Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sisning - Sisu - Sittbrunn, sittrum - Sivertsson, Jonas P. - Sixtgard, sixtparad →Fäktning, sp. 543 - Sjukgymnastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUKGYMNASTIK
Sisning kallas det ljud, som i
tjädertuppens spel följer efter knäppningarna
och »klunken» (-^-Skogsfågel jakt).
Under sisningen, som varar 3—4 sekunder,
anses tjädern vara döv och blind, och det är
då som spelskytten tar de steg framåt, vilka
till sist bringa honom inom skotthåll. B. B.
Sisu [si’so], ett svåröversatt finskt ord,
som betyder ungefär energi i förening
med envishet och ilska, i vissa
sammansättningar »det inre i sinnet», kärnan,
användes i flera språk, speciellt i fråga
om idrott, för att beteckna en energi och
kamplust, som gör det möjligt för en
individ att överträffa sig själv.
Sittbrunn eller sittrum, sjöt., är det
nedsänkta rum på däckade segelbåtar,
i vilket sittplatser äro anordnade och
rorsmannen har sin plats.
Sittbrunnen är ofta självlänsande, d. v. s.
försedd med avloppsanordningar, så att den, om
den vattenfylles, automatiskt åter tömmes.
C. B. E.
Sivertsson, Jonas P., lapsk
skidlöpare (1878—1944), renskötare i Pjesker,
Norrbotten, var utmärkt på långa
sträckor.
Sivertsson, som tävlade för Arvidsjaurs SK,
vann Skidfrämjandets 6-milslopp 1907 och 09
samt blev tvåa på 6 mil vid Nordiska Spelen
1909. S. L.
Sixtgard, sixtparad -^-Fäktning, sp.
543.
SJUKGYMNASTIK.
Sjukgymnastik eller medicinsk
gymnastik är rörelsebehandling, som i
förening med massage och vissa fysikaliska
behandlingsmetoder spelar en mycket
stor roll inom läkekonsten vid
behandling av medfödda fel, olycksfallsskador
och sjukdomar i hållnings- och
rörelseorganen men även för sjukdomar i andra
organsystem.
Tidigare menade man i Sverige med
sjukgymnastik den rörelsebehandling, som skapats
av P. H. Ling ur dennes pedagogiska gymnastik.
Sjukgymnastik under forntiden.
Sjukgymnastik är mycket tidigt känd som
behandlingsmetod mot vissa sjukdomar.
Sålunda fanns i Kina ett sjukgymnastiskt system,
kong-fou (troligen upptecknat omkring 500
f. Kr.), som bygger på antagandet, att
sjukdomar uppstå genom vätskeanhopningar, vilka
skulle avlägsnas genom rörelser eller hållningar.
Systemet har blivit bekant bl. a. därför, att man
med orätt påstått, att Ling härifrån skulle ha
hämtat idén till sin sjukgymnastik
(-^-Gymnastik, sp. 876). I Indien påträffas tidigt
sjukgymnastiska system, av vilka somliga
förekomma än i dag. Även under antiken finner
man en tydligen rikt utvecklad sjukgymnastik,
i Grekland redan på 400-talet f. Kr. Särskilt
synes man ha använt massage (->-An tikens
sport, sp. 227).
Sjukgymnastik enligt P. H. Ling.
Visserligen har efter antiken sjukgymnastik
förekommit här och var i Europa, men det är
först med P. H. Ling och dennes efterföljare,
L. G. Branting och Hj. Ling m. fi., som man
kan tala om en systematiskt utbildad metod.
Ling indelade sin gymnastik i fyra grupper.
Den fjärde kallade han medical gymnastik eller
sjukgymnastik, »varigenom människan antingen
medelst sig själv i passande ställning, eller
medelst andras biträde och inverkande
rörelser, söker lindra eller övervinna de lidanden,
som uppstått i hennes kropp genom dess
abnorma förhållanden». Han skilde mellan
aktiva rörelser, som utföras av
rörelseta-garen, och passiva, som utföras av
rörelsegivaren utan att rörelsetagaren hjälper till. Till
de förra räknade han även motstånd
s-(duplicerade) rörelser, där antingen
patienten själv eller gymnasten gör motstånd,
och gymnastiska hållningar, varvid
de muskler, som användas, befinna sig i ett
tillstånd av sammandragning utan att detta
tillstånd förändras genom förkortning eller
förlängning.
Den lingska sjukgymnastiken fick, vanligen
under namn av svensk
sjukgymnastik, genom elever utexaminerade från G. C. I.
stor spridning utanför Sveriges gränser.
Zanderapparater.
På 1860-talet började dr G. Zander (1835—
1920) konstruera sinnrika apparater för
sjukgymnastik (men även för allmän
motionsgymnastik), vilka skulle ersätta den mänskliga
arbetskraften vid utförandet av rörelser. Det
fanns dels maskindrivna Zanderapparater, dels
sådana som drevos av den behandlades egen
kraft. Jämte Ling har Zander gjort Sverige till
ett föregångsland inom sjukgymnastiken.
Utbildningen av sjukgymnaster.
Sjukgymnaster utbildades länge endast vid
G. C. I., där det emellertid först från 1864
gjordes någon mera markerad skillnad i
utbildningen av frisk- och sjukgymnaster. S. å.
började man där även utbilda kvinnliga
sjukgymnaster. År 1887 blev utbildningen för manliga
elever 3-årig, varvid det sista året så gott som
helt ägnades åt sjukgymnastik. För kvinnliga
elever var kursen fortfarande 2-årig. Man
kunde således ej utbildas enbart i sjukgymnastik.
Vid 1931 års riksdag beslöts emellertid i princip
att utbildningen i frisk- och sjukgymnastik
253
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
