, och i en i
Paris 1823 utgiven simbok finnas illustrationer
av olika flytövningar samt en beskrivning på
trudgens föregångare,
hand-över-hand-sim-ningen.
Bild 2. Simhopp och »crawl» i 1500-talets
Sverige. — Efter ärkebiskop Olaus Magnus’
»Historia om de nordiska folken» (1555).
227 213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
